Die Bibel

 

1 Mosebok 6

Lernen

   

1 Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem

2 sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.

3 Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»

4 Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.

5 Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,

6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

7 Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»

8 Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.

9 Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.

10 Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.

11 Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.

12 Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.

13 Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.

14 Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.

15 Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;

16 en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

17 Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.

18 Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.

19 Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.

20 Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.

21 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.

22 Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #5955

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

5955. And to Benjamin he gave three hundred pieces of silver. That this signifies that the intermediate had fullness of truth from good, is evident from the representation of Benjamin, as being the intermediate (see n. 5600, 5631, 5639, 5688, 5822); from the representation of Joseph, who “gave,” as being internal good (n. 5826, 5827, 5869, 5877); from the signification of “three hundred,” as being what is full (of which below); and from the signification of “silver,” as being truth (n. 1551, 2954, 5658). From all this it is plain that by “he gave to Benjamin three hundred pieces of silver” is signified that he gave to the intermediate fullness of truth from good; for the intermediate which Benjamin represents is interior truth through influx from the internal celestial (n. 5600, 5631). That “three hundred” signifies what is full, is because this number arises from three and a hundred by multiplication, and “three” signifies what is full (n. 2788, 4495) and a “hundred” signifies much (n. 4400); for what compound numbers involve is seen from the simple numbers from which they are.

[2] “Three hundred” also involves a like meaning where it is mentioned elsewhere in the Word, as that

The ark of Noah was three hundred cubits in length (Genesis 6:15);

also that there were three hundred men through whom Gideon smote Midian, of whom it is written in the book of Judges:

The number of them that lapped in their hand at their mouth, was three hundred men. Jehovah said unto Gideon, By the three hundred men that lapped will I give Midian into thine hand. Gideon divided the three hundred men into three troops, and he gave a trumpet into the hand of each of them, and empty pitchers, and torches in the midst of the pitchers. When they sounded with the three hundred trumpets, Jehovah set every man’s sword against his fellow, and against the whole camp (Judg. 7:6-7, 16, 22);

by the “three hundred men” here also is signified what is full, as also by the three troops into which these three hundred were divided; and by the “hundred” which was the number of each troop is signified much and enough, consequently that they would be sufficient against Midian. Moreover all these things were representative, namely, that those were taken who lapped water in the hand; that each one had a trumpet, and pitchers in which were torches; and this because by Midian, against whom they were going, was represented truth which was not truth, because there was no good of life. But each of these things will of the Lord’s Divine mercy be treated of elsewhere. That numbers also were representative, is evident from many other passages, as the number “seven” in Joshua, when they took Jericho; for it was then commanded that seven priests should bear seven jubilee trumpets before the ark, and that on the seventh day they should compass the city seven times (Josh. 6:4).

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.