Die Bibel

 

1 Mosebok 20

Lernen

   

1 Och Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet; där uppehöll han sig mellan Kades och Sur, och någon tid bodde han i Gerar.

2 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, konungen i Gerar, och lät hämta Sara till sig.

3 Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: »Se, du måste för den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon är en annan mans äkta hustru

4 Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: »Herre, vill du då dräpa också rättfärdiga människor?

5 Sade han icke själv till mig: 'Hon är min syster'? Och likaså sade hon: 'Han är min broder.' I mitt hjärtas oskuld och med rena händer har jag gjort detta.»

6 Då sade Gud till honom i drömmen: »Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hjärtas oskuld, och jag har själv hindrat dig från att synda mot mig; därför har jag icke tillstatt dig att komma vid henne.

7 Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han är en profet. Och han må bedja för dig, så att du får leva. Men om du icke giver henne tillbaka, så vet att du skall döden , du själv och alla som tillhöra dig.

8 Då stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem; och männen blevo mycket förskräckta.

9 Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: »Vad har du gjort mot oss! Vari har jag försyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att begå en så stor synd? På otillbörligt sätt har du handlat mot mig.»

10 Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: »Vad var din mening, när du gjorde detta?»

11 Abraham svarade: »Jag tänkte: 'På denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola dräpa mig för min hustrus skull.'

12 Hon är också verkligen min syster, min faders dotter, fastän icke min moders dotter; och så blev hon min hustru.

13 Men när Gud sände mig ut på vandring bort ifrån min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din kärlek därmed att du säger om mig, varthelst vi komma, att jag är din broder.'»

14 Då tog Abimelek får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor och gav dem åt Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka.

15 Och Abimelek sade: »Se, mitt land ligger öppet för dig; du må bo var du finner för gott

16 Och till Sara sade han: »Se, jag giver åt din broder tusen siklar silver; det skall för dig vara en försoningsgåva inför allt ditt folk. Så har du inför alla fått upprättelse.»

17 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjänstekvinnor, så att de åter kunde föda barn.

18 HERREN hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, för Saras, Abrahams hustrus, skull.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Caelestia #2547

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

2547. Att orden ’att du bragt en så stor synd över mig och över mitt rike’ innebär att läran i tron och alla lärobestämningarna därigenom skulle vara i riskzonen är uppenbart av det som förstås med ’Abimelek’ – här menat med ’mig’ – som är läran i tron, och av det som förstås med ’rike’ som är det sanna i läran, eller lärobestämningen. Att ’rike’ i den invärtes meningen står för lärans sanningar och i motsatt betydelse för olika slag av falskhet i läran framgår av Ordet, såsom hos Jeremia:

Han är Den som har skapat allting och Hans arvs spira. Jehovah Sebaot är hans namn. Du är för mig en hammare, ett krigsvapen, och i Dig skall jag skingra folkslagen, och i Dig skall jag förstöra rikena. Jeremia 51:19-20.

Detta syftar på Herren, som – det är uppenbart – inte skingrar folkslag eller förstör riken, utan gör så med det som betecknas med folkslag och riken, nämligen med olika slag av ondska och falskhet i läran.

[2] Hos Hesekiel:

Se, Jag skall hämta Israels barn bort från folkslagen, som de har gått bort till, och samla ihop dem från alla håll och föra dem in i deras eget land. Jag skall göra dem till ett enda folkslag i landet, på Israels berg, en Konung skall vara Konung för dem alla. De skall inte mer vara två folkslag och inte mer vara delade i två riken. 37:21-22.

’Israel’ står för den andliga Kyrkan, ’folkslag’ för det goda i denna Kyrka, ty med ’folkslag’ menas det goda, se nr 1259, 1260, 1416, 1849. ’Rike’ står för det sanna i denna Kyrka. Att ’folkslag’ och ’riken’ här betecknar något annat än folkslag och riken är uppenbart, ty om Israels barn, eller israeliterna, sägs det att de skall församlas och föras in i sitt eget land, när de i själva verket var förskingrade bland hedniska folkslag och blev sådana själva.

[3] Hos Jesaja:

Jag skall blanda samman Egypten med Egypten, och broder skall strida mot broder och vän mot vän, stad mot stad, rike mot rike. 19:2.

Här står ’Egypten’ för resonemang som grundas på kunskapsfakta rörande trons sanningar, nr 1164, 1165, 1186. ’Stad’ står för lärobegrepp, i detta fall för irrlära, nr 402, 2268, 2449, ’rike’ för det falska i läran. ’Stad mot stad och rike mot rike’ står således för att irrläror och falskhet av olika slag skulle strida mot varandra. Detsamma innebär följande ord som Herren säger om tidevarvets fulländning, hos Matteus:

Folkslag skall resa sig mot folkslag och rike mot rike. Matteus 24:7.

Detta står för att olika slag av ondska och falskhet kommer att resa sig upp mot varandra.

[4] Ingen annan betydelse har det som Daniel profeterade i fråga om de fyra konungarikena, kapitel 2:3746; 7:17–slutet; och i fråga om konungarikena Medien och Persien, kapitel 8:20–slutet; och i fråga om söderns och nordens konungariken, i kapitel 11; och inte heller det som Johannes också profeterat i Uppenbarelseboken i fråga om konungar och konungariken. Med konungariken förstås där enbart tillstånden inom Kyrkan vad avser olika slag av sanning och falskhet. Jordiska monarkiers och konungarikens tillstånd i bokstavsmeningen svarar i den invärtes meningen mot tillståndet inom Kyrkan och i Herrens rike. I den invärtes meningen förekommer inte annat än andligt och himmelskt, ty i sig självt betraktat är Herrens Ord blott andligt och himmelskt. För att det emellertid skall kunna läsas och förstås av vilken människa som helst, så uttrycks himmelska ting med sådana som finns på jorden.

  
/ 10837