Die Bibel

 

1 Mosebok 30

Lernen

   

1 Då nu Rakel såg att hon icke födde barn åt Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: »Skaffa mig barn, eljest dör jag.»

2 Då upptändes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: »Håller du då mig för Gud? Det är ju han som förmenar dig livsfrukt.»

3 Hon sade: »Se, där är min tjänarinna Bilha; gå in till henne, för att hon må föda barn i mitt sköte, så att genom henne också jag får avkomma.»

4 Så gav hon honom sin tjänstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne.

5 Och Bilha blev havande och födde åt Jakob en son.

6 Då sade Rakel: »Gud har skaffat rätt åt mig; han har hört min röst och givit mig en son.» Därför gav hon honom namnet Dan.

7 Åter blev Bilha, Rakels tjänstekvinna, havande, och hon födde åt Jakob en andre son.

8 Då sade Rakel: »Strider om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger.» Och hon gav honom namnet Naftali.

9 Då Lea nu såg att hon hade upphört att föda, tog hon sin tjänstekvinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru.

10 Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en son.

11 Då sade Lea: »Till lycka !» Och hon gav honom namnet Gad.

12 Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en andre son.

13 Då sade Lea: »Till sällhet för mig! Ja, jungfrur skola prisa mig säll.» Och hon gav honom namnet Aser.

14 Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann då kärleksäpplen på marken och bar dem till sin moder Lea. Då sade Rakel till Lea: »Giv mig några av din sons kärleksäpplen

15 Men hon svarade henne: »Är det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons kärleksäpplen?» Rakel sade: »Må han då i natt ligga hos dig, om jag får din sons kärleksäpplen

16 När nu Jakob om aftonen kom hem från marken, gick Lea honom till mötes och sade: »Till mig skall du gå in; ty jag har givit min sons kärleksäpplen såsom lön för dig.» Så låg han hos henne den natten.

17 Och Gud hörde Lea, så att hon blev havande, och hon födde åt Jakob en femte son.

18 Då sade Lea: »Gud har givit mig min lön , för det att jag gav min tjänstekvinna åt min man.» Och hon gav honom namnet Isaskar.

19 Åter blev Lea havande, och hon födde åt Jakob en sjätte son.

20 Då sade Lea: »Gud har givit mig en god gåva . Nu skall min man förbliva boende hos mig, ty jag har fött honom sex söner.» Och hon gav honom namnet Sebulon.

21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

22 Men Gud tänkte på Rakel; Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam.

23 Hon blev havande och födde en son. Då sade hon: »Gud har tagit bort min smälek.»

24 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: »HERREN give mig ännu en son

25 Då nu Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: »Låt mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.

26 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjänat dig för, och låt mig draga hem; du vet ju själv huru jag har tjänat dig.»

27 Laban svarade honom: »Låt mig finna nåd för dina ögon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN för din skull har välsignat mig.»

28 Och han sade ytterligare: »Bestäm vad du vill hava i lön av mig, så skall jag giva dig det.»

29 Han svarade honom: »Du vet själv huru jag har tjänat dig, och vad det har blivit av din boskap under min vård.

30 Ty helt litet var det som du hade, förrän jag kom, men det har förökat sig och blivit mycket, ty HERREN har välsignat dig, varhelst jag har gått fram. Men när skall jag nu också få göra något för mitt eget hus

31 Han svarade: »Vad skall jag giva dig?» Och Jakob sade: »Du skall icke alls giva mig något. Om du vill göra mot mig såsom jag nu säger, så skall jag fortfara att vara herde för din hjord och vakta den.

32 Jag vill i dag gå igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spräckliga och brokiga såväl som alla svarta djur bland fåren, så ock vad som är brokigt och spräckligt bland getterna; sådant må sedan bliva min lön.

33 Och när du framdeles kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke äro spräckliga eller brokiga, och alla får hos mig, som icke äro svarta, de skola räknas såsom stulna

34 Då sade Laban: »Välan, blive det såsom du har sagt.»

35 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga getter -- alla djur som något vitt fanns på -- och alla svarta djur bland fåren; och detta lämnade han i sina söners vård.

36 Och han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans övriga hjord att vakta.

37 Men Jakob tog sig friska käppar av poppel, mandelträd och lönn och skalade på dem vita ränder, i det han blottade det vita på käpparna.

38 Sedan lade han käpparna, som han hade skalat, i rännorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo för att dricka, så att djuren hade dem framför sig; och de hade just sin parningstid, när de nu kommo för att dricka.

39 Och djuren parade sig vid käpparna, och så blev djurens avföda strimmig, spräcklig och brokig.

40 Därefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren så, att de vände huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; så skaffade han sig egna hjordar, som han icke lät komma ihop med Labans hjord.

41 Och så ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna.

42 Men när det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. Härigenom tillföllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.

43 Så blev mannen övermåttan rik; han fick mycken småboskap, därtill ock tjänarinnor och tjänare, kameler och åsnor.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #4038

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

4038. 'And camels and asses' means the rather external and the fully external truths of good. This is clear from the meaning of 'camels' as general facts belonging to the natural man, dealt with in 3048, 3071, 3143, 3145 - general facts being lower or rather external truths of good; and from the meaning of 'asses' as still lower or fully external truths of natural good, dealt with in 2781. What interior goods and truths are, also what intermediate ones are, as well as what the rather external and the fully external are, may be seen from what has been stated in 4009. With man three general areas exist - the bodily, the natural, and the rational. The bodily is outermost, the natural is intermediate, and the rational is interior. Insofar as one of these reigns over another in someone he is called either bodily-minded, or natural, or rational. These three parts of man's mind intercommunicate in a wonderful way - the bodily part with the natural, and the natural with the rational.

[2] When a person is first born only the immature bodily part exists; but this has within it the capacity to become fully developed. Subsequently he becomes natural, and at length rational. From this one may see that communication takes place between one part and another. The bodily part communicates with the natural by means of the senses, doing so through the senses belonging to the understanding in a distinct and separate way from its communication through those belonging to the will; for both understanding and will have to become fully developed in a person if he is to become and is to be fully human. The perceptions of the senses of sight and hearing serve in particular to develop fully his understanding, while the other three senses have regard in particular to his will. The bodily part of man's mind communicates with his natural - which, as has been stated, is the intermediate part - by means of the senses. For the things that enter through sensory experience accommodate themselves within the natural as a kind of receptacle for them. This receptacle is the memory. The delight, pleasure, and desire there belong to the will and are called natural goods, but the facts there belong to the understanding and are called natural truths.

[3] By means of these things just mentioned the natural part of man's mind communicates with his rational which, as has been stated, is the interior part. The things which rise up from the natural to the rational accommodate themselves in the rational likewise as in a kind of receptacle. This receptacle is the interior memory, dealt with in 2469-2480. The blessing and happiness there belong to the will and are forms of rational good, while the interior insights into things, and the perceptions of these, belong to the understanding, the objects of those insights and perceptions being called rational truths. These three - the bodily, the natural, and the rational - are what constitute a human being. Means of communication exist between these three, the external senses being the means by which the bodily part of a person's mind communicates with his natural, and the interior senses those by which the natural part of his mind communicates with his rational. Therefore it is those things which are present in the natural part of a person's mind, and which have been derived from the external senses that belong properly to the body, that are called the rather external and the fully external truths of good. But those which have been derived from the interior senses, which belong properly to his spirit and communicate with the rational, are the ones which are called interior goods and truths. And those which come in between and partake of both are the ones which are called intermediate goods and truths. These three groups of truths, starting in order with interior, are what are meant in the internal sense by 'flocks', by 'servant-girls and slaves', and by 'camels and asses'.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.