2724. Att orden ’och där åkallade han Jehovahs, den evige Gudens, namn’ betecknar gudsdyrkan på grund av detta är uppenbart av det som förstås med ’att åkalla Guds namn’ som är gudsdyrkan, berört i nr 440. De som tillhörde den Forngamla Kyrkan förstod med namn inte ’namn’ utan den fullständiga beskaffenheten, se nr 144, 145, 340, 768, 1754, 1896, 2009. Sålunda förstods med ’Guds namn’ allt i en sammanfattning, varigenom Gud dyrkades, följaktligen allt av kärlek och tro. Men i och med att den invärtes aspekten av gudsdyrkan gick förlorad och endast den utvärtes återstod började man att med ’Guds namn’ inte förstå annat än namnet. Ja, man gick så långt att man dyrkade själva namnet, utan att bry sig vad det var för slags kärlek och tro som man grundade sin dyrkan på. Detta medförde att folkslagen började att fastställa sin identitet med hänsyn till sina gudars namn, och judarna och israelitena betraktade sig som förmer än de övriga, därför att de dyrkade Jehovah. Det väsentliga inslaget i deras gudsdyrkan bestod i att nämna och åkalla själva namnet. En dyrkan endast av namnet är emellertid inte alls någon dyrkan, ty en sådan vanehandling kan förekomma även bland de värsta av människor, som därigenom vanhelgar ännu mer.

[2] Då nu med ’Guds namn’ menas allt som ingår i gudsdyrkan, det vill säga allt som hör till kärleken och tron och på grund av vilket Han dyrkas, så är det uppenbart vad som förstås med helgat varde Ditt namn i Herrens Bön, Matteus 6:9, och med dessa Herrens ord:

Ni skall bli hatade av alla för Mitt namns skull, Matteus 10:22.

Allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av Min himmelske Fader. Ty där två eller tre är samlade i Mitt namn är Jag mitt ibland dem, Matteus 18:19-20.

Var och en som för Mitt namns skull lämnar hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Matteus 19:29.

Hosianna Davids son! Välsignad han som kommer i Herrens namn. Matteus 21:9.

Jerus sade: Ni ser Mig inte mera förrän den dag ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Matteus 23:39.

Ni skall bli hatade av alla folkslag för Mitt namns skull. Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra, och alla för Mitt namns skull. Matteus 24:9-10.

Åt dem som tog emot Honom gav Han makten att bli Guds söner, åt alla dem som tror på Hans namn. Johan 1:12.

Den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende Sons namn. Johan 3:18.

Jesus sade: Vad ni än ber om i Mitt namn, det skall jag göra. Johan 14:13-14; 15:16; 16:23-24, 26-27.

Jesus sade: Jag har uppenbarat Ditt namn för människorna. Johan 17:6.

Helige Fader, bevara dem i Ditt namn, det som Du har gett Mig, så att de blir ett, liksom Vi är ett. Johan 17:11-12.

Jag gjorde Ditt namn känt för dem och skall göra det känt för att den kärlek som Du har älskat Mig med skall vara i dem, och Jag i dem. Johan 17:26.

För att ni skall tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom att tro skall ha liv i Hans namn. Johan 20:31.

Det finns dessutom en hel del ställen i Gamla Testamentet där med Jehovahs och Guds namn inte förstås namn, utan allt som hör till kärleken och tron som gudsdyrkan är grundat på.

[3] Men de som dyrkar namnet allena, utan kärlek och tro, talas det om hos Matteus, såsom följer:

På den dagen skall många säga till Mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i Ditt namn och drivit ut demoner i Ditt namn och gjort många underverk i Ditt namn. Men Jag skall bekänna för dem: Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare. Matteus 7:22-23.

När, som sagts, Kyrkans människa från att vara invärtes blev utvärtes började sätta gudsdyrkan endast i namnet, då erkände de inte längre en Gud, utan flera. Ty det var brukligt bland de gamle att lägga något till Jehovahs namn för att så erinra sig någon Hans välgärning eller egenskap, såsom i denna vers: ’Han åkallade Jehovahs, den evige Gudens, namn’. Ett annat exempel förekommer i nästa kapitel:

Och Abraham gav denna plats namnet Jehovah Jirah (det vill säga Jehovah skall se). 1 Mosebok 22:14.

Och de följande, bland andra, är ytterligare exempel:

Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Jehovah Nissi (det vill säga Jehovah är mitt banér). 2 Mosebok 17:15.

Gideon byggde ett altare åt Jehovah och kallade det Jehovah Schalom (det vill säga fridens /altare/). Domarboken6:24.

Det var till följd av detta bruk som de som satte gudsdyrkan i själva namnet erkände så många gudar och att också bland hedningarna, i synnerhet i Grekland och i Rom, så många gudar kom att erkännas och dyrkas. Och så var alltså fallet, fastän i den Forngamla kyrkan, varifrån dessa binamn härstammade, att det aldrig dyrkades mer än en Gud, som tillbads under så många namn, därför att man med ’namn’ förstod den väsentliga beskaffenheten.