2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

9430. ‘Et obtexit eum nubes’: quod significet ultimum Verbi, quod obscurum ita respective, constat ex significatione ‘nubis’ quod sit ultimum Verbi seu ejus sensus litterae, de qua Praefatio ad Gen. 18 et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8106, 8443, 8781; quod is sensus ¹ vocetur ‘nubes’, est quia ille est in obscuro respective ad sensum internum, hic enim est in luce caeli; quod in obscuro sit et instar nubis, est quia est pro homine cum est in mundo, at sensus internus pro homine cum venit in caelum; sed sciendum quod homo cum in mundo est, simul in sensu interno Verbi sit, cum in genuina doctrina Ecclesiae quoad fidem et quoad vitam, nam per eam doctrinam tunc inscribitur sensus internus Verbi tam ejus intellectui quam voluntati, ejus intellectui per fidem, et ejus voluntati per vitam talis homo cum venit in caelum, prorsus non aliter capit Verbum quam secundum sensum ejus internum, et ² nihil scit de sensu ejus externo; apparet hic ei tunc sicut nubes quae absorbet radios lucis suae

[2] Dicitur quod homo tunc ³ capiat Verbum secundum sensum ejus internum, et non secundum sensum ejus externum; ⁴ quod ita sit, est quia omnes qui in caelo sunt instruuntur a Domino ex vero Divino quod apud hominem, ita ex Verbo; ⁵ causa est quia homo est in ultimo ordinis, et in ultimum desinunt omnia interiora; ultimum ⁶ est quasi suffulcimentum interioribus in quo haec subsistunt et quiescunt; Verbum in littera ⁷ est Divinum Verum in ultimo ordinis, similiter homo Ecclesiae apud quem est Divinum Verum, quoad suum naturale et sensuale; in hoc sicut in illo interiora terminantur et quiescunt; se habent illa sicut domus et ejus fundamentum; ipsa domus est caelum, et ibi Divinum Verum quale est Verbum in sensu interno, et ⁸ fundamentum est mundus et ibi Divinum Verum quale est Verbum in sensu externo; sicut domus super fundamento suo ⁹ quiescit, ita quoque caelum super Ecclesia, proinde Divinum Verum in caelo super Divino Vero in terra; nexus enim continuus est a Domino per caelum usque ad hominem per Verbum; ea causa est quod semper provideatur a Domino ut in terra sit Ecclesia, ubi Divinum Verum sit in suo ultimo ¹⁰ . Hoc arcanum est quod ¹¹ nemo adhuc scit, et quod intelligitur per illa quae n. 9357 et 9360 allata sunt. Caveant itaque sibi omnes ne Verbum ullo modo laedant, nam qui id laedunt ipsum Divinum laedunt.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

4334. De die autem illa et hora nemo scit significat statum Ecclesiae tunc quoad bona et vera, quod non appariturus alicui nec in terra nec in caelo; per ‘diem’ enim et ‘horam’ hic non intelligitur dies et hora seu tempus, sed status quoad bonum et verum; quod ‘tempora’ in Verbo significent status, videatur n. 2625, 2788, 2837, 3254, 3356, et quod etiam ‘dies’, n. 23, 487, 488, 493, 893, 2788, 3462, 3785; inde quoque ‘hora’, sed statum in specie; quod sit status quoad bonum et verum, est quia de Ecclesia agitur, nam bonum et verum faciunt Ecclesiam.

[2] Ne angeli caelorum, nisi Pater Meus solus significat quod caelum non sciat statum Ecclesiae quoad bonum et verum in specie, sed solus Dominus, et quoque quando status ille Ecclesiae affuturus; quod Ipse Dominus sit Qui per ‘Patrem’ intelligitur, videatur n. 15, 1729, 2004, 2005, 3690; et quod Divinum Bonum in Domino sit quod ‘Pater’ nominatur, et Divinum Verum quod a Divino Bono ‘Filius’, n. 2803, 3703, 3704, 3736; qui itaque credunt quod alius sit Pater et alius Filius, et qui distinguunt illos, non intelligunt scripturas.

[3] Quemadmodum autem ¹ erant in diebus ante diluvium significat statum vastationis eorum qui ab Ecclesia, qui comparatur cum statu vastationis primae seu Antiquissimae Ecclesiae, cujus consummatio saeculi seu ultimum judicium describitur in Verbo per diluvium; quod per ‘diluvium’ significetur inundatio malorum et falsorum, et inde consummatio illius saeculi ² , videatur n. 310, 660, 662, 705, 739, 790, 805, 1120; quod ‘dies’ sint status ³ , videatur supra.

[4] Edentes et bibentes, nubentes et nuptui dantes significat statum eorum quoad appropriationem mali et falsi ac inde conjunctionem cum illis; quod ‘edere’ sit appropriatio boni, et ‘bibere’ appropriatio veri, videatur n. 3168, 3513 f. , 3596 ⁴ , ita in opposito sensu appropriatio mali et falsi; quod ‘nubere’ sit conjunctio cum malo et ‘nuptui dare’ conjunctio cum falso, constare potest ab illis quae de conjugio et ⁵ amore conjugiali n. 686, 2173, 2618, 2728, 2729, 2737-2739, 2803, 3132, 3155 dicta et ostensa sunt, quod nempe in sensu interno sit conjunctio boni et veri, hic autem in opposito sensu est conjunctio mali et falsi. Quicquid Dominus locutus est, quia Divinum, non tale est in sensu interno quale in littera, sicut edere et bibere in Sancta Cena non significat in sensu spirituali edere et bibere, sed appropriari bono Divini amoris Domini, n. 2165, 2177, 2187, 2343, 2359, 3464, 3478, 3735, 4211, 4217; et sicut conjugiale cum praedicatur de Ecclesia et de regno Domini, est conjunctio boni quod est amoris cum vero quod est fidei, ideo ex illa regnum Domini in Verbo vocatur conjugium caeleste.

[5] Usque quo die intravit Noe in arcam significat finem prioris Ecclesiae et initium novae; per ‘Noahum’ enim significatur Antiqua Ecclesia in genere quae successit Antiquissimae post diluvium, n. 773 et alibi per ‘arcam’ ipsa Ecclesia 639: ‘dies’ qui aliquoties in his versibus nominatur, significat statum, ut mox supra ostensum.

[6] Et non cognoverunt donec veniret diluvium, et tolleret omnes significat quod homines Ecclesiae tunc non scient quod inundati sint malis et falsis, quia propter mala et falsa in quibus sunt, ignoraturi quid bonum amoris in Dominum et bonum charitatis erga proximum, tum quid verum fidei; et quod hoc sit inde, et non dabile quam apud eos qui in amore illo et in charitate illa vivunt ⁶ ; etiam ignoraturi quod internum sit quod salvat et damnat, non autem externum separatum ab interno.

[7] Sic erit adventus Filii hominis significat Divinum Verum quod non acceptaturi; quod ‘adventus Filii hominis’ sit Divinum Verum quod tunc revelabitur, prius ad versum 27 et 30 dictum est, et n. 2803, 2813, 3704, tum 3004-3006, 3008, 3009.

[8] Tunc duo erunt in agro, unus assumetur, et unus derelinquetur significat illos qui intra Ecclesiam sunt in bono et qui intra Ecclesiam in malo, quod qui in bono, salvabuntur et qui in malo, damnabuntur; quod ‘ager’ sit Ecclesia quoad bonum, videatur n. 2971, 3196, 3310, 3317, 3766.

[9] Duae molentes in mola, una assumetur, et una derelinquetur significat illos qui sunt intra Ecclesiam in vero, hoc est, in affectione ejus ex bono, quod salvabuntur, et qua intra Ecclesiam in vero, hoc est, in affectione ejus ex malo, quod damnabuntur; quod ‘molere et mola’ in Verbo illa significent, constabit ex nunc sequentibus. Ex his nunc patet quod per illa verba describatur qualis status futurus quoad bonum et verum intra Ecclesiam, quando illa rejicitur et nova adoptatur.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ: