1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

5290. ‘Et praeficiat praefectos super terram’: quod significet ordinationem communium in naturali, constat ex significatione ‘praeficere’ quod sit ordinare; ex significatione ‘praefectorum’ quod sint communia, de qua sequitur; et ex significatione ‘terrae’ hic terrae Aegypti, quod sit mens naturalis, ut mox supra n. 5288; quod ‘praefecti’ sint communia, est quia communia sunt in quibus et sub quibus sunt particularia, videatur n. ¹ 917, 4269, 4325 fin. , 4329, 4345, 4383, 5208; per ‘principes’ autem significantur primaria, n. 1482, 2089, 5044.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

4329. Spiritus veniebant ad aliquam altitudinem, auditi ex sono sicut multi, et compertum ex ideis cogitationis et loquelae eorum ad me derivatis sicut in nulla idea distincta, sed in communi plurium ¹ , essent; inde opinabar quod ab illis non aliquid distinctum posset percipi, sed modo aliquod commune indistinctum, ita ² obscurum, eram enim in opinione quod commune non aliud esset; quod cogitatio eorum esset communis, hoc est, simul plurium, manifeste potui ab illis quae in cogitationem meam inde influebant, appercipere:

[2] sed dabatur illis spiritus intermedius, per quem ³ illi mecum loquebantur, nam tale commune non potuit cadere in loquelam nisi per alios, cumque loquerer cum illis per intermedium, dicebam, sicut opinatus, quod communia non possint distinctam ideam alicujus rei sistere, sed adeo obscuram ut sit quasi nulla; verum ⁴ post quadrantem horae ostendebant, quod distinctam communium, et plurium in communibus ideam haberent, per id imprimis quod omnes variationes et mutationes cogitationum et affectionum mearum [tam] accurate et distincte observarent cum singularibus ibi, ut non alii spiritus melius; ex quibus concludere potui quod aliud sit communis idea quae obscura, in qua sunt illi qui parum cognitionis habent, et inde in obscuro de omnibus sunt, et quod aliud communis idea quae clara, in qua sunt illi qui instructi sunt in veris [et] bonis quae suo ordine et sua serie insinuata sunt in commune, et sic ordinata ut ex communi videre illa distincte possent;

[3] hi sunt qui in altera vita constituunt sensum communem voluntarium, et sunt qui per cognitiones boni et veri sibi acquisiverunt facultatem intuitivam rerum ex communi, ac inde contemplantur res simul ample et discutiunt ilico num ita sit ⁵ ; vident quidem res quasi in obscuro, quia a communi illa quae inibi sunt, sed quia distincte ordinatae sunt in communi, ideo usque sunt res illis in claro; hic ⁶ communis sensus voluntarius non cadit nisi in sapientes; quod tales essent, etiam compertum est, nam intuebantur apud me omnia et singula quae conclusionis essent, ex quibus tam dextre concludebant de cogitationum et affectionum mearum interioribus ut inciperem timere aliquid plus cogitare, nam detegebant illa quae ⁷ non sciebam quod apud me essent, et tamen ex conclusionibus ab illis factis non potui non agnoscere; inde percipiebam apud me torporem loquendi cum illis, qui torpor cum animadversus, apparuit quasi crinitum quid et ibi aliquid mute loquens; dicebatur quod per illud significaretur commune sensitivum corporeum illis correspondens.

Sequente die iterum cum illis locutus sum ac denuo expertus quod perceptionem communem non obscuram sed claram haberent, et quod sicut variabantur communia et communium status, ita variarentur particularia et eorum status, quia haec se referrent in ordine et serie ad illa.

[4] Dictum quod sensus communes voluntarii adhuc perfectiores dentur in interiore caeli sphaera, et quod angeli cum in communi seu universali idea sunt, simul sint in singularibus quae in universali distincte ordinantur a Domino, tum quod commune et universale non sint aliquid nisi in illis sint particularia et singularia, a quibus sunt et ita dicuntur, et quod in tantum sint in quantum haec insunt; et quod inde pateat quod universalis Providentia Domini absque singularissimis quae in illa, et a quibus illa, prorsus nihil sit, et quod stupidum sit statuere dari universale apud Divinum et inde auferre singularia.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ: