Die Bibel

 

1 Mosebok 2

Lernen

   

1 Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.

2 Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.

3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.

4 Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.

5 Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;

6 men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.

7 Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.

8 Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.

9 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens trädgott och ont.

10 Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.

11 Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,

12 och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.

13 Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.

14 Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.

15 Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.

16 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,

17 men av kunskapens trädgott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden

18 Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»

19 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.

21 Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.

22 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.

23 Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»

24 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.

25 Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #120

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

120. As by “Egypt” so also by “Euphrates” are signified memory-knowledges [scientiae seu scientifica], and also the sensuous things from which these knowledges come. This is evident from the Word in the Prophets, as in Micah:

My she-enemy hath said, Where is Jehovah thy God? The day in which He shall build thy walls [macerias], that day shall the decree be far removed; that day also He shall come even to thee from Asshur, and to the cities of Egypt, and to the river [Euphrates] (Micah 7:10-12).

So did the prophets speak concerning the coming of the Lord who should regenerate man so that he might become like the celestial man.

In Jeremiah:

What hast thou to do in the way of Egypt, to drink the waters of Sihor? Or what hast thou to do in the way of Asshur, to drink the waters of the river [Euphrates]? (Jeremiah 2:18), where “Egypt” and “Euphrates” likewise signify memory-knowledges, and “Asshur” reasonings thence derived.

In David:

Thou hast made a vine to go forth out of Egypt; Thou hast cast out the nations; Thou hast planted her; Thou hast sent out her shoots even to the sea, and her twigs to the river (Euphrates) (Psalms 80:8, 11), where also the “river Euphrates” signifies what is sensuous and of the memory [sensuali et scientifico]. For the Euphrates was the boundary of the dominions of Israel toward Assyria, as the knowledge of the memory is the boundary of the intelligence and wisdom of the spiritual and celestial man. The same is signified by what was said to Abraham:

Unto thy seed will I give this land, from the river of Egypt unto the great river, the river Euphrates (Genesis 15:18).

These two boundaries have a like signification.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.