Om Himlen och om Helvetet # 287
287. Eftersom fridens ursprung är därifrån, därför kallas Herren Fridsfursten, och säger Han, att från Honom är frid och i Honom frid. Även kallas änglarna fridens änglar och himlen fridens boning, såsom på följande ställen:
»Ett barn är oss fött, en son är oss given, och på Hans skuldra skall herradömet vara, och Hans namn skall kallas Underbar, Rådgivare, Gud, Hjälte, Fader av evighet, Fridsfurste; på tillväxten av herradömet och friden skall ingen ände vara» (Jesaja 9:6-7).
»Jesus sade: Frid efterlämnar jag åt eder, min frid giver jag eder, inte giver jag eder såsom världen giver» (Johannes 14:27).
»Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig» (Johannes 16:33).
»Jehovah skall upplyfta sitt ansikte över dig och giva dig frid» (4 Mosebok 6:26).
»Fridens änglar skola bittert gråta, stigarna hava ödelagts» (Jesaja 33:7-8).
»Rättfärdighetens verk skall vara frid, och mitt folk skall bo i fridens boning» (Jesaja 32:17-18). Att det är den Gudomliga och himmelska friden som förstås med frid i Ordet, kan även vara tydligt av andra ställen, där den nämnes, såsom Jesaja 52:7, 54:10, 59:8; Jeremia 16:5, 25:37, 29:11; Haggai 2:9; Sakaria 8:12; Psaltaren 37:37) och annorstädes.
Eftersom frid betecknar Herren och himlen och även den himmelska glädjen och det godas behag, därför var hälsningen i forngamla tider och därav också nu för tiden: Frid vare med eder; vilket Herren även bekräftade genom att säga till de lärjungar som Han sände ut:
»I vilket hus I ingån, sägen först: Frid vare med detta hus; och om en fridens son är där, skall eder frid vila över honom» (Lukas 10:5-6)
även sade Herren själv, när Han uppenbarade sig för apostlarna:
»Frid vare med eder» (Johannes 20:19, 21, 26).
Ett tillstånd av frid avses även i Ordet, när Jehovah säges ha luktat en vilas lukt, såsom i 2 Mosebok 29:18, 25, 41; 3 Mosebok 1:9, 13, 17, 2:2, 9, 6:8, 14, 23:12-13, 18; 4 Mosebok 15:3, 7, 13, 28:6, 8, 13, 29:2, 6, 8, 13, 36. Med »en vilas lukt» betecknas i himmelsk mening förnimmelse av frid 1 . Eftersom frid betecknar föreningen av Själva det Gudomliga och det Gudomliga Mänskliga i Herren samt Herrens förbindelse med himlen och med kyrkan samt med alla i himlen och även med dem i kyrkan som mottaga Honom, därför blev sabbaten instiftad till en erinran om dessa ting och fick namn från vila eller frid samt var kyrkans heligaste förebildning, och därför kallade Herren sig sabbatens Herre (Matteus 12:8; Markus 2:27-28; Lukas 6:5) 2 .
Poznámky pod čarou:
1. Att lukt i Ordet betecknar en förnimmelse av något behagligt eller obehagligt allt efter den kärleks och tros beskaffenhet varom det talas, Himmelska Hemligheter 3577, 4626, 4628, 4748, 5621, 10292. Att »vilas lukt», där det talas om Jehovah, är förnimmelse av frid, nr 925, 10054. Att därför rökverk, rökelse, lukter i oljor och smörjelser blev förebildande, nr 925, 4748, 5621, 10177.
2. Att sabbaten i högsta mening betecknade föreningen av Själva det Gudomliga och det Gudomliga Mänskliga i Herren, i den invärtes meningen förbindelsen av Herrens Gudomliga Mänskliga med himlen och med kyrkan, i allmänhet förbindelsen av det goda och det sanna, alltså det himmelska äktenskapet, Himmelska Hemligheter 8495, 10356, 10730. Att vilan på sabbatsdagen därför betecknade tillståndet av nämnda förening, eftersom Herren då hade vila och det därigenom är frid och frälsning i himlarna och på jorden; och i en motsvarig mening Herrens förbindelse med människan, eftersom hon då har frid och frälsning, nr 8494, 8510, 10360, 10367, 10370, 10374, 10668, 10730.
