Kapitel 11.

Förföljelserna börjar

1. När Jesus hade avslutat undervisningen av sina tolv lärjungar, gick han därifrån vidare för att undervisa och predika i deras städer.

2. Och Johannes, som i fängelset hörde om Kristi gärningar [och] sände ut två av sina lärjungar,

3. säger till honom: "Är du den som kommer, eller skall vi vänta oss en annan?"

4. Jesus svarade och sade till dem: "Gå och rapportera till Johannes vad ni hör och ser:

5. De blinda får synen och de lama går, de spetälska blir renade och de döva hör, de döda uppväcks och de fattiga får evangeliet förkunnat.

6. Och lycklig är [han] som inte blir förnärmad i mig.".

7. Och medan de gick, började Jesus säga till folkmassorna om Johannes: "Vad har ni gått ut i öknen för att observera? Ett vassrör som skakas av vinden?

8. Men vad har ni gått ut för att se? En man klädd i mjuka kläder? Se, de som bär mjuka kläder är i kungarnas hus.

9. Men vad kom ni ut för att se? En profet? ja, säger jag er, och mer än en profet.

10. Ty detta är [han] om vilken det står skrivet: 'Se, jag sänder min budbärare inför ditt ansikte, som skall bereda din väg framför dig.'

11. Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har det inte uppstått någon större än Johannes Döparen, utan den minsta i himmelriket är större än han.

12. Och från Johannes Döparens dagar fram till nu trycker himmelriket på, och de som trycker på griper tag i det.

13. Ty alla profeterna och lagen profeterade fram till Johannes,

14. Och om ni vill acceptera [det], är han Elia som skulle komma.

15. Den som har öron att höra, han skall höra.

16. Men med vad skall jag likna detta släkte? Det är som små pojkar som sitter på marknaderna och kallar på sina kamrater,

17. Vi har spelat pipa för er, men ni har inte dansat, vi har klagat för er, men ni har inte klagat.

18. Ty Johannes kom utan att äta eller dricka, och de säger: 'Han har en demon.'

19. Människosonen kom ätande och drickande, och de säger: "Se, en människa, en frossare och vinbägare, en vän till publikaner och syndare! Och visheten har rättfärdigats av sina barn."

20. Sedan började han förebrå de städer där de flesta av hans [kraftverk] utfördes, eftersom de inte omvände sig.

21. "Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de [kraftverk] hade utförts i Tyrus och Sidon som utfördes i er, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.

22. Men jag säger er: På domens dag skall det vara mer uthärdligt för Tyrus och Sidon än för er.

23. Och du, Kafarnaum, som är upphöjd till himlen, skall bli nedstött till och med till helvetet; ty om de [kraftverk] som har utförts i dig hade utförts i Sodom, skulle det ha blivit kvar ända till denna dag.

24. Men jag säger er att det skall vara mer uthärdligt för Sodoms land på domens dag än för dig."

I den föregående episoden organiserades, instruerades och sändes lärjungarna ut. Eftersom varje lärjunge representerar en andlig princip som är central för vårt andliga liv, är det nödvändigt att "lärjungarna i oss" (centrala andliga principer) är välorganiserade. ¹ Detta är en bild av hur våra goda känslor och sanna tankar - även om de till en början är utspridda - organiseras, formas och förbereds för handling. Det är emellertid en andlig lag att varje steg framåt i vår andliga utveckling möts av ett lika stort och motsatt angrepp. På detta sätt upprätthåller Herren ett kontinuerligt tillstånd av jämvikt och skyddar och bevarar därmed vår andliga frihet. ²

Det är just detta som kommer fram i nästa avsnitt när vi upptäcker att Johannes Döparen har fängslats. Motattackerna har börjat. Eftersom Johannes Döparen följde Jesus och offentligt förkunnade att himmelriket är nära, blev han förföljd och sattes i fängelse.

Detta är dock bara den yttre berättelsen. Mer internt äger motattackerna rum inom var och en av oss - i våra sinnen. När vi blir förföljda, när vi känner oss modfällda och upprörda börjar vi tvivla på om det är rätt att följa Herren. Vi tvivlar på hans gudomlighet. Vi tvivlar på auktoriteten i hans ord. Vi tvivlar på att himmelriket verkligen är nära.

Till och med Johannes Döparen, en av Jesu trognaste anhängare, börjar tvivla. Trots att han sitter i fängelse kan Johannes skicka ett meddelande till Jesus och säga: "Är du den Kommande, eller ska vi leta efter en annan?". (11:3). Jesus svarar inte direkt. Istället säger han till Johannes budbärare att gå tillbaka och rapportera vad som har hänt: "De blinda får synen och de halta går, de spetälska renas och de döva hör, de döda uppväcks och de fattiga får evangeliet predikat för sig." (11:5). ³

Det är viktigt att komma ihåg att Johannes Döparen representerar ordets bokstavliga undervisning. ⁴ På Johannes' tid hade Guds ord förvrängts och vanhelgats till dess att det blivit oanvändbart för något annat än att bekräfta vad det religiösa etablissemanget ville att folket skulle tro. De tydliga bokstavliga lärorna ansågs mindre betydelsefulla än de rigorösa traditioner som de regerande religiösa ledarna lärde ut och genomdrev. Allt detta representeras av att Johannes sitter i fängelse, och det är detta som Jesus hänvisar till när han säger: "Himmelriket drabbas av våld och de våldsamma tar det med våld" (11:12).

Människosläktet höll snabbt på att sjunka ner i den mörkaste natt som det någonsin skulle få uppleva, vilket epidemin av demonisk besatthet visar. Trots att Jesus gjorde mäktiga gärningar vägrade många fortfarande att tro. Domedagen tycktes närma sig. Därför varnade han dem: "Om de mäktiga gärningar som utförts i er hade utförts i Sodom, skulle det ha funnits kvar ända till denna dag" (11:23). Jesus hade verkligen gjort mäktiga gärningar så att till och med Sodoms onda folk kunde ha omvänt sig och trott. Gud hade kommit in i världen genom Jesus Kristus, men vissa hade blivit så vana vid mörkret att de avvisade ljuset - även när det fanns mitt ibland dem.

Jesus fortsätter att varna dem för den förestående undergången och förintelsen. "Men jag säger er att Sodoms land ska vara mer uthärdligt på domens dag än ni" (11:24). De som vägrar att tro och som avvisar ljuset representerar de delar av oss som är ovilliga att förändras, även när det finns tillräckligt med ljus för att göra det.

"Mitt ok är lätt"

25. Vid den tiden svarade Jesus och sade: "Jag bekänner mig till dig, Fader, himmelens och jordens Herre, för att du har gömt dessa ting för de kloka och intelligenta och uppenbarat dem för småbarn.

26. Ja, Fader; ty så var det [för] dig en god vilja.

27. Allting är överlämnat till mig av min Fader; och ingen känner Sonen utom Fadern; ingen känner heller Fadern utom Sonen, och [han] till vem som helst som Sonen vill uppenbara [honom].

28. 28. Kom till mig, alla [ni] som arbetar och har bördor, så ska jag ge er vila.

29. Ta mitt ok på er och lär er av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat, så skall ni finna vila för era själar.

30. Ty mitt ok [är] lätt och min börda är lätt."

Mitt i dessa allvarliga varningar fortsätter Jesus att ge hopp och tröst. När denna episod avslutas talar han med Faderns ömhet och medkänsla inom honom: "Allt har jag fått av min Fader, och ingen känner Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för" (11:27). Med andra ord kommer allting från den gudomliga kärleken (Fadern). På grund av det ökande mörkret i världen är människor inte längre medvetna om att denna typ av kärlek ens existerar. Men Jesus visar nu upp den och kommer att manifestera den för andra - för dem som "sonen vill uppenbara honom".

Även om det verkar som om endast några kommer att väljas ut för att ta emot denna kärlek, så är inbjudan till alla given. Jesus talar inte längre i termer av en separation mellan Fadern och Sonen, utan talar nu mycket ömt, som en kärleksfull far som talar till trötta barn. "Kom till mig, alla ni som arbetar och är tungt belastade", säger han, "så ska jag ge er vila" (11:28). Det är viktigt att notera att Jesus inte säger: "Fadern ska ge er vila." I stället säger han: "Jag skall ge er vila." Detta är ett vackert budskap om tröst, ett löfte om att vi i Jesus inte bara ska finna fysisk vila, utan framför allt andlig vila - det vill säga vila för våra själar: "Ta mitt ok på er och lär er av mig, för jag är mild och ödmjuk av hjärtat, så ska ni finna vila för era själar" (11:30).

När Jesus avslöjar sin enhet med den gudomlighet som finns inom honom, blir hans ord allt mjukare och ömtåligare. Mer och mer ser vi Faderns gudomliga kärlek manifesteras i Sonens gudomliga visdom, och vi börjar känna att de på något sätt är ett. I Jesus ser vi inte den stränga, arga, straffande idén om en Gud som man måste frukta. I stället ser vi en Gud som man kan älska, en barmhärtig, förlåtande Fader som säger till var och en av oss: "Kom till mig ... så får ni vila för era själar, för mitt ok är lätt och min börda lätt" (11:30).

Fotnoter: