2851. Att orden ’din säd skall ärva dina fienders port’ anger att människokärlek och tro skall komma i stället, där förut ont och falskt funnits, är uppenbart av det som förstås med ’att ärva’ som är att ta emot Herrens liv, behandlat i nr 2568, här att komma i stället. Ty när människokärlek och tro finns där förut ont och falskt har härskat, då kommer Herrens liv i stället. Det sagda är också uppenbart av det som förstås med ’säd’ som är människokärlek och tro, behandlat i nr 1025, 1447, 1610, 1941, och av det som förstås med ’port’, varom följer, samt även av det som förstås med ’fiender’ som är olika slag av ondska och falskhet, eller, vad som är detsamma, som är de som står under inflytande av det onda och falska. Ty det är det onda och falska som avses med fiender och ovänner i den invärtes meningen av Ordet.

[2] Vad innebörden av ’port’ beträffar, så finns det allmänt sett två portar hos varje människa. Den ena går till helvetet och är öppen för olika slag av ondska och falskhet därifrån. I denna port uppehåller sig genier och andar från helvetet. Den andra porten vetter åt himlen och den är öppen för olika slag av godhet och sanning därifrån. I den porten uppehåller sig änglar. Alltså finns det en port som leder till helvetet och en port som leder till himlen. Porten till helvetet är öppen hos dem som är i det onda och falska, och blott genom springor runtomkring ovantill tränger något av ljus in från himlen, vilket gör det möjligt för dem att tänka och resonera. Men himmelsporten är öppen för dem som är i det goda och sanna därifrån.

[3] Ty det finns två vägar som leder till en människas förnuftiga sinne, en övre eller invärtes väg längs vilken det goda och sanna från Herren träder in, och en nedre eller utvärtes väg längs vilken det onda och falska förstulet bereder sig tillträde från helvetet. I mitten befinner sig det förnuftiga sinnet, mot vilket de två vägarna löper ihop. På grund av de olika slag av godhet och sanning som finns i det förnuftiga sinnet liknas det i Ordet vid en stad och kallas också stad. Och då det nu liknas vid och faktiskt kallas stad, så framställs det som om den hade portar, och det beskrivs på många ställen, hurusom fiender, det vill säga onda genier och andar belägrar den och försöker inta den, medan av Herren utsända änglar försvarar den, det vill säga Herren Själv försvarar den. Onda genier och andar från helvetet med all sin ondska och falskhet kan inte rycka fram längre än till den nedre eller utvärtes porten, och aldrig in i staden. Om de kunde komma in i staden, eller in i det förnuftiga sinnet, då vore det alldeles ute med människan. Men när de nått så långt att de tycker sig ha intagit staden genom stormning, då tillsluts den, så att gott och sant inte längre flödar in i den från himlen, frånsett – som anförts – det ringa av det som sipprar igenom de springor som finns runt omkring. Detta medför att så beskaffade människor inte mer har något av människokärlek, inte heller något av tro, utan sätter det goda i ont och det sanna i falskt. Med detta följer också att de inte längre är sant förnuftiga, fast de själva tycker att de är det, nr 1914, 1944, och de kallas ’döda människor’, trots att de menar att de lever mer än andra, nr 81, 290 (slutet). Det förhåller sig så, därför att porten till himlen är stängd för dem. Att den är stängd för dem är alldeles uppenbart och skönjs i livet efter detta, och omvänt att porten till himlen är öppen för dem hos vilka det goda och sanna är närvarande.

[4] Vad ’fiendernas port’ speciellt angår, vilket det talas om i denna vers, så är det en port som finns hos människan i hennes naturliga sinne. När en människa är helt och hållet naturlig eller ännu inte är pånyttfödd hålls porten besatt av all slags ondska och falskhet, eller, vilket är detsamma, onda genier och andar inflyter då med onda begär och intalelser av falskt, se nr 687, 698, 1692. Men när människan blir andlig, eller blir pånyttfödd, då drivs all slags ondska och falskhet, eller, vilket är detsamma, onda genier och andar bort från denna port, det vill säga bort från det naturliga sinnet. I och med att de drivits bort kommer olika slag av godhet och sanning, eller människokärlek och tro, i deras ställe. Och dessa, människokärlek och tro, är vad som avses med ’din säd skall ärva dina fienders port’. Detta är vad som i det enskilda fallet äger rum hos varje enskild individ, när denne pånyttföds, och likaledes i det andra livet hos dem som träder in i Herrens rike. Och det är också vad som inträffar allmänt sett, det vill säga i Kyrkan som består av många individer.

[5] Denna förvandling förebildades med att Israels söner fördrev folkslagen ur landet Kanaan. Ett sådant fördrivande är vad som i bokstavsmeningen förstås med orden ’din säd skall ärva dina fienders port’, men i den invärtes meningen avses vad som just ovan beskrivits. Detta förklarar varför det i forna tider var brukligt att använda ord som dessa när de som skulle ingå äktenskap välsignades, något som också framgår av den välsignelse som Laban ger sin syster Rebecka, när hon, som trolovad, var i färd med att bege sig till Isak:

Du, vår syster, må du bli till tusenden myriader, och må din säd ärva dina hatares port. 1 Mosebok 24:60.

[6] Att dylika ting i Ordet menas med fiendernas eller hatarnas port kan man inse av följande ställen.

Hos Jesaja:

Jag skall genom hunger omintetgöra din rot, och skall döda dina kvarlevor. Jämra dig, du port, ropa högt, du stad, smält bort har du, hela Filistéen, ty rök kommer från norden. 14:30-31.

’Att omintetgöra din rot med hunger och döda kvarlevorna’ står för att ta bort de olika slag av godhet och sanning som Herren har förvarat undangömda i det inre (interius) – med ’kvarlevor’ förstås sådana slag av godhet och sanning, se nr 468, 530, 560-562, 661, 798, 1050, 1738, 1906, 2284. ’Port’ står i stället för platsen för tillträde till det som är inre, det vill säga till det förnuftiga sinnet. ’Stad’ står i stället för detta sinne, eller, vilket är detsamma, för de olika slagen av godhet och sanning där, nr 402, 2268, 2449, 2451, 2712. ’Filistéen’ står för kunskapen om insikter i tron, eller, vad som är detsamma, för dem som har kunskap om dessa insikter, men inte om de slags godhet som har sitt ursprung i tron, nr 1197, 1198. ’Rök från norden’ står för falskt från helvetet – med ’rök’ förstås falskt som uppstår ur ont, nr 1861.

[7] Hos samme profet:

Tomhetens stad skall slås i spillror, vart hus skall stängas till för att förhindra att någon går ditin. Klagorop skall höras på gatorna över att inget vin finns, all fröjd skall förödas, glädjen på jorden skall landsförvisas. Endast förödelse skall bli kvar i staden, och porten skall slås med ödeläggelse, ty så skall det bli mitt på jorden, mitt ibland folken. Jesaja 24:10–13.

’Tomhetens stad’ som ’skall slås i spillror’ står för människosinnet, som är berövat på allt sant. ’Vart hus skall stängas till’ står för avsaknaden av gott – med ’hus’ förstås det goda, nr 2233. ’Klagorop på gatorna över bristen på vin’ står för tillstånd av falskt – ’klagorop’ har avseende på all slags falskhet, nr 2240. Med ’vin’ menas det sanna, som man klagar över att det inte finns tillgång till, nr 1071, 1798, och med ’gator’ menas det som leder till sanningar, nr 2336. ’Fröjden som skall förödas’ syftar på det sanna, ’glädjen på jorden som skall landsförvisas’ på det goda. Allt detta visar på vad som betecknas med ’endast förödelse skall bli kvar i staden’ och ’porten skall slås med ödeläggelse’. Porten sägs vara ödelagd, när inte något annat än ondska och falskhet härskar.

[8] Hos Jeremia:

Sions vägar sörjer över att ingen kommer till fastställd högtid. Alla hennes portar är förödda, hennes präster suckar, hennes jungfrur är bedrövade och själv sörjer hon bittert. Hennes fiender har blivit huvudet, hennes ovänner har blivit trygga, därför att Jehovah har bedrövat henne för hennes många överträdelsers skull. Hennes små barn har gått bort fångna inför fienden. Klagovisorna 1:4-5.

’Sions vägar sörjer’ står för att det inte längre finns sanningar som kommer av det goda – med ’vägar’ förstås sanningar, nr 189, 627, 2333. ’Alla hennes portar är förödda’ står för att ställena för tillträde är besatta av all slags falskhet. ’Hennes fiender har blivit huvudet’ står för att all slags ondska härskar.

[9] Hos samme profet:

Jehovah har låtit dottern Sions fästningsvall och mur sörja, tillsammans tynar de bort. Hennes portar har tryckts ned i jorden. Hennes bommar har Han fördärvat och brutit sönder. Hennes konung och hennes furstar lever bland hedningarna. Lag finns inte mer, och inte heller har hennes profeter funnit någon syn ifrån Jehovah. Alla dina ovänner spärrar upp munnen mot dig. De har visslat och gnisslat med tänderna, de har sagt: Vi har uppslukat henne. Ja, detta är den dag som vi har väntat på, nu har vi upplevt och sett den. Klagovisorna 2:8-9, 16.

’Portar nedtryckta i jorden’ står för det naturliga sinnet, när det är intaget av ondska och falskhet. ’Hennes konung och furstar lever bland hedningarna’ står för sanningar som är försänkta i all slags ondska – med ’konungar’ förstås allmänt sett sanningar, nr 1672, 1728, 2015, 2069, med ’furstar’ förstås i första hand sanningar, nr 1482, 2089, och med ’hedningar’ eller ’folkslag’ olika slags ondska, nr 1259, 1260, 1849, 1868, 2588.

[10] Hos Mose:

Ett folkslag fjärran ifrån, ifrån jordens ända, skall ansätta dig i alla dina portar, tills dina höga och befästa murar, som du har förlitat dig på, faller ned i hela ditt land. Och det skall ansätta dig i alla dina portar i hela ditt land. Ja, så skall din fiende ansätta dig.

5 Mosebok 28:49, 52-53.

Dessa olyckor kan man finna nämnda bland förbannelserna, som Mose förutsade folket, om de inte höll fast vid buden och stadgarna. ’Ett folkslag fjärran ifrån, ifrån jordens ända’ står i den invärtes meningen för all slags ondska och falskhet, det vill säga för dem som är försjunkna i det onda och falska. ’Att ansätta dem i alla deras portar’ är att noga spärra av för varje tillträde till det goda och sanna.

[11] Hos Nahum:

Se, ditt folk är kvinnor i din mitt. Ditt lands portar är vidöppna för dina fiender, elden förtär dina bommar. Ös upp vatten till förråd under belägringen, förstärk dina fästningsverk, gå i gyttjan och trampa jordbecket, förstärk din tegelugn. Nahum 3:13-14.

’Landets portar är vidöppna för dina fiender’ står för olika slags ondska, som intar den plats, där i stället olika slags godhet borde finnas. I Domarboken:

Vägarna tog slut, och man gick längs stigar, längs slingrande småvägar, gatorna i Israel upphörde. Han valde nya gudar i samma ögonblick som portarna stormades – fanns det väl någon sköld eller något spjut bland de fyrtiotusen i Israel? Domarboken5:6–8.

Detta är en profetia av Debora och Barak. ’Portarna stormades’ står för angrepp på all slags godhet och sanning.

[12] Hos David:

De som sitter i porten smider onda anslag mot mig. De sjunger visor medan de dricker stark dryck. Psaltaren 69:13.

’De som sitter i porten’ står för olika slags ondska och falskhet och också för dem som befinner sig i helvetet.

Hos Hesekiel:

I syner från Gud fördes han fram till dörren i den inre porten, som vette åt norr. Där såg han Israels hus’ styggelser. Han fördes också fram till dörren i porten till Jehovahs hus, vilken port vette åt norr. Där såg han också styggelser. 8:3, 6, 14-15.

’Dörren i den inre porten, som vette åt norr’ står för där inre slag av falskhet finns. ’Dörren i porten till Jehovahs hus’, vilken port vette åt norr’, står för där inre slag av ondska finns. Att all slags ondska och falskhet är inre och att det är en inre sfär där sådana andar och genier är, se nr 2121–2124.

[13] Hos David:

Se, sönerna är en Jehovahs besittning, livsfrukten en belöning. Liksom pilarna i den starkes hand, så är sönerna som man får vid unga år. Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De kommer inte på skam, ty de skall tala med fienderna i porten. Psaltaren 127:3–5.

’Att tala med fienderna i porten’ står för att inte hysa fruktan för olika slags ondska och falskhet, inte heller för helvetet.

Hos Jesaja:

På den dagen skall Jehovah Sebaot vara till en doms ande för dem som sitter till doms, en makt för dem som driver striden tillbaka till porten. De är också galna av vin och far vilse av stark dryck. 28:5–7.

Hos samme författare:

De skall utrotas som kommer människan att synda med ord och snärjer den som tillrättavisar i porten och kommer den som är rättvis att vända sig bort till något som är tomt. 29:20-21.

Hos samme profet:

Elam bar kogret i människovagnen, och ryttarna. Kir blottade skölden, och de mest utsökta av dina dalar var fulla av vagnar och ryttare. Ja, de ställde sig vid porten. Han betraktade på den dagen vapenförrådet i skogshuset. 22:6–8.

Hos Jeremia:

Juda sörjde och dess portar försmäktade. I sorgedräkt lutade sig folket ned mot jorden, och ett klagorop steg upp från Jerusalem. Stormännen sände de små till vattnen. De kom till groparna och fann inget vatten. Jeremia 14:1–3.

Hos samme profet:

De gamla har begett sig bort från porten, de unga har upphört att sjunga. Klagovisorna 5:14.

[14] Av alla här citerade ställen framgår vad som menas med ’fiendernas port’, nämligen helvetet, eller de från helvetet som oupphörligen löper till storms mot all slags godhet och sanning. De har, som anförts, sitt säte hos människan i hennes naturliga sinne. Men när människan är sådan att hon lämnar tillträde åt olika slags godhet och sanning, alltså åt änglarna, då driver Herren bort från detta tillhåll dem som är från helvetet. Och sedan de drivits bort öppnas himlens port, eller själva himlen. Denna port omtalas också på många ställen i Ordet, såsom hos Jesaja:

En sång i Judas land: Stark är vår stad, frälsning skall grundlägga murar och förskansningar. Öppna portarna, och ett rättfärdigt folkslag får dra ditin. 26:1-2.

Hos samme profet:

Så säger Jehovah till Sin smorde, till Kores, som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ned folkslagen inför honom, och jag skall öppna konungarnas höfter, så att dörrarna öppnas inför honom, och portarna skall inte stängas. Jag skall gå framför dig och räta ut de krokiga vägarna. Jag skall krossa bronsdörrarna och bryta sönder järnbommarna. 45:1-2.

Hos samme profet:

Främlingarnas söner skall bygga upp dina murar, och deras konungar skall betjäna dig. De skall ständigt hålla dina portar öppna, varken dag eller natt skall de vara stängda. Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land, om ödeläggelse och förstöring inom dina gränser. Och du skall kalla dina murar för Frälsning och dina portar för Lovsång. 60:10-11, 18.

Hos samme profet:

Gå in, gå in genom portarna, bered väg för folket, bana, ja bana en väg. Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer. 62:10–12.

Hos Mika:

De skall gå in genom porten och gå ut genom den, och deras konung skall gå framför dem, och Jehovah i spetsen för dem. Mika 2:13.

Hos David:

Höj, ni portar, era huvuden, höj dem, ni eviga dörrar, och ärans Konung skall dra dit in. Vem är då ärans Konung? Det är Jehovah, stark och väldig, Jehovah väldig i strid. Höj, ni portar, era huvuden, höj dem, ni eviga dörrar. Psaltaren 24:7–10.

Hos samme författare:

Prisa Jehovah, Jerusalem, lova, Sion, din Gud! Ty Han gör bommarna för dina portar fasta, ty Han välsignar dina barn i mitten av dig. Psaltaren 147:12-13.

[15] Av här nu anförda ställen framgår att ’himlens port’ är där änglarna är hos människan, det vill säga där det goda och sanna flödar in från Herren. Sålunda finns det – som nämnts – två portar, som Herren åsyftar hos Matteus:

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Ty den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. Matteus 7:13-14; Lukas 13:23-24.

Dessutom redogörs det utförligt hos Hesekiel och hos Johannes i Uppenbarelseboken för portarna till det Nya Jerusalem och till det nya Templet. Med dessa portar betecknas inte något annat än tillträde till himlen – se 40:6–49; 43:1-2, 4; 44:1–3; 46:1–9, 12; 48:31–34; Uppenbarelseboken 21:12-13, 21, 25; 22:14; 54:11-12. Och det är därför som Jerusalem kallas Folkets Port, Mika 1:9; Ob vers 13.

2336. Att ’gata’ betecknar det sanna är tydligt av många ställen i Ordet, såsom hos Johannes, där det handlar om det Nya Jerusalem:

De tolv portarna var tolv pärlor, varje port var en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld, som var som genomskinligt glas. Uppenbarelseboken 21:21.

[2] ’Det Nya Jerusalem’ är Herrens rike. Då det nu beskrivs till det goda och sanna, så beskrivs det med murar, portar och gator. Med de sistnämnda – ’gatorna’ – förstås alla sanningens vägar som leder till det goda, eller allt av tron som leder till kärlek och människokärlek. Och eftersom sanningarna på detta sätt blir en del av det goda och därigenom låter det goda skina igenom, så heter det ’att gatan var av rent guld, som var som genomskinligt glas’. I samma bok:

Mitt på dess gata, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär tolv frukter. Uppenbarelseboken 22:2.

Detta syftar också på det Nya Jerusalem eller Herrens rike. ’Mitt på dess gata’ är det sanna i tron och genom vilket det goda kommer och som sedan härrör från det goda. ’De tolv frukterna’ är de som kallas trons frukter, ty ’tolv’ betecknar allt som hör till tron, såsom visats i nr 577, 2089, 2129, 2130.

[3] Hos Daniel:

Vet och förnim att sedan det från Ordet utgick att Jerusalem skulle återställas och byggas upp, och allt intill Messias, Ledaren, skall sju veckor förgå – och sextiotvå veckor. Och det skall återställas och byggas upp med sin gata och vallgrav. 9:25.

Detta syftar på Herrens Ankomst. Att ’det skall återställas med gata och vallgrav’ betyder att sant och gott skall finnas vid denna tid. Att Jerusalem inte återställdes vid denna tid är bekant och att det inte skall återställas och byggas upp på nytt torde också var och en veta, om han inte fixerar sina föreställningar på ett världsligt rike, utan på ett himmelskt rike, som i den invärtes meningen förstås med Jerusalem.

[4] Hos Lukas:

Husbonden sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och i gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta. Lukas 14:21.

De som begränsar sig till bokstavsmeningen får av denna vers inte ut annat än att tjänaren skulle gå överallt och att det är detta som avses med ’gator och gränder’ och att han skulle hämta in alla och att det är detta som menas med ’de fattiga, krymplingar, blinda och lytta’. Men vart och ett för sig av dessa ord innebär ett arkanum, ty de är Herrens ord. Befallningen att han skulle gå ut på gator och gränder betecknar att han skulle söka överallt efter äkta sant, det vill säga efter sant som lyser fram ur de goda, eller genom vilket det goda lyser fram. Befallningen att han skulle hämta in alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta betyder att han skulle hämta dit sådana människor som i den Forngamla Kyrkan kallades fattiga, krymplingar, blinda och lytta. Det vill med andra ord säga att han skulle hämta dit de människor som var så beskaffade med hänsyn till tron, men som förde ett gott leverne och som därför förtjänar att undervisas om Herrens rike – således att hämta dit hedningarna som ännu inte fått någon undervisning om detta.

[5] Eftersom ’gator’ betecknade sanningar, så var det bland judarna en förebildande sedvänja att undervisa på gatorna, något som framgår hos Matteus 6:2, 5 och Lukas 13:26-27. Var ’gator’ än nämns hos Profeterna betyder de i den invärtes meningen sanningar eller motsatsen till sanningar, såsom hos Jesaja:

Domen är kastad tillbaka, och rättfärdigheten står långt borta, ty sanningen snavar på gatan, och vad rätt är kan inte komma fram. 59:14.

Hos samme profet:

Dina söner försmäktade och låg vid alla gathörn. 51:20.

Hos Jeremia:

Döden har stigit upp och in genom våra fönster, den har kommit in i våra palats och utrotat det lilla barnet från gatan och ynglingarna från gränderna. Jeremia 9:21.

[6] Hos Hesekiel:

Med sina hästars hovar skall Nebukadnessar trampa sönder alla dina gator. 26:11.

Detta syftar på Tyrus, som betecknar insikter i det sanna, nr 1201. Med ’hästhovar’ förstås kunskapsfakta som förvränger det sanna. Hos Nahum:

På gatorna stormar vagnarna fram, de rusar hit och dit i gränderna. Nahum 2:4.

’Vagnar’ står för lärobegrepp som hör till det sanna, vilka sägs ’storma fram på gatorna’, när det falska trätt i stället för det sanna.

Hos Sakarja:

Än en gång skall gamla män och gamla kvinnor vara att finna på gatorna i Jerusalem. Och stadens gator skall vara fulla av pojkar och flickor, som leker där på gatorna. Sakaria 8:4-5.

Detta har avseende på böjelser för det sanna och följaktligen på yttringar av glädje och fröjd. Det finns andra ställen än här nämnda, såsom 24:11; Jeremia 5:1; 7:34; 49:26; Klagovisorna 2:11, 19; 4:8, 14; 3:6.