2468. Inte heller detta behöver bekräftas, eftersom det av förklaringen som sådan och av det föregående och efterföljande framgår att det är sådana saker som betecknas. Hur den religion är utformad och beskaffad som förstås med ’Moab och Ammons söner’ framgår emellertid av beskrivningen av deras ursprung och också av många andra ställen i Ordet, de historiska såväl som de profetiska, där de nämns. Huvudsakligen är de människor, vars gudsdyrkan är utvärtes och i någon mån tycks helig, men inte är invärtes. De är också människor som betraktar som olika slag av godhet och sanning allt det som hör till en utvärtes gudsdyrkan, men förkastar och anser som värdelöst det som hör till en invärtes gudsdyrkan.

[2] En sådan gudsdyrkan och religion är utmärkande för dem som det finns naturligt gott hos, men som betraktar andra som mindre värda i jämförelse med sig. De är snarlika frukt, som utanpå inte sällan ser attraktiv ut, men som innantill är övermogen eller rutten. De är även snarlika vaser av marmor, vars innehåll är orent och ibland vedervärdigt. Eller så är de inte olika kvinnor, som till ansikte, kropp och hållning inte saknar behag, men som invärtes är sjukliga och fulla av vämjeliga ting. Ty hos dessa människor finns ett allmänt gott, som inte ter sig helt utan fägring, men delarna som ingår i detta allmänna goda är orena. Det är väl inte så till att börja med, men det blir så efterhand, ty sådana människor låter sig lätt intas av vad slag som helst som går under beteckningen godhet och följaktligen av vad slag som helst av falskhet, som de – eftersom dessa är bestyrkande – inbillar sig vara sanningar. Detta inträffar, därför att de ringaktar allt inre i gudsdyrkan, vilket de gör till följd av att de låter sig ledas av egenkärlek. Sådana människor kommer från och har sitt ursprung bland dem vars gudsdyrkan är blott och bart utvärtes och som i detta kapitel förebildas genom Lot, och detta när det goda som ingår i det sanna är förrött. Dessa människor beskrivs i Ordet såväl till sin natur i början, när det goda ännu inte är befläckat, som sedermera när det håller på att befläckas, liksom också därefter när det är helt och hållet nedsmutsat. Deras förkastande av det inre i gudsdyrkan och av läran beskrivs likaså.

[3] Hur dessa människor är beskaffade när det goda hos dem ännu inte är befläckat beskrivs hos Daniel:

Vid ändens tid skall söderns konung drabba samman med honom. Och därför skall nordens konung storma fram mot denne likt en stormvind med vagnar och ryttare och många skepp. Han skall tränga in i länderna och översvämma och fara igenom och komma in i det härliga landet, och många länder kommer att falla. Dessa skall befrias från hans hand: Edom och Moab och förstlingarna av Ammons söner. 11:40-41.

’Söderns konung’ står för dem hos vilka det finns godhet och sanning av olika slag, ’nordens konung’ för dem hos vilka det finns ondska och falskhet av olika slag. ’Nordens konung med vagnar, ryttare och skepp som kommer in i länderna, översvämmar och far igenom’ står istället för att ondska och falskhet av olika slag, betecknade med ’vagnar, ryttare och skepp’, skall få överhanden. ’Ut ur hans hand skall Edom, Moab och förstlingarna av Ammons barn ryckas undan’ står för dem som är i ett sådant gott som ännu inte blivit så mycket befläckat av olika slags falskhet. Det är därför som de kallas ’förstlingarna av Ammons söner’.

[4] Hos Mose:

Vi drog fram på vägen till öknen, och Jehovah sade till Mose: Oroa inte Moab och angrip det inte heller, ty Jag vill inte ge dig av dess land i arv, eftersom Jag gett Ar till Lots söner i arv. 5 Mosebok 2:8-9.

Och beträffande Ammons söner:

Jehovah sade till Mose: Idag passerar du Ar på gränsen till Moab, och när du närmar dig från Ammons söners trakter oroa dem då inte och inlåt dig inte heller i strid med dem, ty Jag vill inte ge dig något av Ammons söners land, eftersom Jag har gett det åt Lots söner i arv. 5 Mosebok 2:17–19.

Här står ’Ar’ för detta slags goda, ’Moab och Ammons söner’ för dem som låter sig ledas av sådant gott, men i början, vilket förklarar varför det befalldes att de inte skulle oroas.

[5] Detta är också skälet till att moabiterna fördrev eméerna och rafaéerna, som liknade anakiterna, och även till att Ammons söner fördrev rafaéerna, som de kallade samsummiter, 5 Mosebok 2:9–11, 18–21. ’Eméerna, rafaéerna, anakiterna och samsummiterna’ betecknar dem som är genomsyrade av det onda och av falska intalelser, se nr 581, 1673. Med Moab och Ammons söner’ förstås i detta sammanhang de som ännu inte är intagna av det. Men när också de blivit intagna av det, det vill säga när deras goda blivit befläckat med falskhet av olika slag då fördrevs även de, 4 Mosebok 21:21–31; 25:8–11.

[6] Hurdana dessa människor är, när det goda hos dem håller på att befläckas beskrivs hos Jeremia:

Till Moab sade Jehovah så: Ve över Nebo, ty det är lagt öde. Kirjataim har kommit på skam och är intaget. Misgab har kommit på skam och är krossat. Moabs berömmelse är inte mer. Ge vingar åt Moab, ty han vill fly bort hals över huvud, och hans städer skall bli till en förödelse, och ingen skall bo i dem. Överge städerna och bo i klippan, ni Moabs inbyggare, och bli lika duvor som bygger sina nästen invid klyftans gap. Jag känner hans vrede, säger Jehovah, och den är inte orubblig, och hans falskhet befrämjar inte vad som är rätt. Därför skall Jag jämra Mig över Moab och skall ropa högt till hela Moab. Av Jaesers gråt skall Jag gråta för dig, du Sibmas vinträd, du vars rankor gick över havet och nådde till Jaesers hav. Över dina sommarfrukter och din vinskörd har ödeläggaren fallit. Därför rörs Mitt hjärta över Moab lik flöjter. Ve dig, du Moab! Förlorat är Kemos’ folk, ty dina söner är förda bort i fångenskap, och dina döttrar i fångenskap. Och Jag skall föra tillbaka Moab från fångenskapen i kommande dagar. Jeremia 48:1-2, 9, 28, 30–32, 36, 46-47.

[7] Hela detta kapitel hos Jeremia syftar på Moab, men genom honom på det sätt som människor i detta slags goda låter sig intas av falskhet av olika slag. Därför heter det att ’de skall ge åt Moab vingar, så att han kan fly hals över huvud’ och att ’hans städer skall bli till en förödelse’, men att ’de skall överge städerna och bo i klippan och lika duvor bygga nästen invid klyftans gap’, och mycket annat, varmed de övertygas om att stå fast vid de allmänna slagen av godhet och sanning som de är i besittning av. Och om de då än skulle ledas vilse till följd av brist på kunskaper, så skulle de under kommande dagar föras tillbaka från fångenskapen. Men om dem som detta inte sker hos heter det: ’Jag skall veklaga över Moab och skall ropa högt till hela Moab’ och ’Mitt hjärta rörs över Moab’. Den falskhet av olika slag som de låter sig intas av betecknas med Nebo, Kirjataim, Misgab, Sibma, Jaeser, Kemos och med andra namn, som förekommer i detta kapitel.

[8] Hos Jesaja:

Likt ett kringstrött fågelbo skall Moabs döttrar vara. Ge råd, verkställ dom. Låta hela din skugga vara som natten mitt på dagen. Göm de fördrivna, förråd inte den hemlöse. Må du, Moab, låta Mina fördrivna bo tillsammans med dig, var en tillflykt för dem inför ödeläggaren. Vi har hört talas om Moabs högmod, om hans stora högmod, om hans arrogans, hans fräckhet och hans vredesmod – inte så om hans lögner. För den skull skall Moab jämra sig för Moab, alla skall jämra sig. Därför rörs Mitt inre över Moab som strängarna på harpan som man spelar på och Mitt innersta för staden Kir-Heres. Och när Moab ses uttröttad på höjden och kommer fram till sin helgedom för att be, så kan han det inte. I tre år, så som daglönaren räknar åren, skall Moab i all sin härlighet, med alla sina stora skaror, utsättas för förakt, och vad som blir kvar skall vara litet och ringa, inte mycket värt. 16:2–4, 6-7, 11-12, 14.

Hela detta kapitel hos Jesaja handlar likaledes om Moab, och genom honom om dem som är i ett sådant gott. De beskrivs på olika ställen i detta kapitel – i ord som liknar dem som förekommer i kapitel 48 hos Jeremia – de människor som på samma sätt övertygas om att stå fast vid de allmänna slag av godhet och sanning som de är i besittning av och att inte låta sig intas av falskhet av något slag. De allmänna slagen av godhet och sanning betecknas med kravet på att de skulle ge råd, verkställa dom, gömma de fördrivna, inte förråda de hemlösa, vara en tillflykt inför ödeläggaren, med vilket allt förstås de utvärtes kännetecknen på gudsdyrkan. Men eftersom de låter sig intas av falskheter, så sägs det ’i tre år, så som daglönaren räknar åren, skall Moab i all sin härlighet, med alla sina stora skaror, utsättas för förakt, och vad som blir kvar skall vara litet och ringa, inte mycket värt’.

[9] Eftersom de lätt förleds, så kallas Moab ’ett sändebud från filistéernas hand, och Ammons söner kallas deras lydnad’ hos Jesaja:

Isais rot, som står som ett banér för folken, den skall folkslagen söka efter, och Hans frid skall vara härlighet. Efraims avund skall upphöra och Judas fiender skall utrotas. Efraim skall inte avundas Juda, och Juda skall inte bringa Efraim i trångmål. Och de skall flyga på filistéernas skuldra bort mot havet, tillsammans skall de plundra österns folk, Edom, ett sändebud från filistéernas hand och Ammons söner deras lydnad. 11:10, 13-14.

’Isais rot’ står för Herren, ’Juda’ för dem som låter sig ledas av det himmelska goda, ’Efraim’ för dem som låter sig ledas av det andliga sanna, ’filistéerna’ för dem som äger kännedom om insikterna i det sanna, men som inte har någon människokärlek, ’österns folk’ för dem som äger kännedom om insikterna i det goda, men som inte heller har någon människokärlek. Moab kallas ’ett sändebud från deras hand’, Ammons söner kallas ’deras lydnad’, eftersom de är genomsyrade av falskhet.

[10] Men hur beskaffade de blir, som kallas Moab och Ammons söner, när det goda hos dem blivit fullständigt befläckat av falskhet, beskrivs hos David:

Gud talade i Sin helighet: Mitt är Gilead, Mitt är Marnasse, Efraim är Mitt huvuds styrka, Juda är Min lagstiftare, Moab är Mitt tvagningskärl. Psaltaren 60:7–9; likaså hos densamme, Psaltaren 108:7–9.

’Tvagningskärl’ står för det goda som befläckats av falskhet.

[11] Hos Jeremia:

Moabs berömmelse är inte mer. I Hesbon har de tänkt ont om honom. Kom, låt oss utrota honom, så att han inte mer är ett folkslag. Moab har levt bekymmersfritt från sin ungdom, vilande på sin drägg. Han har inte varit tömd ur ett kärl i ett annat, inte vandrat bort i fångenskap. Därför har hans smak bibehållits, och hans lukt är oförändrad. På alla tak i Moab och på dess gator hörs idel klagan, ty Jag har krossat Moab likt ett kärl som det inte finns något välbehag i. Jeremia 48:2, 11, 38.

Falskhet som befläckar det goda, vilket är ’Moab’, kallas här ’drägg’. Detta är vad ’smak och lukt’ består av, ifall någon omdaning inte äger rum, här betecknat med ’tömd ur ett kärl i ett annat’. Själva det goda kallas ’ett kärl som det inte finns något välbehag i’, såsom hos David, där det kallas ’tvagningskärl’.

Hos Jesaja:

Jehovahs hand vilar på detta berg, och Moab skall tröskas sönder under den, så som agn trampas ned i en gödselgrop. 25:10.

[12] De som är i ett sådant gott intresserar sig bara för det som är utvärtes och föraktar, förkastar, ja, stöter ifrån sig det som är invärtes i gudsdyrkan och läran, varför falskhet av olika slag för dem gäller som sanningar, varom står att läsa hos Hesekiel:

Människoson, vänd ditt ansikte mot Ammons söner och profetera mot dem och säg till Ammons söner: Hör Herren Jehovihs ord: Så säger Herren Jehovih: Därför att du säger: Aha! mot Min helgedom, som har blivit vanhelgad, och mot Israels land, eftersom det har blivit förrött, och mot Judas hus, eftersom de har gått bort i fångenskap, så skall Jag göra Rabba till en boning för kameler och Ammons söner till en lägerplats för får. Herren Jehovih sade: Eftersom du klappade i händerna och stampade med fötterna och gladde dig med din själs hela förakt för Israels land, se, därför vill Jag räcka ut Min hand mot dig och ge dig till byte åt folkslagen, och Jag vill utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. 25:2–7.

’Aha! mot helgedomen som har blivit vanhelgad, mot Israels land, eftersom det har blivit förrött, mot Judas hus, eftersom de har gått bort i fångenskap’, ’du klappade i händerna och stampade med fötterna och gladde dig med hela din själs förakt för Israels land’ är ord som uttrycker förakt för, gyckel med och förkastelse av de inre grunddragen i gudsdyrkan och läran. När dessa inre grunddrag har blivit förkastade upphör allt det utvärtes att ha något värde och ’ges som byte åt folkslagen’, det vill säga är intagna av all slags ondska och ’utrotade från folken’, det vill säga intagna av all slags falskhet och ’utplånade ur länderna’, det vill säga blivit till något som inte hör till Kyrkan.

[13] Hos Sefanja:

Jag har hört Moabs smädelser och Ammons söners hädelser, vilka har hånat Mitt folk och utbrett sig över deras gräns. Därför, så sant Jag lever, /säger Herren Sebaot, Israels Gud/, skall Moab vara som Sodom, och Ammons söner som Gomorra. Ett tillhåll för nässlor och en saltgrop, och de skall vara en ödemark för evigt. Detta skall vederfaras dem, för deras övermods skull, därför att de har hädat och förhävt sig över Jehovah Sebaots folk. 2:8–10.

Att ’håna folket och att utbreda sig över deras gräns och över Jehovah Sebaots folk’ är att förakta och förkasta de inre sanningarna, som betecknas med ’Jehovah Sebaots folk’. Godhet blir som en följd av detta till ondska, som härflyter från falskhet, som är ’Sodom’ och ’ett tillhåll för nässlor’, medan sanning blir till falskhet, som är ’Gomorra’ och ’en saltgrop’. Ty det är av de invärtes tingen som de utvärtes kan bli goda och sanna.

[14] Hos David:

Dina fiender smider hemliga planer mot Ditt folk och rådslår med varandra mot Dina förborgade och säger: Kom, låt oss utplåna dem, så att de ej mer är ett folkslag och så att ingen längre kommer ihåg Israels namn. Ty enigt rådslår de med varandra, de sluter mot Dig ett förbund – edomiternas tält och ismaeliterna, moabiterna och hagriterna, gebaliterna och amoniterna och amalekiterna, filistéerna tillsammans med dem som bor i Tyrus. Assur har också slutit sig till dem, de är en arm åt Lots barn. Psaltaren 83:3–9.

Orden ’att rådslå mot de förborgade’, ’att utplåna dem så att ingen längre kommer ihåg Israels namn’ är att helt förkasta allt som är av inre natur. ’Edomiternas tält, ismaeliterna, moabiterna och hagriterna, gebaliterna och ammoniterna’ betecknar dem vars gudsdyrkan och lära är utvärtes, ’filistéerna tillsammans med Tyrus’ står för dem som talar om invärtes ting, men som inte har dem, ’Assur som är en arm åt Lots barn’ står för resonemang, varmed de strider för det som är utvärtes och bestrider det som är invärtes.

[15] Hos Mose:

En man skall inte ta sin faders hustru och inte heller lyfta på sin faders täcke. Ingen som är kastrerad, vare sig genom krossning eller genom stympning, skall komma in i Jehovahs församling. Ammoniten och moabiten skall inte komma in i Jehovahs församling, inte ens den som i tionde led är avkomling av en sådan skall komma in i Jehovahs församling. 5 Mosebok 22:30–23:8.

Detta visar vad Moab och Ammon till slut blev, eller när de var helt och hållet genomsyrade av falskhet. Det vill säga de var de hos vilka det goda kränktes och det sanna förfalskades genom deras förakt för, förkastelse av och slutligen fullständiga motvilja mot allt som är av inre natur. Det är också därför som dessa två namn nämns i detta citat, sedan skändliga äktenskapsbrott berörts, betecknade med ’att ta sin faders hustru’ och ’att lyfta på sin faders täcke’ – nästan som det som berättas om Lots döttrar, som moabiterna och ammoniterna härstammar från, ävensom avseende dem ’som är kastrerade genom krossning eller stympning’, varmed de förstås som hyser en total motvilja mot allt som har att göra med kärlek och människokärlek. Med ’Jehovahs församling’ menas himlen, som de inte kan träda in i, därför att de inte har några kvarlevor, som uteslutande består av inre godhet och sanning och som betecknas med ’avkomlingar i tionde led’, nr 576, 1738, 2280.

16 De hörde dessutom till de folkslag som brukade offra söner och döttrar till Molek, varmed i den invärtes meningen avses de som hade tillintetgjort allt av sanning och godhet. Ty Moabs gud var Kemos och Ammons barns gud var Molek eller Milkom, 1 Konungaboken 11:7, 33; 2 Konungaboken 23:13, som de offrade åt, 2 Konungaboken 3:27. Att med ’söner och döttrar’ förstås olika slag av sanning och godhet, se nr 489–491, 533, 1147.

[17] Detta är vad Moab och Ammon står för. Men de slag av falskhet genom vilka de kränker godhet av olika slag och tillintetgör sanningarna är flera. Dessa räknas upp hos Jeremia, men blott till sina namn –

Domen har kommit till slättlandet, till Holon, och till Jahas, och till Mofaat, och över Dibon, och över Nebo, och över Bet-Diblataim, och över Kirjataim, och över Bet-Gamul, och över Bet-Meon, och över Keriot, och över Bosra, och över alla städer i Moabs land, fjärran eller nära belägna. Avhugget är Moabs horn och hans arm är sönderbruten. Gör honom drucken, eftersom han har förhävt sig över Jehovah, och må Moab klappa händer i sina spyor. Jeremia 48:21–26.

Dessa slag av falskhet är det som sammanträffar hos dem som kallas Moab och Ammon. Men vilka och hur beskaffade de är framgår av det som varje namn betecknar i den invärtes meningen. Ty namn i Ordet står inte för annat än verkliga ting, vilket har påvisats många gånger.

Om människans minne som blir kvar hos henne efter döden, och hennes hågkomst av vad hon gjort under jordelivet