Från Swedenborgs verk

 

Arcana Caelestia #2135

Studera detta avsnitt

/ 10837  
  

2135. Första Moseboken, Kapitel 18

Del 3 (2135–2893), Första Moseboken 18–22

Swedenborgs inledande företal – fortsättning.

Kapitlen 16–21 publicerades separat, och därför hör detta förord endast till kapitel 18. Red.

Vid slutet av föregående kapitel handlade det om Yttersta Domen, och det visades där vad som menas med denna – inte världens undergång, utan Kyrkans sista tid. När den förestår, säger Herren att Han skall komma i himlens skyar med makt och härlighet, Matteus 24:30; Markus 13:26; Lukas 21:27.

Ingen har hittills vetat vad som förstås med ’himlens skyar’, men för mig har det uppenbarats att med detta inte förstås annat än bokstavsmeningen i Ordet. Ty den invärtes meningen av Ordet inrymmer härligheten, eftersom allt i den handlar om Herren och Hans rike, se del 1, i nr 17691772. Något liknande betecknas med ’skyn’ eller ’molnet’, som omgav Petrus, Jakob och Johannes, när Herren uppenbarade Sig för dem i härlighet, varom det heter hos Lukas:

En röst hördes ur molnet: Detta är Min älskade Son. Lyssna till Honom! Men när rösten förtonat, stod Jesus där ensam.

Lukas 9:35-36.

Mose och Elia, som talade med Herren, förebildade där det Gamla Testamentets Ord, som också kallas Mose och Profeterna – med Mose hans böcker, ävensom de historiska, med ’profeten Elia’ alla profeterna. Med Petrus, Jakob och Johannes förebildades emellertid – såsom överallt annorstädes där de omnämns i evangelierna – tron och människokärleken samt det goda som är ett utflöde av människokärleken. Och med att endast de var närvarande vid detta tillfälle betecknades att inga andra kan se den Herrens härlighet, som finns i Hans Ord, än de hos vilka finns tro, trons människokärlek, och dess goda. Alla de andra kan väl också se, men de ser ändå inte, därför att de inte tror. Sådan är den invärtes meningen av dessa två ställen. Överallt hos profeterna förstås med ’sky’ eller ’moln’ Ordet i dess bokstav, och med ’härlighet’ Ordet i dess liv. Vad och hurdant Ordets invärtes mening är har berörts på många ställen och förklarats i anslutning till de enskilda orden. De skriftlärde var de som på Herrens tid allra minst trodde att det i Ordet fanns något skrivet om Herren. Våra dagars skriftlärde vet väl att så är fallet, men torde kanske minst av alla tro att någon annan härlighet finns i Ordet än den som kommer till synes i bokstaven – fastän bokstaven i själva verket är skyn, som härligheten innebor i.

---

Av detta kapitel framför allt kan man få klart för sig, hur den invärtes meningen i Ordet är beskaffad, och hur änglarna uppfattar Ordet när det läses av människan. Av den historiska bokstavsbetydelsen förstår man inte annat än att Jehovah visade sig för Abraham i gestalten av tre män och att Sarah, Abraham och hans tjänare lagade till mat för dem, nämligen kakor av finsiktat vetemjöl, en kalv och också smör och mjölk. Fast det är en historiskt sann skildring av vad som verkligen ägde rum, så uppfattas det inte på detta historiska sätt av änglarna. I stället förnimmer änglarna abstrakt, helt bortsett från bokstaven, det som förebildas och betecknas i andlig mening med sådana beskrivningar. Detta vill med andra ord säga att de förnimmer det så som det framställs nedan i Innehållet. I stället för olika historiska omständigheter som återges i detta kapitel förnimmer de tillståndet av Herrens förnimmelse i sitt Mänskliga, och också förbindelsen vid denna tid med det Gudomliga, innan den fullkomliga föreningen existerade av Hans Gudomliga Väsen med det Mänskliga och av Hans Mänskliga Väsen med Hans Gudomliga Väsen. Det är detta tillstånd som Herren avser när Han säger:

Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde Sonen som är i Faderns sköte, Han har gjort Honom känd. Johan 1:18.

[2] Inte heller uppfattar änglarna de olika sorternas föda som omnämns i detta kapitel annat än som himmelsk och andlig godhet, som det ges en detaljerad förklaring över i detta kapitel. Och av vad som vidare sägs i kapitlet om en son som Sarah skulle föda på bestämd tid följande år förstår änglarna inte något annat än att Herrens mänskliga förnuftiga skulle bli Gudomligt. Om vad som anförs vid slutet av kapitlet om att Abraham talade med Jehovah om förstörelsen av Sodom och Gomorra förstår de inte något annat än Herrens medling för människosläktet. Med talen femtio, fyrtiofem, fyrtio, trettio, tjugo och tio förstår de Hans medling för dem hos vilka sanningar skulle vara förbundna med olika slag av godhet och för dem vilka hade olika slag av godhet genom frestelser och strider, eller genom andra tillstånd. Och deras uppfattning är densamma vad gäller allt annat i Ordet, vilket torde framgå än tydligare av förklaringen av de enskilda orden, där det visas att dylikt inbegrips i vartenda uttryck i Ordet, såväl i den historiska delen som i den profetiska delen.

[3] Att en sådan invärtes mening finns överallt i Ordet, vilken handlar blott om Herren, om Hans rike i himlen, om Hans Kyrka på jorden och särskilt om varje individ, och alltså handlar om de olika slag av godhet som hör till kärleken och de olika slag av sanning som hör till tron, torde också för var och en stå klart av det som citeras från Gamla Testamentets text i evangelierna, såsom hos Matteus:

Herren sade till Min Herre: Sätt Dig vid Min högra hand, till dess Jag lägger Dina fiender Dig till fotapall. Matteus 22:44; Psaltaren 110:1.

Att dessa ord syftar på Herren kan man inte utläsa av bokstavsmeningen på det anförda stället hos David. Men att likväl inte någon annan avses än Herren lär Han Själv på här citerade ställe hos Matteus.

[4] I samma evangelium:

Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall komma en hövding, en herde för Mitt folk Israel. Matteus 2:6; Mika 5:2.

De som klänger sig fast vid bokstavsmeningen, såsom judarna gör, vet väl av denna att Herren skulle födas där. Men eftersom de väntar på en anförare och konung, som skall föra dem tillbaka till landet Kanaan, så förklarar de därför dessa ord efter bokstaven. Det vill säga att de med ’Juda land’ förstår landet Kanaan och med ’Mitt folk Israel’ Israels stammar, trots att de inte vet var de senare nu finns. Och med ’anföraren’ avser de ännu sin Messias. Men egentligen förstås med ’Juda’ och ’Israel’ annat än Juda och Israel – med ’Juda’ de som är himmelska och med ’Israel’ de som är andliga, i himlen och på jorden. Och med ’anföraren’ förstås Herren.

[5] I samma evangelium:

I Rama hördes en röst, gråt och högljudd klagan och mycken jämmer. Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte till. Matteus 2:18; Jeremia 31:15.

De som begränsar sig till bokstavsmeningen kan omöjligen fatta den mening som är den invärtes i dessa ord. Förekomsten av en dylik mening framstår emellertid tydligt i evangeliet självt. I samma evangelium:

Ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Matteus 2:15; Hosea 11:1.

Hos Hosea heter det:

När Israel var pojke, älskade Jag honom, och ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Ju mer de kallade på dem, desto mer drog de sig undan från deras åsyn. Och Jag lärde Efraim att gå. Hosea 11:13.

De som inte känner till att det finns en invärtes mening kan inte veta annat än att Jakob avses här när han drog in i Egypten, och hans efterkommande när de drog ut därifrån, och att med ’Efraim’ förstås Efraims stam, således detsamma som förekommer i de historiska delarna av Ordet. Av evangelistens Ord är det emellertid fullt klart att de betecknar Herren, men vad varje detalj står för skulle man omöjligen kunna veta, om det inte avslöjades med hjälp av den invärtes meningen.

/ 10837  
  

Från Swedenborgs verk

 

Arcana Coelestia #9198

Studera detta avsnitt

  
/ 10837  
  

9198. 'Any widow' means those who have good that is without truth, and still have a desire for truth. This is clear from the meaning of 'a widow' as good that is without truth and nevertheless has a desire for truth. The reason why 'a widow' has this meaning is that 'a man' (vir) means truth and his 'wife' (mulier) good, so that when this man's wife has become a widow she means good that is without truth. But in an even more internal sense than this 'a widow' means truth that is without good, the reason being that in that sense 'a husband' (maritus) means good and his 'wife' (uxor) truth, see 3236, 4510, 4823. In this sense the Lord by virtue of His Divine Good is called 'Husband' and 'Bridegroom', while His kingdom and Church by virtue of its acceptance of Divine Truth that emanates from the Lord is called 'wife' and 'bride', 9182. But since the subject now is not the Lord's celestial Church but His spiritual Church, 'a widow' means one who has good but not truth, and still has a desire for truth. It is similar with 'an orphan'. In the inmost or celestial sense 'an orphan' means those who have good and a desire for truth. See what has been introduced and explained in 4844 regarding the meaning of 'a widow' and 'an orphan' in the celestial sense. To this let what the Lord says in Luke about the widow in Zarephath be added,

Truly I say to you that no prophet is accepted in his own country. In truth, I tell you, there were many widows in Israel in the days of Elijah, when the heaven was shut up three years and six months, while there was a great famine over the whole land; yet Elijah was sent to none of them, except to Zarephath of Sidon, to a woman - a widow. Luke 4:24-26.

[2] Since the Divine was the source of all the things spoken by the Lord they have an inner meaning; and the subject in that inner meaning is the Lord Himself, also His kingdom and the Church. Therefore what the Lord meant on that level of meaning by the things He said about the widow in Zarephath of Sidon may be seen if brought out into the open.

No prophet is accepted in his own country

This means that the Lord and Divine Truth that comes from Him are less well received and loved in people's hearts within the Church than outside it. The Lord spoke these words to the Jews, among whom the Church existed at that time; and as is well known, the Lord was less well received there than by gentiles who were outside the Church. The situation is similar in the Church at the present day, which takes its name Christian from Him. In this Church the Lord is indeed received in what it teaches; yet few accept Him by acknowledging Him in their heart, fewer still doing so with love and affection. The acceptance of Him by gentiles outside the Church who have been converted is different. They worship and adore Him as their one and only God; they declare with their lips and contemplate in their hearts that they acknowledge Him as their God, since He has appeared in human form, 5256. A contrary attitude exists within the Church. Here, because He was born a human being, there is scarcely any acknowledgement of Him as God in people's hearts. They make His Humanity like their own, even though they know that His Father was Jehovah and not a human being. All this shows what 'No prophet is accepted in his own country' has been used to mean in the internal sense. In this sense 'a prophet' means the Lord in respect of Divine Truth, and so in respect of the teachings of the Church. For the meaning of 'a prophet' as one who teaches, and in the abstract sense as doctrinal teachings, and - when it is used in reference to the Lord - as Divine Truth or the Word, see above in 9188 (end).

[3] There were many widows in Israel in the days of Elijah

In the internal sense this means the situation at that time, when God's truth coming from the Word was acknowledged in the Church. 'Widows' are those who have good that is without truth, as stated above; 'Elijah' is the Lord in respect of the Word, 'the days of Elijah' being the situation or state at that time, when God's truth coming from the Word was received; and 'Israel' is the Church.

'Elijah' represented the Lord in respect of the Word, see Preface to Genesis 18, and 2762, 5247 (end), 8029. 'Days' are states, 893, 2788, 3462, 3785, 4850, 6110, 8426. 'Israel' is the Church, 4286, 6426, 6637, 8805.

[4] When the heaven was closed for three years and six months

This means the internal Church completely laid waste, 'the heaven' meaning the internal aspect of the Church, and 'three years and six months' meaning to completeness. For the meaning of 'the heaven' as the internal aspect of the Church, see 1733, 1850, 3355, 4535. It is said to be 'closed' when it has been laid waste and exists no longer. As regards the meaning of 'three years and six months' as to completeness, this is clear from the meaning of '1260 days' in Revelation 11:3; 12:6 - this number of days making up three years and six months - as to completeness or right to the end. It is clear likewise from the meaning of 'three days and a half', Revelation 11:9-11, and also of 'a time and times and half a time' in Revelation 12:14, and in Daniel 12:7 too, as to completeness or right to the end.

[5] While there was a great famine over the whole land

This means the external Church also laid waste, for 'a famine' is an absence and want of truth and good, 3364, 5277, 5279, 5281, 5300, 5360, 5376, 5415, 5576, 6110, 7102, and 'the land' or 'the earth' is the external Church, 1262, 1413, 1733, 1850, 2117, 2118 (end), 3355, 4535, 5577, 8011, 8732.

Yet Elijah was sent to none of them

This means the Lord in respect of the Word, thus the Lord's Word, not sent to others, because it would not have been received elsewhere, 'Elijah' being, as stated above, the Lord in respect of the Word.

[6] Except to Zarephath of Sidon, to a woman - a widow

This means sent only to those who have good and a desire for truth. The description 'Zarephath of Sidon' is used because 'Sidon' means cognitions or knowledge of goodness and truth, 1201. The fact that 'a woman - a widow' means one who has good and a desire for truth is evident from this, and especially from what is recorded about her in the first Book of Kings,

Elijah came to Zarephath of Sidon, to a woman - a widow - to sustain him. He told her to bring him a little water to drink, and then to bring him a small piece of bread in her hand. She said that she had a tiny amount of flour in a jar, and a tiny amount of oil in a flask, to make just a cake for herself and her son. Elijah said, Make me a small cake from it first, and bring it to me; and make one for yourself and your son after that. She did so; and the jar of flour was not used up, and the flask of oil did not fail. 1 Kings 17:9-15.

[7] Obedience, and the desire that good has for truth, is described by her giving the prophet water, as she had been commanded to do, and then by her making a cake for him first from the little she had, and for herself and her son after that. Consequent enrichment in the good of truth is meant when it says that the pot of flour was not used up and the flask of oil did not fail.

'Water' in the internal sense is truth, 2702, 3058, 3424, 4976, 5668, 8568. 'Flour' is truth derived from good, 2177. 'Oil is the good of love, 886, 4582, 4638. 'A cake' made from these ingredients is truth joined to its own good, 7978.

From all this it is plain that 'a widow' means one who has good and a desire for truth. Good and its desire for truth is described by her charity towards the prophet, greater than towards herself and her son, 'a prophet' being teachings that present truth, as has been shown above.

[8] All that has been said here shows what the Word is like, that it conceals within itself the arcana of heaven, which are not visible in the letter. But every detail of what the Lord spoke when He was in the world, and of what He spoke before that through prophets, contains heavenly and Divine matters on a level altogether above the sense of the letter. And not only individual words contain those matters, but even the individual letters of words, indeed the individual parts of each letter. But is there anyone who believes this to be so? Yet it is most certainly so; it has been proved to me beyond all doubt, as in the Lord's Divine mercy will be shown elsewhere.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.