2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Fotnoter:

10575. ‘Et dixit, Ego pertransire faciam omne bonum Meum super facies tuas’: quod significet Omne Divinum caeli et Ecclesiae super externum separatum ab interno, in quo Moscheh et gens tui praeerat, constat ex significatione ‘pertransire facere super facies ejus’ quod sit super externum separatum ab interno, in quo Mosche et gens tui praeerat, nam per ‘facies tuas’ significatur externum cultus, Ecclesiae, et Verbi, in quo ¹ internum, et per ‘ ² pertransire facere’ significatur super id; et ex significatione ‘omnis boni Jehovae’ quod sit omne Divinum caeli et Ecclesiae. Quomodo cum his se habet, constare potest ex illis quae supra de Mosche et de gente cui praeerat, dicta et ostensa sunt, quod nempe in externis separatis ab interno essent; per quod intelligitur quod in externis sanctis ³ absque interno essent cum in cultu, ⁴ et quia usque sanctum internum aderat, sed non intrabat in sanctum externum eorum; inde patet quid significatur per quod Jehovah pertransire faceret omne bonum super facies ⁵ ejus; fuit quidem ⁶ isti genti internum, sed hoc erat foedum, plenum immunditie ex amore sui et mundi; verum hoc clausum fuit cum in cultu erant, ex causa ne Divinum internum caeli, Ecclesiae, et Verbi conspurcaretur; nam si id per internum eorum conspurcaretur, nulla prorsus communicatio ⁷ externi eorum fuisset cum caelo quando in cultu et in lectione Verbi, de ⁸ qua re videantur quae prius n. 10454-10457, n. ⁹ 10462-10466, 10492, 10498, 10500, 10533, 10549-10551, 10570, dicta et ostensa sunt, ubi haec plenius explicata sunt.

Fotnoter:

10500. ‘Forte expiaturus sum pro peccato vestro’: quod significet possibilitatem ex Divina Domini Potentia apud illos qui ita prorsus se averterunt, constat ex significatione ‘expiare’ quod sit facere ut non amplius super id reflectatur, ita ut nihilominus cultus eorum acceptus sit, et audiatur; quod ‘expiatio’ etiam sit auditio et receptio omnium quae cultus, videatur n. 9506, hic itaque possibilitas ut id fieri potest ¹ apud illos qui sic se averterunt; et ex significatione ‘peccati’ quod sit totalis aversio a Divino, ut supra n. 10498. Quod haec significentur per illa verba, est quia agitur in toto hoc capite de aversione gentis Israeliticae a Divino, et de possibilitate usque, quod per externa, in quibus solis erat, communicatio fieret cum caelo.

[2] Ut sciatur quomodo cum his se habet, adhuc paucis dicetur: Ecclesia in terra ² instituitur unice ob ³ finem ut communicatio sit mundi, hoc est, humani generis cum caelo, hoc est, per caelum cum Domino, nam absque Ecclesia nulla communicatio, et absque communicatione genus humanum periret, n. 10452; verum communicatio hominis cum caelo fit per spiritualia ac caelestia apud hominem, non autem per mundana et corporea absque illis, sive quod idem, fit per interna, non autem per externa absque illis ⁴ ; cum itaque gens Israelitica in externis absque internis erat, et tamen aliquid Ecclesiae apud illam ⁵ institueretur, ideo provisum est a Domino ut usque communicatio cum caelo fieret per repraesentativa, quae erant externa cultus apud illam gentem; sed communicatio illa miraculose fiebat, de qua videatur in locis supra n. 10499 allatis.

[3] Verum duo requisita erant ut hoc fieri posset: unum ⁶ , quod internum apud illos prorsus occlusum esset, et alterum quod in sancto externo possent esse cum in cultu, cum enim internum prorsus occlusum est, tunc ⁷ internum Ecclesiae et cultus nec negatur nec agnoscitur est quasi nullum; et tunc sanctum externum potest dari et quoque elevari, quia nihil obstat et impedit; ideo quoque gens illa in plenaria ignorantia erat de internis, quae sunt amoris et fidei in Dominum, ac vitae aeternae per illa; ut primum autem Dominus in mundum venit ac Semet revelavit, atque ⁸ amorem et fidem in Semet docuit, tunc gens illa, quia audiebat ea, incipiebat ⁹ negare ea, et sic non potuit ¹⁰ amplius teneri in tali ignorantia ut prius; ideo tunc ¹¹ expulsa fuit e terra Canaane ne conspurcaret et profanaret interna per negationem in ea terra, ubi omnia loca ab antiquissimis temporibus repraesentativa talium qua caeli et Ecclesiae sunt facta fuerunt, videatur n. 1585, 3686, 4447, 5136, 6516;

[4] idcirco quantum hodie sciunt interna, et confirmant se intellectualiter contra illa ac negant, tantum in sancto externo amplius non possunt esse, quoniam negativum non modo occludit internum sed etiam aufert sanctum ab externo, ita communicativum cum caelo Similiter se habet cum Christianis qui ex Verbo aut ex doctrina Ecclesiae sciunt interna et usque negant illa corde, quod fit cum ¹² male vivunt e male apud ¹³ se cogitant, utcumque in devotione et pietate externi videantur esse ¹⁴ cum in cultu.

Fotnoter: