2435. Att orden ’och jag skall inte omstörta staden, som du talade om’ betyder att eftersom det är så skulle han inte gå förlorad, det vill säga den människa hos vilken det sanna finns som det är något gott i, är uppenbart av det som förstås med ’en stad’ som är det sanna, behandlat i nr 402, 2268, 2428. Från äldsta tider har det tvistats om vad som är det första i Kyrkan, människokärleken eller tron. Orsaken till detta är att människan pånyttföds och blir en Kyrka med hjälp av sanningar i tron. Men de som gett företräde åt tron och gjort den till det första har alla fallit i irrläror och falskhet av olika slag och slutligen alldeles tillintetgjort människokärleken. Till exempel läser man om hur Kain, som betecknar en sådan tro, omsider dödade sin broder Abel, som betecknar människokärleken. Man läser sedan om Ruben, Jakobs förstfödde, som också betecknar tron, men han befläckade sin faders säng, 1 Mosebok 35:22; 49:4, vilket medförde att han föll i onåd och att förstfödslorätten gavs åt Josef, 1 Mosebok 48:5; 1 Krönikeboken 5:1.

[2] Detta var ursprunget till alla tvister, och också till lagar, om förstfödslorätten i Ordet. Orsaken till denna tvist var att man då inte visste, liksom man ännu i dag inte vet, att människan har tro endast i den omfattning som hon har människokärlek och att människokärleken kommer tron till mötes när människan pånyttföds, eller, vilket är detsamma, att det goda då kommer det sanna till mötes och ingår och fogar sig till varje del av det och så gör att tron är tro. Det sagda innebär att människokärleken är det egentligt förstfödda inom Kyrkan, fast det väl kan se annorlunda ut för människan, se också nr 352, 367. Men då nu detta ämne diskuteras på många andra ställen i det följande, så kommer i Herrens Gudomliga barmhärtighet ämnet att där närmare utvecklas.