¹ Och i sjätte året, i sjätte månaden, på femte dagen i månaden, när jag satt i mitt hus och de äldste i Juda sutto hos mig, kom Herrens, HERRENS hand där över mig.

² Och jag fick se något som till utseendet liknade eld; allt, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt nedåt, var eld. Men från hans länder och sedan allt uppåt syntes något som liknade strålande ljus, och som var såsom glänsande malm.

³ Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, till Jerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom den port som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.

⁴ Och se, där syntes Israels Guds härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den på slätten.

⁵ Och han sade till mig: »Du människobarn, lyft upp dina ögon mot norr.» När jag nu lyfte upp mina ögon mot norr, fick jag se avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, stå där norr om altarporten, vid själva ingången.

⁶ Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de göra här? Stora äro de styggelser som Israels hus här bedriver, så att jag måste draga långt bort ifrån min helgedom; men du skall få se ännu flera, större styggelser.»

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick där se ett hål i väggen.

⁸ Och han sade till mig: »Du människobarn, bryt igenom väggen.» Då bröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr.

⁹ Och han sade till mig: »Gå in och se vilka onda styggelser de här bedriva.»

¹⁰ När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus' alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna.

¹¹ Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp från rökelsemolnet.

¹² Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'»

¹³ Därefter sade han till mig: »Du skall få se ännu flera, större styggelser som dessa bedriva.»

¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS hus, och se, där sutto kvinnor som begräto Tammus.

¹⁵ Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Men du skall få se ännu flera styggelser, större än dessa.»

¹⁶ Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, och se, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åt HERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen i öster.

¹⁷ Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Är det icke nog för Juda hus att bedriva de styggelser som de här hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt och åter hava förtörnat mig? Se nu huru de sätta vinträdskvisten för näsan!

¹⁸ Därför skall också jag utföra mitt: verk i vrede; jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de än ropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem.»

¹⁶ så att I icke tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att göra eder någon beläte, något slags avgudabild, något bild av man eller av kvinna.

¹ Surely God is good to Israel, to those who are pure in heart.

² But as for me, my feet were almost gone. My steps had nearly slipped.

³ For I was envious of the arrogant, when I saw the prosperity of the wicked.

⁴ For there are no struggles in their death, but their strength is firm.

⁵ They are free from burdens of men, neither are they plagued like other men.

⁶ Therefore pride is like a chain around their neck. Violence covers them like a garment.

⁷ Their eyes bulge with fat. Their minds pass the limits of conceit.

⁸ They scoff and speak with malice. In arrogance, they threaten oppression.

⁹ They have set their mouth in the heavens. Their tongue walks through the earth.

¹⁰ Therefore their people return to them, and they drink up waters of abundance.

¹¹ They say, "How does God know? Is there knowledge in the Most High?"

¹² Behold, these are the wicked. Being always at ease, they increase in riches.

¹³ Surely in vain I have cleansed my heart, and washed my hands in innocence,

¹⁴ For all day long have I been plagued, and punished every morning.

¹⁵ If I had said, "I will speak thus;" behold, I would have betrayed the generation of your children.

¹⁶ When I tried to understand this, it was too painful for me;

¹⁷ Until I entered God's sanctuary, and considered their latter end.

¹⁸ Surely you set them in slippery places. You throw them down to destruction.

¹⁹ How they are suddenly destroyed! They are completely swept away with terrors.

²⁰ As a dream when one wakes up, so, Lord, when you awake, you will despise their fantasies.

²¹ For my soul was grieved. I was embittered in my heart.

²² I was so senseless and ignorant. I was a brute beast before you.

²³ Nevertheless, I am continually with you. You have held my right hand.

²⁴ You will guide me with your counsel, and afterward receive me to glory.

²⁵ Who do I have in heaven? There is no one on earth who I desire besides you.

²⁶ My flesh and my heart fails, but God is the strength of my heart and my portion forever.

²⁷ For, behold, those who are far from you shall perish. You have destroyed all those who are unfaithful to you.

²⁸ But it is good for me to come close to God. I have made the Lord Yahweh my refuge, that I may tell of all your works. A contemplation by Asaph.