Die Bibel

 

1 Mosebok 35

Lernen

   

1 Och Gud sade till Jakob: »Stå upp, drag till Betel och stanna där, och res där ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din broder Esau

2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: »Skaffen bort de främmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om kläder,

3 och låt oss så stå upp och draga till Betel; där vill jag resa ett altare åt den Gud som bönhörde mig, när jag var i nöd, och som var med mig på den väg jag vandrade.»

4 Då gåvo de åt Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig, därtill ock sina örringar; och Jakob grävde ned detta under terebinten vid Sikem.

5 Sedan bröto de upp; och en förskräckelse ifrån Gud kom över de kringliggande städerna, så att man icke förföljde Jakobs söner.

6 Och Jakob kom till Lus, det är Betel, i Kanaans land, jämte allt det folk som var med honom.

7 Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel , därför att Gud där hade uppenbarat sig för honom, när han flydde för sin broder.

8 Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel, under en ek; den fick namnet Gråtoeken.

9 Och Gud uppenbarade sig åter för Jakob, när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och välsignade honom.

10 Och Gud sade till honom: »Ditt namn är Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.» Så fick han namnet Israel.

11 Och Gud sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige; var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utgå från din länd.

12 Och det land som jag har givit åt Abraham och Isak skall jag giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet.

13 Och Gud for upp från honom, på den plats där han hade talat med honom.

14 Men Jakob reste en stod på den plats där han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer därpå och göt olja över den.

15 Och Jakob gav åt platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.

16 Sedan bröto de upp från Betel. Och när det ännu var ett stycke väg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnöd, och barnsnöden blev henne svår.

17 Då nu hennes barnsnöd var som svårast, sade hjälpkvinnan till henne: »Frukta icke; ty också denna gång får du en son

18 Men när hon höll på att giva upp andan, ty hon skulle nu , gav hon honom namnet Ben-Oni ; men hans fader kallade honom Benjamin .

19 dog Rakel, och hon blev begraven vid vägen till Efrat, det är Bet-Lehem.

20 Och Jakob reste en vård på hennes grav; det är den som ännu i dag kallas Rakels gravvård.

21 Och Israel bröt upp därifrån och slog upp sitt tält på andra sidan om Herdetornet.

22 Och medan Israel bodde där i landet, gick Ruben åstad och lägrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick höra det. Och Jakob hade tolv söner.

23 Leas söner voro Ruben, Jakobs förstfödde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.

24 Rakels söner voro Josef och Benjamin.

25 Bilhas, Rakels tjänstekvinnas, söner voro Dan och Naftali.

26 Silpas, Leas tjänstekvinnas, söner voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.

27 Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det är Hebron, där Abraham och Isak hade bott såsom främlingar.

28 Och Isak levde ett hundra åttio år;

29 därefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina fäder, gammal och mätt på att leva. Och hans söner Esau och Jakob begrovo honom.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Caelestia #2838

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

2838. Att orden ’såsom det i dag heter’ betyder det som är för evigt är uppenbart av det som menas med ’i dag’ i Ordet, varom följer. Man läser ofta i Ordet ’ända till denna dag eller till i dag’ såsom något som föregått:

Han är Mohabs fader ända till denna dag, och Ammons fader ända till denna dag. 1 Mosebok 19:37-38.

och sedan:

Namnet på staden är Beer-Seba ända till denna dag. 1 Mosebok 26:33.

dessutom:

Ända till denna dag äter inte Israels barn nerven i höften som förvreds, nerven som är över höftledsskålen. 1 Mosebok 32:32.

och likaså:

Denna är Rakels gravvård ända till denna dag. 1 Mosebok 35:20.

Josef gjorde det till en stadga /som gäller/ ända till denna dag. 1 Mosebok 47:26.

I historisk mening syftar ’ända till denna dag’ och ’i dag’ på den tid då Mose levde, men i invärtes mening betecknar dessa uttryck det beständiga och eviga i ett tillstånd. Med ’dag’ förstås tillstånd, se nr 23, 487, 488, 493, 893, och därför också ’i dag’, som är innevarande tid. Det som i världen är temporärt är i himlen evigt. För att uttrycka att något är evigt, så tilläggs därför ’i dag’ eller ’denna dag’, oaktat det för dem som endast är medvetna om den historiska meningen inte förefaller att innebära något ytterligare. Samma språkbruk förekommer på andra ställen i Ordet, såsom Jos 4:9; 6:25; 7:26; Domarboken1:21, 26, och på andra ställen.

[2] Att med ’i dag’ betecknas det som är ständigt och evigt kan man se hos David:

Jag skall berätta om vad som är beslutat: Jehovah har sagt till mig: Du är Min Son, i dag har Jag fött Dig. Psaltaren 2:7.

Här står ’i dag’ tydligt för det som är evigt.

Hos samme författare:

Evinnerligen, O Jehovah, står Ditt Ord fast i himlen. Från släkte till släkte varar Din trofasthet. Du har grundat jorden, och den består. Vad Dina domar angår, så består också de i dag. Psaltaren 119:8991.

Också här står ’i dag’ tydligt för det som är evigt.

Hos Jeremia:

Förrän Jag danade dig i moderlivet, kände Jag dig, och förrän du lämnade modersskötet heliggjorde Jag dig. Jag har satt dig till en profet för folkslagen. Jag har denna dag (i dag) satt dig över folkslag och över konungariken. Jag har i dag gjort dig till en befäst stad och till en järnpelare och till murar av brons. Jeremia 1:5, 10, 18.

Detta syftar i bokstavsmeningen på Jeremia, men i den invärtes meningen förstås Herren. ’Jag har denna dag (i dag) satt dig över folkslag och över konungariken, och Jag har i dag gjort dig till en befäst stad’ betyder av evighet. Om Herren kan inte utsägas annat än det som är evigt.

[3] Hos Mose:

Ni står i dag allesammans inför Jehovah, er Gud, för att ni må träda in i Jehovahs, er Guds, förbund, i det edsförbund som Jehovah, er Gud, i dag vill sluta med er, så att Han må stadfästa er i dag Sig till ett folk, och så att Han skall vara Gud för er. Och det är inte endast med er som Jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, utan Jag gör det både med dem som i dag står här med oss inför Jehovah, vår Gud, och med dem som inte är med oss här i dag. 5 Mosebok 29:10, 1215.

Här förstås i bokstavsmeningen med ’i dag’ den dåvarande tiden, när Mose talade till folket. Ändå är det uppenbart att detta inbegriper senare tider och det som är oupphörligt. Ty att sluta förbund med någon och med dem som var där och med dem som inte var där anger det som är ständigt återkommande. Själva den evärdliga fortvaron är vad som avses i den invärtes meningen.

[4] Att ’dagligen’ och ’i dag’ betecknar det som är beständigt är uppenbart också av offret, som förrättades varje dag. Detta offer kallades det ständigt återkommande eller oupphörliga offret, just därför att ’dag’, ’dagligen’ och ’i dag’ har den nämnda innebörden, 4 Mosebok 28:3, 23; 8:13; 11:31; 12:11. Detta torde ännu tydligare framgå med mannat som regnade ned från himlen, varom det heter hos Mose:

Se, Jag skall låta bröd regna från himlen, och folket skall gå ut och samla för varje dag så mycket som behövs. Och de skall inte lämna något kvar till i morgon. Det som de ändå lämnade kvar till morgonen växte det maskar i och ruttnade, med undantag dock för det som de samlade dagen före sabbaten. 2 Mosebok 16:4, 19-20, 23.

Detta inträffade, därför att ’mannat’ betecknade Herrens Gudomliga Mänskliga, Johan 6:31-32, 49-50, 58, och därför att Herrens Gudomliga Mänskliga betecknade himmelsk mat, som inte är något annan än kärlek och människokärlek jämte alla slag av godhet och sanning i tron. I himlen ger Herren varje ögonblick denna mat till änglarna, således beständigt och evigt, se nr 2493. Det är också det som förstås i Herrens Bön med ’Giv oss i dag vårt dagliga bröd’, Matteus 6:11; Lukas 11:3, det vill säga varje instundande ögonblick för evigt.

  
/ 10837