Petrus - född Simon, Jonas son - är en av Jesu lärjungar och en av Bibelns viktigaste personer. Enligt tre av de fyra evangelierna var han den förste som Jesus kallade till lärjungar, och han identifieras tydligt av Jesus som gruppens ledare. Hans namn, som Jesus gav honom, kommer från det grekiska ordet för "klippa", vilket Jesus förklarar genom att säga "på denna klippa skall jag bygga min kyrka". Han blev en av grundarna och patriarkerna i den tidiga kristna kyrkan och betraktas av katolikerna som den första påven.

När han nämns i evangelierna symboliserar Petrus vanligtvis tro. På en andlig nivå representerar Petrus "sanningen från det goda", eller sanna principer som är centrerade på syftet att vara god och göra det som är gott. I sitt högsta tillstånd skulle detta vara gudomlig sanning, idéer om kärlek som uttrycks direkt av Herren; i sitt lägsta tillstånd skulle det vara regler för livet som måste accepteras och följas. Anledningen till att detta är ett så viktigt begrepp - och att Petrus är en så viktig figur - är att sanning av detta slag är det första vi behöver för att påbörja en andlig resa till Herren. I ett så tidigt skede är vi belastade av önskningar om det onda och kan inte lita på våra känslor och känslomässiga reaktioner, men vi kan höja våra sinnen över dessa önskningar och erkänna sanningen om Herren och livet. På så sätt kan vi tvinga oss själva att göra det som är rätt och bekämpa önskningarna att göra det onda. Om vi gör det med engagemang, tillit och hopp till Herren kommer han långsamt att ta bort dessa onda önskningar tills vi blir änglalika och gör det goda av kärlek. Men allt måste börja med Petrus - den fasta, orubbliga stenen av sanning som är den enda värdiga grunden för livet.