2853. Att orden ’i din säd skall alla folkslag på jorden välsignas’ betecknar frälsning av alla dem som är i det goda är uppenbart av det som menas med ’att bli välsignad’ som är att berikas med himmelskt och andligt gott, behandlat i nr 981, 1096, 1420, 1422. Och eftersom det är dessa som frälses, så förstås här med ’att välsignas’ att frälsas, ty – som är väl känt – har uttrycket ’att välsignas’ en vidsträckt betydelse. Detta framgår dels av det som menas med ’säd’, nämligen tro som är ett uttryck för människokärlek, behandlat i nr 1025, 1447, 1610, och dels av det som menas med ’folkslagen på jorden’ som är de som är begåvade med det goda, behandlat i nr 1159, 1258-1260, 1416, 1849.

[2] Dessutom innehåller dessa ord följande arkanum. Det är genom Kyrkan, här betecknad med ’jorden’, nr 662, 1066, 1068, 1262, som de frälses som är utom Kyrkan, ty, som framhållits menas med ’säd’ tro som är uttrycket för människokärlek. Tro som är uttrycket för människokärlek förekommer endast hos dem inom Kyrkan, därför att en sådan tro till sitt väsen är det sanna, vilket läran, förbundet med det goda i levernet, undervisar om. Ty till saken hör att Herrens rike på jorden består av alla dem som är begåvade med det goda, vilka, oaktat att de är spridda över hela jorden, är ett och liksom lemmar i en och samma kropp. På samma sätt är det med Herrens rike i himlarna. Där företer sig hela himlen som en enda människa, som därför kallas den Stora Människan, nr 684, 1276. Och vad som är underbart och hittills okänt är att alla kroppens delar svarar mot samhällen i himlen. Det är av denna orsak som det ibland sägs att den här gruppen av samhällen hör till huvudets provins, den där gruppen till ögats provins, andra grupper till bröstets, och så vidare. Denna motsvarighet skall, i Herrens Gudomliga barmhärtighet redogöras för i ett särskilt avsnitt.

[3] Det förhåller sig på liknande sätt med Herrens Kyrka på jorden. Här är Kyrkan liksom hjärtat och lungorna, och de utom Kyrkan jämförs med kroppsdelarna, som underhålls av och får sitt liv av hjärtat och lungorna. Av detta är uppenbart att människosläktet inte kan äga bestånd utan en Kyrka någonstans på jorden, liksom inte kroppen kan det, om inte hjärta och lungor finns i den, se nr 468, 637, 931, 2054. Detta är orsaken till att så ofta en Kyrka når sitt slut, det vill säga upphört att vara en Kyrka, eftersom inte längre någon människokärlek existerar, Herren då i Sin Försyn alltid uppväcker en ny Kyrka. När till exempel den Fornäldsta Kyrkan dog ut skapade Herren en ny som kallades Noa. Detta var den Forngamla Kyrkan som fanns efter floden. Och när den Kyrkan urartade och inte längre var en Kyrka instiftades den Judiska och Israelitiska förebildande Kyrkan. Och när så denna utslocknade kom Herren i världen och upprättade ånyo en ny. Detta blev av Honom ombesörjt för att förbindelse måtte äga rum mellan himlen och människosläktet genom en Kyrka. Det är också detta som betecknas med orden ’i din säd skall alla folkslag på jorden välsignas’.