¹ I konung Belsassars tredje regeringsår såg jag, Daniel, en syn, en som kom efter den jag förut hade sett.

² Då jag nu i denna syn såg till, tyckte jag mig vara i Susans borg i hövdingdömet Elam; och då jag vidare såg till i synen, fann jag mig vara vid floden Ulai.

³ Och när jag lyfte upp mina ögon, fick jag se en vädur stå framför floden, och han hade två horn; och båda hornen voro höga, men det ena var högre än det andra, och detta som var högre sköt sist upp.

⁴ Jag såg väduren stöta med hornen västerut och norrut och söderut, och intet djur kunde stå honom emot, och ingen kunde rädda ur hans våld; han for fram såsom han ville och företog sig stora ting.

⁵ Och när jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma västerifrån och gå fram över hela jorden, dock utan att röra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.

⁶ Och han nalkades väduren med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och sprang emot honom i väldig vrede.

⁷ Jag såg honom komma ända inpå väduren och störta över honom i förbittring, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, så att väduren icke hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade på honom; och ingen fanns, som kunde rädda väduren ur hans våld.

⁸ Och bocken företog sig mycket stora ting. Men när han hade blivit som starkast, brast det stora hornet sönder, och fyra andra ansenliga horn sköto upp i dess ställe, åt himmelens fyra väderstreck.

⁹ Och från ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det växte övermåttan söderut och österut och åt »det härliga landet» till.

¹⁰ Och det växte ända upp till himmelens härskara och kastade några av denna härskara, av stjärnorna, ned till jorden och trampade på dem.

¹¹ Ja, till och med mot härskarornas furste företog han sig stora ting: han tog bort ifrån honom det dagliga offret, och hans helgedoms boning slogs ned.

¹² Jämte det dagliga offret bliver ock en härskara prisgiven, för överträdelses skull. Och det slår sanningen ned till jorden och lyckas väl i vad det företager sig.

¹³ Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade denne som talade: »Huru lång tid avser synen om det dagliga offret, och om överträdelsen som kommer åstad förödelse, och om förtrampandet av både helgedom och härskara?»

¹⁴ Då svarade han mig: »Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen.»

¹⁵ När nu jag, Daniel, hade sett denna syn och sökte att förstå den, fick jag se en som såg ut såsom en man stå framför mig.

¹⁶ Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade och sade: »Gabriel, uttyd synen för denne.»

¹⁷ Då kom han intill platsen där jag stod, men jag blev förskräckt, när han kom, och föll ned på mitt ansikte. Och han sade till mig: »Giv akt härpå, du människobarn; ty synen syftar på ändens tid.»

¹⁸ Medan han så talade med mig, låg jag i vanmakt, med mitt ansikte mot jorden; men han rörde vid mig och reste upp mig igen.

¹⁹ Därefter sade han: »Se, jag vill kungöra för dig vad som skall ske, när det lider mot slutet med vreden ty på ändens tid syftar detta.

²⁰ Väduren som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens och Persiens konungar.

²¹ Men bocken är Javans konung, och det stora hornet i hans panna är den förste konungen.

²² Men att det brast sönder, och att fyra andra uppstodo i dess ställe, det betyder att fyra riken skola uppstå av hans folk, dock icke jämlika med honom i kraft.

²³ Och vid slutet av deras välde, när överträdarna hava fyllt sitt mått, skall en fräck och arglistig konung uppstå;

²⁴ han skall bliva stor i kraft, dock icke jämlik med den förre i kraft och han skall komma åstad så stort fördärv att man måste förundra sig; och han skall lyckas väl och få fullborda sitt uppsåt. Ja, han skall fördärva många, och jämväl de heligas folk.

²⁵ Därigenom att han är så klok, skall han lyckas så väl med sitt svek, han skall föresätta sig stora ting, oförtänkt skall han fördärva många. Ja, mot furstarnas furste skall han sätta sig upp; men utan människohand skall han då varda krossad.

²⁶ Och synen angående aftnarna och morgnarna, varom nu är talat, är sanning. Men göm du den synen, ty den syftar på en avlägsen framtid.»

²⁷ Men jag, Daniel, blev maktlös och låg sjuk en tid. Sedan stod jag upp och förrättade min tjänst hos konungen; och jag var häpen över synen, men ingen förstod den.

¹ Now on the first day of the week, Mary Magdalene went early, while it was still dark, to the tomb, and saw the stone taken away from the tomb.

² Therefore she ran and came to Simon Peter, and to the other disciple whom Jesus loved, and said to them, "They have taken away the Lord out of the tomb, and we don't know where they have laid him!"

³ Therefore Peter and the other disciple went out, and they went toward the tomb.

⁴ They both ran together. The other disciple outran Peter, and came to the tomb first.

⁵ Stooping and looking in, he saw the linen cloths lying, yet he didn't enter in.

⁶ Then Simon Peter came, following him, and entered into the tomb. He saw the linen cloths lying,

⁷ and the cloth that had been on his head, not lying with the linen cloths, but rolled up in a place by itself.

⁸ So then the other disciple who came first to the tomb also entered in, and he saw and believed.

⁹ For as yet they didn't know the Scripture, that he must rise from the dead.

¹⁰ So the disciples went away again to their own homes.

¹¹ But Mary was standing outside at the tomb weeping. So, as she wept, she stooped and looked into the tomb,

¹² and she saw two angels in white sitting, one at the head, and one at the feet, where the body of Jesus had lain.

¹³ They told her, "Woman, why are you weeping?" She said to them, "Because they have taken away my Lord, and I don't know where they have laid him."

¹⁴ When she had said this, she turned around and saw Jesus standing, and didn't know that it was Jesus.

¹⁵ Jesus said to her, "Woman, why are you weeping? Who are you looking for?" She, supposing him to be the gardener, said to him, "Sir, if you have carried him away, tell me where you have laid him, and I will take him away."

¹⁶ Jesus said to her, "Mary." She turned and said to him, "Rabboni!" which is to say, "Teacher!"

¹⁷ Jesus said to her, "Don't hold me, for I haven't yet ascended to my Father; but go to my brothers, and tell them, 'I am ascending to my Father and your Father, to my God and your God.'"

¹⁸ Mary Magdalene came and told the disciples that she had seen the Lord, and that he had said these things to her.

¹⁹ When therefore it was evening, on that day, the first day of the week, and when the doors were locked where the disciples were assembled, for fear of the Jews, Jesus came and stood in the midst, and said to them, "Peace be to you."

²⁰ When he had said this, he showed them his hands and his side. The disciples therefore were glad when they saw the Lord.

²¹ Jesus therefore said to them again, "Peace be to you. As the Father has sent me, even so I send you."

²² When he had said this, he breathed on them, and said to them, "Receive the Holy Spirit!

²³ Whoever's sins you forgive, they are forgiven them. Whoever's sins you retain, they have been retained."

²⁴ But Thomas, one of the twelve, called Didymus, wasn't with them when Jesus came.

²⁵ The other disciples therefore said to him, "We have seen the Lord!" But he said to them, "Unless I see in his hands the print of the nails, and put my hand into his side, I will not believe."

²⁶ After eight days again his disciples were inside, and Thomas was with them. Jesus came, the doors being locked, and stood in the midst, and said, "Peace be to you."

²⁷ Then he said to Thomas, "Reach here your finger, and see my hands. Reach here your hand, and put it into my side. Don't be unbelieving, but believing."

²⁸ Thomas answered him, "My Lord and my God!"

²⁹ Jesus said to him, "Because you have seen me, you have believed. Blessed are those who have not seen, and have believed."

³⁰ Therefore Jesus did many other signs in the presence of his disciples, which are not written in this book;

³¹ but these are written, that you may believe that Jesus is the Christ, the Son of God, and that believing you may have life in his name.