Bible

 

Jeremia 16

Studie

   

1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

2 Du skall icke taga dig någon hustru eller skaffa dig några söner och döttrar på denna plats.

3 Ty så säger HERREN om de söner och döttrar som bliva I födda på denna plats, och om mödrarna som hava fött dem, och om fäderna som hava avlat dem i detta land:

4 Av svåra sjukdomar skola de ; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken. Och genom svärd och hunger skola de förgås, och deras döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens djur. I

5 Ty så säger HERREN: Du skall icke gå in i något sorgehus och icke begiva dig åstad för att hålla dödsklagan, ej heller ömka dem; ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger HERREN, ja, min nåd och barmhärtighet.

6 Och både stora och små skola i detta land, utan att bliva begravna; och man skall icke hålla dödsklagan efter dem, och ingen skall för deras skull rista märken på sig eller raka sitt huvud.

7 Man skall icke bryta bröd åt någon, för att trösta honom i sorgen efter en död, och icke giva någon tröstebägaren att dricka, när han har förlorat fader eller moder.

8 Och i gästabudshus skall du icke heller gå in för att sitta med dem och äta och dricka.

9 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inför edra ögon, och medan I ännu leven, skall jag på denna plats göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud. I

10 När du nu förkunnar alla dessa ord för detta folk och de då fråga dig: »Varför har HERREN uttalat över oss all denna stora olycka? Och vari består den missgärning och synd som vi hava begått mot HERREN, vår Gud?»,

11 då skall du svara dem: »Jo, edra fäder övergåvo mig, säger HERREN, och följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo dem; ja, mig övergåvo de och höllo icke min lag.

12 Och I själva haven gjort ännu mer ont, än edra fäder gjorde; ty se, I vandren var och en efter sitt onda hjärtas hårdhet, och I viljen icke höra mig.

13 Därför skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett land son varken I eller edra fäder haven känt, och där Skolen I få tjäna andra gudar både dag och natt; ty jag skall icke hava någon misskund med eder.»

14 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall säga: »Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur Egyptens land»,

15 utan: »Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur nordlandet, och ur alla andra länder till vilka han hade drivit dem bort.» Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder.

16 Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skola jaga dem ned från alla berg och alla höjder och ut ur stenklyftorna.

17 Ty mina ögon äro riktade på alla deras vägar; de kunna icke gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning är icke fördold för mina ögon.

18 Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras missgärning och synd, för att de hava oskärat mitt land, i det att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och skändliga avgudars döda kroppar.

19 HERRE, du min starkhet och mitt värn, du min tillflykt på nödens dag, till dig skola hedningarna komma från jordens ändar och skola säga: »Allenast lögn hava våra fäder fått i arv. fåfängliga avgudar, av vilka ingen kan hjälpa.

20 Kan väl en människa göra sig gudar? Nej, de gudarna äro inga gudar.

21 Därför vill jag nu denna gång låta dem förnimma det, jag vill låta dem känna min hand och min makt, för att de må veta att mitt namn är HERREN.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Om Himlen och om Helvetet # 287

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 603  
  

287. Eftersom fridens ursprung är därifrån, därför kallas Herren Fridsfursten, och säger Han, att från Honom är frid och i Honom frid. Även kallas änglarna fridens änglar och himlen fridens boning, såsom på följande ställen:

»Ett barn är oss fött, en son är oss given, och på Hans skuldra skall herradömet vara, och Hans namn skall kallas Underbar, Rådgivare, Gud, Hjälte, Fader av evighet, Fridsfurste; på tillväxten av herradömet och friden skall ingen ände vara» (Jesaja 9:6-7).

»Jesus sade: Frid efterlämnar jag åt eder, min frid giver jag eder, inte giver jag eder såsom världen giver» (Johannes 14:27).

»Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig» (Johannes 16:33).

»Jehovah skall upplyfta sitt ansikte över dig och giva dig frid» (4 Mosebok 6:26).

»Fridens änglar skola bittert gråta, stigarna hava ödelagts» (Jesaja 33:7-8).

»Rättfärdighetens verk skall vara frid, och mitt folk skall bo i fridens boning» (Jesaja 32:17-18). Att det är den Gudomliga och himmelska friden som förstås med frid i Ordet, kan även vara tydligt av andra ställen, där den nämnes, såsom Jesaja 52:7, 54:10, 59:8; Jeremia 16:5, 25:37, 29:11; Haggai 2:9; Sakaria 8:12; Psaltaren 37:37) och annorstädes.

Eftersom frid betecknar Herren och himlen och även den himmelska glädjen och det godas behag, därför var hälsningen i forngamla tider och därav också nu för tiden: Frid vare med eder; vilket Herren även bekräftade genom att säga till de lärjungar som Han sände ut:

»I vilket hus I ingån, sägen först: Frid vare med detta hus; och om en fridens son är där, skall eder frid vila över honom» (Lukas 10:5-6)

även sade Herren själv, när Han uppenbarade sig för apostlarna:

»Frid vare med eder» (Johannes 20:19, 21, 26).

Ett tillstånd av frid avses även i Ordet, när Jehovah säges ha luktat en vilas lukt, såsom i 2 Mosebok 29:18, 25, 41; 3 Mosebok 1:9, 13, 17, 2:2, 9, 6:8, 14, 23:12-13, 18; 4 Mosebok 15:3, 7, 13, 28:6, 8, 13, 29:2, 6, 8, 13, 36. Med »en vilas lukt» betecknas i himmelsk mening förnimmelse av frid 1 . Eftersom frid betecknar föreningen av Själva det Gudomliga och det Gudomliga Mänskliga i Herren samt Herrens förbindelse med himlen och med kyrkan samt med alla i himlen och även med dem i kyrkan som mottaga Honom, därför blev sabbaten instiftad till en erinran om dessa ting och fick namn från vila eller frid samt var kyrkans heligaste förebildning, och därför kallade Herren sig sabbatens Herre (Matteus 12:8; Markus 2:27-28; Lukas 6:5) 2 .

Poznámky pod čarou:

1. Att lukt i Ordet betecknar en förnimmelse av något behagligt eller obehagligt allt efter den kärleks och tros beskaffenhet varom det talas, Himmelska Hemligheter 3577, 4626, 4628, 4748, 5621, 10292. Att »vilas lukt», där det talas om Jehovah, är förnimmelse av frid, nr 925, 10054. Att därför rökverk, rökelse, lukter i oljor och smörjelser blev förebildande, nr 925, 4748, 5621, 10177.

2. Att sabbaten i högsta mening betecknade föreningen av Själva det Gudomliga och det Gudomliga Mänskliga i Herren, i den invärtes meningen förbindelsen av Herrens Gudomliga Mänskliga med himlen och med kyrkan, i allmänhet förbindelsen av det goda och det sanna, alltså det himmelska äktenskapet, Himmelska Hemligheter 8495, 10356, 10730. Att vilan på sabbatsdagen därför betecknade tillståndet av nämnda förening, eftersom Herren då hade vila och det därigenom är frid och frälsning i himlarna och på jorden; och i en motsvarig mening Herrens förbindelse med människan, eftersom hon då har frid och frälsning, nr 8494, 8510, 10360, 10367, 10370, 10374, 10668, 10730.

  
/ 603