Die Bibel

 

1 Mosebok 1

Lernen

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2 Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

3 Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.

4 Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.

5 Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

6 Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.»

7 Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.

8 Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

9 Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.

10 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

11 Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.» Och det skedde så;

12 jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.

13 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

14 Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,

15 och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.» Och det skedde så;

16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.

17 Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,

18 och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.

19 Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.

20 Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste

21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

22 Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden

23 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

24 Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Och det skedde så;

25 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

26 Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden

27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

28 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden

29 Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.

30 Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skedde så.

31 Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #55

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

55. Verse 28 And God blessed them, and God said to them, Be fruitful and multiply, and fill the earth and subdue it; and have dominion over the fish of the sea, and over the birds of the air, 1 and over every living thing that creeps upon the earth.

Because the most ancient people applied the term Marriage to understanding and will, or faith and love, when joined together, they gave the name Fruitfulness to any good resulting from that marriage, and Multiplication to any truth. For this reason similar expressions occur in the Prophets, as in Ezekiel,

I will multiply upon you man and beast, and they will multiply and be fruitful, and I will resettle you 2 to be as in your ancient times, and I will bless you more than in your former times, and you will know that I am Jehovah, and I will cause man to walk upon you, even My people Israel. Ezekiel 36:8-11.

Here 'man' is used to mean the spiritual man, who is also called Israel, 'ancient times' the Most Ancient Church, 'former times' the Ancient Church which came after the Flood. The reason why 'multiplying', which relates to truth, comes first and why 'being fruitful', which relates to good, follows is that the subject is the person who is to be regenerated, not one who has been regenerated.

[2] When the understanding is coupled to the will, or faith to love, the individual is called by the Lord in Isaiah 'a married land',

Your land will no more be called Desolate, but you will be named My-good-pleasure-is-in-her, and your land, Married; for Jehovah will take His pleasure in you, and your land will be married. Isaiah 62:4.

The resulting fruits which are matters of truth are called 'sons', and the fruits which are matters of good are called 'daughters'. This recurs very frequently in the Word.

[3] The earth is 'being filled' when there are many goods and truths, for when the Lord is 'blessing' and 'saying' - that is, when He is at work - the increase of good and truth is limitless, as the Lord says,

The kingdom of heaven is like a grain of mustard seed which a man took and sowed in his field; it is indeed the smallest of all seeds, but when it has grown it is the greatest of all plants and becomes a tree, so that the birds of the air 3 come and nest in its branches. Matthew 13:31-32.

'A grain of mustard seed' is the good a person has before he becomes spiritual. It is 'the smallest of all seeds' because he imagines that he himself is the source of the good he does. In reality what he does of himself is nothing but evil, yet because he is in a state of being regenerated there is some element of good, though it is quite 'the smallest of all'. Later on when faith is being joined to love it grows larger and becomes 'a plant'. Once it has finally been joined to love it develops into a tree, and at that point 'the birds of the air, 3 which here are truths or intellectual concepts, 'nest in its branches', which are facts.

[4] A person is involved in conflict not only when becoming spiritual, but also when he is spiritual. Hence the statement, 'Subdue the earth, and have dominion over it'.

Fußnoten:

1. literally, bird of the heavens (of the skies)

2. literally, I will cause you to inhabit

3. literally, birds of heaven (or the sky)

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.