സ്വീഡൻബർഗിന്റെ കൃതികളിൽ നിന്ന്

 

Om Himlen och om Helvetet #2

ഈ ഭാഗം പഠിക്കുക

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

സ്വീഡൻബർഗിന്റെ കൃതികളിൽ നിന്ന്

 

Arcana Coelestia #9430

ഈ ഭാഗം പഠിക്കുക

  
/ 10837  
  

9430. ‘Et obtexit eum nubes’: quod significet ultimum Verbi, quod obscurum ita respective, constat ex significatione ‘nubis’ quod sit ultimum Verbi seu ejus sensus litterae, de qua Praefatio ad Gen. 18 et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8106, 8443, 8781; quod is sensus 1 vocetur ‘nubes’, est quia ille est in obscuro respective ad sensum internum, hic enim est in luce caeli; quod in obscuro sit et instar nubis, est quia est pro homine cum est in mundo, at sensus internus pro homine cum venit in caelum; sed sciendum quod homo cum in mundo est, simul in sensu interno Verbi sit, cum in genuina doctrina Ecclesiae quoad fidem et quoad vitam, nam per eam doctrinam tunc inscribitur sensus internus Verbi tam ejus intellectui quam voluntati, ejus intellectui per fidem, et ejus voluntati per vitam talis homo cum venit in caelum, prorsus non aliter capit Verbum quam secundum sensum ejus internum, et 2 nihil scit de sensu ejus externo; apparet hic ei tunc sicut nubes quae absorbet radios lucis suae

[2] Dicitur quod homo tunc 3 capiat Verbum secundum sensum ejus internum, et non secundum sensum ejus externum; 4 quod ita sit, est quia omnes qui in caelo sunt instruuntur a Domino ex vero Divino quod apud hominem, ita ex Verbo; 5 causa est quia homo est in ultimo ordinis, et in ultimum desinunt omnia interiora; ultimum 6 est quasi suffulcimentum interioribus in quo haec subsistunt et quiescunt; Verbum in littera 7 est Divinum Verum in ultimo ordinis, similiter homo Ecclesiae apud quem est Divinum Verum, quoad suum naturale et sensuale; in hoc sicut in illo interiora terminantur et quiescunt; se habent illa sicut domus et ejus fundamentum; ipsa domus est caelum, et ibi Divinum Verum quale est Verbum in sensu interno, et 8 fundamentum est mundus et ibi Divinum Verum quale est Verbum in sensu externo; sicut domus super fundamento suo 9 quiescit, ita quoque caelum super Ecclesia, proinde Divinum Verum in caelo super Divino Vero in terra; nexus enim continuus est a Domino per caelum usque ad hominem per Verbum; ea causa est quod semper provideatur a Domino ut in terra sit Ecclesia, ubi Divinum Verum sit in suo ultimo 10 . Hoc arcanum est quod 11 nemo adhuc scit, et quod intelligitur per illa quae n. 9357 et 9360 allata sunt. Caveant itaque sibi omnes ne Verbum ullo modo laedant, nam qui id laedunt ipsum Divinum laedunt.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

1. dicatur

2. The Manuscript inserts prorsus.

3. The Manuscript places this after internum.

4. quoniam

5. The Manuscript inserts quod ita sit, .

6. enim est

7. The Manuscript inserts etiam.

8. The Manuscript inserts ipsum.

9. quiescit altered to requiescit

10. ordinis

11. prius non detectum est

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

സ്വീഡൻബർഗിന്റെ കൃതികളിൽ നിന്ന്

 

Arcana Coelestia #3736

ഈ ഭാഗം പഠിക്കുക

  
/ 10837  
  

3736. ‘Et rediero in pace ad domum patris mei’: quod significet usque ad perfectam unionem, constare potest ex eo quod ‘domus patris’ cum praedicatur de Domino, sit Ipsum Divinum, in Quo Dominus ab ipsa conceptione fuit; ‘redire ad illam domum’ est ad ipsum Divinum Bonum quod ‘Pater’ vocatur; quod id sit Pater, videatur n. 3704; ‘redire ad illam domum’ quod sit uniri, constare potest: simile intellectum est a Domino, ubi dixit quod ‘exiverit a Patre, ac venerit in mundum’, et quod ‘rursus iret ad Patrem’;

nempe per ‘exiverit a Patre’, quod Ipsum Divinum assumpserit Humanum; per ‘venerit in mundum’, quod fuerit sicut homo; et per ‘iret ad Patrem’, quod univerit Essentiam Humanam Essentiae Divinae: hoc intellectum fuit per haec quae Dominus locutus apud Johannem, Si videritis Filium hominis ascendentem ubi erat prius, 6:62:

apud eundem,

Scivit Jesus quod omnia dedisset Ipsi Pater in manus, et quod a Deo exivisset, et ad Deum abiret; ... filii, adhuc breve vobiscum sum, ... quo Ego abeo, vos non potestis venire,

13:3, 33:

apud eundem,

Nunc abeo ad Ipsum Qui misit Me, at nemo ex vobis 1 quaerit Me, Quo abis? ... prodest vobis, ut Ego abeam, si enim non abirem, paracletus non veniret ad vos, si vero abivero, mittam illum ad vos.... Pusillum cum non videbitis Me, et rursus pusillum cum videbitis Me [quia Ego abeo ad Patrem. Dixerunt ex discipulis Ipsius ad se invicem, Quid est quod dicit nobis?

Pusillum cum non videbitis Me, et rursus pusillum cum videbitis Me], et 2 quia Ego abeo ad Patrem, 16:5, 7, 10, 16, 17:

apud eundem,

Exivi a Patre, et veni in mundum; iterum relinquo mundum, et vado ad Patrem, 16:28;

‘abire ad Patrem’ est, in illis locis, Essentiam Humanam unire Essentiae Divinae.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

1. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

2. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.