Bible

 

1 Mosebok 22

Studie

   

1 En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han sade till honom: »Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

2 Då sade han: »Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.»

3 Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg till den plats som Gud hade sagt honom.

4 När nu Abrahamtredje dagen lyfte upp sina ögon och fick se platsen på avstånd,

5 sade han till sina tjänare: »Stannen I här med åsnan; jag och gossen vilja gå ditbort. När vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.»

6 Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda tillsammans.

7 talade Isak till sin fader Abraham och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du, min son?» Han sade: »Se, här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?»

8 Abraham svarade: »Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.» Så gingo de båda tillsammans.

9 När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.

10 Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.

11 Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och sade: »Abraham! Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

12 Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son

13 När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons ställe.

14 Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser ; nu för tiden heter den Berget där HERREN låter se sig .

15 Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen

16 och sade: »Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son

17 därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar.

18 Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.»

19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba.

20 En tid härefter blev så berättat för Abraham: »Se, Milka har ock fött barn åt din broder Nahor

21 Barnen voro Us, hans förstfödde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader,

22 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.

23 Men Betuel födde Rebecka. Dessa åtta föddes av Milka åt Nahor, Abrahams broder.

24 Och hans bihustru, som hette Reuma, födde ock barn, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2853

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2853. Att orden ’i din säd skall alla folkslag på jorden välsignas’ betecknar frälsning av alla dem som är i det goda är uppenbart av det som menas med ’att bli välsignad’ som är att berikas med himmelskt och andligt gott, behandlat i nr 981, 1096, 1420, 1422. Och eftersom det är dessa som frälses, så förstås här med ’att välsignas’ att frälsas, ty – som är väl känt – har uttrycket ’att välsignas’ en vidsträckt betydelse. Detta framgår dels av det som menas med ’säd’, nämligen tro som är ett uttryck för människokärlek, behandlat i nr 1025, 1447, 1610, och dels av det som menas med ’folkslagen på jorden’ som är de som är begåvade med det goda, behandlat i nr 1159, 1258-1260, 1416, 1849.

[2] Dessutom innehåller dessa ord följande arkanum. Det är genom Kyrkan, här betecknad med ’jorden’, nr 662, 1066, 1068, 1262, som de frälses som är utom Kyrkan, ty, som framhållits menas med ’säd’ tro som är uttrycket för människokärlek. Tro som är uttrycket för människokärlek förekommer endast hos dem inom Kyrkan, därför att en sådan tro till sitt väsen är det sanna, vilket läran, förbundet med det goda i levernet, undervisar om. Ty till saken hör att Herrens rike på jorden består av alla dem som är begåvade med det goda, vilka, oaktat att de är spridda över hela jorden, är ett och liksom lemmar i en och samma kropp. På samma sätt är det med Herrens rike i himlarna. Där företer sig hela himlen som en enda människa, som därför kallas den Stora Människan, nr 684, 1276. Och vad som är underbart och hittills okänt är att alla kroppens delar svarar mot samhällen i himlen. Det är av denna orsak som det ibland sägs att den här gruppen av samhällen hör till huvudets provins, den där gruppen till ögats provins, andra grupper till bröstets, och så vidare. Denna motsvarighet skall, i Herrens Gudomliga barmhärtighet redogöras för i ett särskilt avsnitt.

[3] Det förhåller sig på liknande sätt med Herrens Kyrka på jorden. Här är Kyrkan liksom hjärtat och lungorna, och de utom Kyrkan jämförs med kroppsdelarna, som underhålls av och får sitt liv av hjärtat och lungorna. Av detta är uppenbart att människosläktet inte kan äga bestånd utan en Kyrka någonstans på jorden, liksom inte kroppen kan det, om inte hjärta och lungor finns i den, se nr 468, 637, 931, 2054. Detta är orsaken till att så ofta en Kyrka når sitt slut, det vill säga upphört att vara en Kyrka, eftersom inte längre någon människokärlek existerar, Herren då i Sin Försyn alltid uppväcker en ny Kyrka. När till exempel den Fornäldsta Kyrkan dog ut skapade Herren en ny som kallades Noa. Detta var den Forngamla Kyrkan som fanns efter floden. Och när den Kyrkan urartade och inte längre var en Kyrka instiftades den Judiska och Israelitiska förebildande Kyrkan. Och när så denna utslocknade kom Herren i världen och upprättade ånyo en ny. Detta blev av Honom ombesörjt för att förbindelse måtte äga rum mellan himlen och människosläktet genom en Kyrka. Det är också detta som betecknas med orden ’i din säd skall alla folkslag på jorden välsignas’.

  
/ 10837  
  

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 7201

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  

Tento překlad zatím obsahuje pasáže až po #2893. Pravděpodobně se na něm ještě pracuje. Pokud stisknete šipku doleva, najdete toto poslední přeložené číslo.

  
/ 10837