Ang Bibliya

 

Hesekiel 37

pag-aaral

   

1 HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.

2 Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro alldeles förtorkade.

3 Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, Herre, du vet det.»

4 Då sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;

5 säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande.

6 Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN

7 Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det andra.

8 Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.

9 Då sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter bliva levande.»

10 Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.

11 Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla Israels barn. Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det är ute med oss.'

12 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land.

13 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.

14 Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag också har fullborda det, säger HERREN

15 Och HERRENS ord kom till mig han sade:

16 Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: »För Juda och hans fränder bland Israels barn.» Tag sedan en annan trästav och skriv på den: »En stav för Josef, Efraim, och för hans fränder av hela Israels hus

17 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att de bliva förenade till ett i din hand.

18 När då dina landsmän säga till dig: »Förklara för oss vad du menar härmed»,

19 så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand

20 Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon.

21 Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land.

22 Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken.

23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

24 Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.

25 Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.

26 Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.

27 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

28 Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel, då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.

   

Mula sa Mga gawa ni Swedenborg

 

Arcana Caelestia # 3881

Pag-aralan ang Sipi na ito

  
/ 10837  

Sa ngayon, naglalaman ang pagsasaling ito ng mga sipi hanggang sa #2893 . Ito ay malamang na isang gawain sa pag-unlad. Kung pinindot mo ang kaliwang arrow, makikita mo ang huling numerong naisalin.

  
/ 10837  

Mula sa Mga gawa ni Swedenborg

 

Arcana Coelestia # 7439

Pag-aralan ang Sipi na ito

  
/ 10837  
  

7439. 'Send My people away and let them serve Me' means that they should leave those who belong to the spiritual Church, in order that these may worship their God in freedom. This is clear from the meaning of 'sending away' as leaving; from the representation of the children of Israel, to whom 'My people' refers here, as those who belong to the spiritual Church, dealt with in 6426, 6637, 6862, 6868, 7075, 7062, 7198, 7201, 7215, 7223; and from the meaning of 'serving Jehovah' as worshipping. That they should worship in freedom is evident from what follows in verses 21-23, and also from the consideration that all worship which is truly worship must take place in freedom.

[2] The children of Israel are called Jehovah's people not because they were any better than other nations but because they represented Jehovah's people, that is, those who belonged to the Lord's spiritual kingdom. The fact that they were no better than other nations is evident from their life in the wilderness, where they did not believe at all in Jehovah. Instead they believed in their hearts in the gods of the Egyptians, as is clear from the golden calf which they made for themselves and which they called their gods who had led them out of the land of Egypt, Exodus 32:8. The same fact is also evident from their life subsequently in the land of Canaan, dealt with in the historical sections of the Word; and the things said about them in the prophetical parts and finally by the Lord make it evident too.

[3] This also explains why few of them are in heaven; for the destiny they have met in the next life has been determined by the way they lived. Refuse to believe therefore that they have been chosen for heaven ahead of others. Those who believe that these people have been chosen for heaven ahead of others do not believe that each one's life remains with him. Nor do they believe that a person has to be made ready for heaven throughout his entire life in the world, and that although this is accomplished by the Lord's mercy, people are not admitted into heaven by mercy alone regardless of the life they have led in the world. The kind of notion they have of heaven and the Lord's mercy is the result of teachings about faith alone and salvation by it without good works; for such people are unconcerned about life. Hence they also believe that evils can be purged away like dirt with water, and so believe that a person can be brought in an instant into leading a life of goodness and consequently be admitted into heaven. Such people do not know that if the evil were deprived of their life of evil they would have no life whatever, and also that if those who lead an evil life were admitted into heaven it would feel like hell to them, and the further they went into heaven the worse would that feeling become.

[4] All this now makes it clear that the Israelites and Jews had not by any means been chosen; they were simply accepted in order that they might represent the things of heaven. And this they had to do in the land of Canaan because the Lord's Church had existed there since most ancient times and all places there had consequently become representative of heavenly and Divine realities. Then also the Word could be written, in which the names would serve to mean such things as belong to the Lord and His kingdom.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.