2135. Första Moseboken, Kapitel 18

Del 3 (2135–2893), Första Moseboken 18–22

Swedenborgs inledande företal – fortsättning.

Kapitlen 16–21 publicerades separat, och därför hör detta förord endast till kapitel 18. Red.

Vid slutet av föregående kapitel handlade det om Yttersta Domen, och det visades där vad som menas med denna – inte världens undergång, utan Kyrkans sista tid. När den förestår, säger Herren att Han skall komma i himlens skyar med makt och härlighet, Matteus 24:30; Markus 13:26; Lukas 21:27.

Ingen har hittills vetat vad som förstås med ’himlens skyar’, men för mig har det uppenbarats att med detta inte förstås annat än bokstavsmeningen i Ordet. Ty den invärtes meningen av Ordet inrymmer härligheten, eftersom allt i den handlar om Herren och Hans rike, se del 1, i nr 1769–1772. Något liknande betecknas med ’skyn’ eller ’molnet’, som omgav Petrus, Jakob och Johannes, när Herren uppenbarade Sig för dem i härlighet, varom det heter hos Lukas:

En röst hördes ur molnet: Detta är Min älskade Son. Lyssna till Honom! Men när rösten förtonat, stod Jesus där ensam.

Lukas 9:35-36.

Mose och Elia, som talade med Herren, förebildade där det Gamla Testamentets Ord, som också kallas Mose och Profeterna – med Mose hans böcker, ävensom de historiska, med ’profeten Elia’ alla profeterna. Med Petrus, Jakob och Johannes förebildades emellertid – såsom överallt annorstädes där de omnämns i evangelierna – tron och människokärleken samt det goda som är ett utflöde av människokärleken. Och med att endast de var närvarande vid detta tillfälle betecknades att inga andra kan se den Herrens härlighet, som finns i Hans Ord, än de hos vilka finns tro, trons människokärlek, och dess goda. Alla de andra kan väl också se, men de ser ändå inte, därför att de inte tror. Sådan är den invärtes meningen av dessa två ställen. Överallt hos profeterna förstås med ’sky’ eller ’moln’ Ordet i dess bokstav, och med ’härlighet’ Ordet i dess liv. Vad och hurdant Ordets invärtes mening är har berörts på många ställen och förklarats i anslutning till de enskilda orden. De skriftlärde var de som på Herrens tid allra minst trodde att det i Ordet fanns något skrivet om Herren. Våra dagars skriftlärde vet väl att så är fallet, men torde kanske minst av alla tro att någon annan härlighet finns i Ordet än den som kommer till synes i bokstaven – fastän bokstaven i själva verket är skyn, som härligheten innebor i.

---

Av detta kapitel framför allt kan man få klart för sig, hur den invärtes meningen i Ordet är beskaffad, och hur änglarna uppfattar Ordet när det läses av människan. Av den historiska bokstavsbetydelsen förstår man inte annat än att Jehovah visade sig för Abraham i gestalten av tre män och att Sarah, Abraham och hans tjänare lagade till mat för dem, nämligen kakor av finsiktat vetemjöl, en kalv och också smör och mjölk. Fast det är en historiskt sann skildring av vad som verkligen ägde rum, så uppfattas det inte på detta historiska sätt av änglarna. I stället förnimmer änglarna abstrakt, helt bortsett från bokstaven, det som förebildas och betecknas i andlig mening med sådana beskrivningar. Detta vill med andra ord säga att de förnimmer det så som det framställs nedan i Innehållet. I stället för olika historiska omständigheter som återges i detta kapitel förnimmer de tillståndet av Herrens förnimmelse i sitt Mänskliga, och också förbindelsen vid denna tid med det Gudomliga, innan den fullkomliga föreningen existerade av Hans Gudomliga Väsen med det Mänskliga och av Hans Mänskliga Väsen med Hans Gudomliga Väsen. Det är detta tillstånd som Herren avser när Han säger:

Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde Sonen som är i Faderns sköte, Han har gjort Honom känd. Johan 1:18.

[2] Inte heller uppfattar änglarna de olika sorternas föda som omnämns i detta kapitel annat än som himmelsk och andlig godhet, som det ges en detaljerad förklaring över i detta kapitel. Och av vad som vidare sägs i kapitlet om en son som Sarah skulle föda på bestämd tid följande år förstår änglarna inte något annat än att Herrens mänskliga förnuftiga skulle bli Gudomligt. Om vad som anförs vid slutet av kapitlet om att Abraham talade med Jehovah om förstörelsen av Sodom och Gomorra förstår de inte något annat än Herrens medling för människosläktet. Med talen femtio, fyrtiofem, fyrtio, trettio, tjugo och tio förstår de Hans medling för dem hos vilka sanningar skulle vara förbundna med olika slag av godhet och för dem vilka hade olika slag av godhet genom frestelser och strider, eller genom andra tillstånd. Och deras uppfattning är densamma vad gäller allt annat i Ordet, vilket torde framgå än tydligare av förklaringen av de enskilda orden, där det visas att dylikt inbegrips i vartenda uttryck i Ordet, såväl i den historiska delen som i den profetiska delen.

[3] Att en sådan invärtes mening finns överallt i Ordet, vilken handlar blott om Herren, om Hans rike i himlen, om Hans Kyrka på jorden och särskilt om varje individ, och alltså handlar om de olika slag av godhet som hör till kärleken och de olika slag av sanning som hör till tron, torde också för var och en stå klart av det som citeras från Gamla Testamentets text i evangelierna, såsom hos Matteus:

Herren sade till Min Herre: Sätt Dig vid Min högra hand, till dess Jag lägger Dina fiender Dig till fotapall. Matteus 22:44; Psaltaren 110:1.

Att dessa ord syftar på Herren kan man inte utläsa av bokstavsmeningen på det anförda stället hos David. Men att likväl inte någon annan avses än Herren lär Han Själv på här citerade ställe hos Matteus.

[4] I samma evangelium:

Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall komma en hövding, en herde för Mitt folk Israel. Matteus 2:6; Mika 5:2.

De som klänger sig fast vid bokstavsmeningen, såsom judarna gör, vet väl av denna att Herren skulle födas där. Men eftersom de väntar på en anförare och konung, som skall föra dem tillbaka till landet Kanaan, så förklarar de därför dessa ord efter bokstaven. Det vill säga att de med ’Juda land’ förstår landet Kanaan och med ’Mitt folk Israel’ Israels stammar, trots att de inte vet var de senare nu finns. Och med ’anföraren’ avser de ännu sin Messias. Men egentligen förstås med ’Juda’ och ’Israel’ annat än Juda och Israel – med ’Juda’ de som är himmelska och med ’Israel’ de som är andliga, i himlen och på jorden. Och med ’anföraren’ förstås Herren.

[5] I samma evangelium:

I Rama hördes en röst, gråt och högljudd klagan och mycken jämmer. Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte till. Matteus 2:18; Jeremia 31:15.

De som begränsar sig till bokstavsmeningen kan omöjligen fatta den mening som är den invärtes i dessa ord. Förekomsten av en dylik mening framstår emellertid tydligt i evangeliet självt. I samma evangelium:

Ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Matteus 2:15; Hosea 11:1.

Hos Hosea heter det:

När Israel var pojke, älskade Jag honom, och ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Ju mer de kallade på dem, desto mer drog de sig undan från deras åsyn. Och Jag lärde Efraim att gå. Hosea 11:1–3.

De som inte känner till att det finns en invärtes mening kan inte veta annat än att Jakob avses här när han drog in i Egypten, och hans efterkommande när de drog ut därifrån, och att med ’Efraim’ förstås Efraims stam, således detsamma som förekommer i de historiska delarna av Ordet. Av evangelistens Ord är det emellertid fullt klart att de betecknar Herren, men vad varje detalj står för skulle man omöjligen kunna veta, om det inte avslöjades med hjälp av den invärtes meningen.

10. The internal sense of the Word is primarily for the angels, but it is also for men.

So that it may be known what the internal sense is, its nature and its origin, this will be stated in summary form. They think and speak differently in heaven from people on earth, in heaven spiritually and on earth naturally. Therefore when people read the word the angels who are with them perceive it spiritually, and the people naturally. So, angels are in the spiritual sense, people in the external sense; and yet they still make one unit because there is a correspondence between them. Angels not only think spiritually, they also speak spiritually; also, their presence with people, and their conjunction with people is achieved through the Word. This is seen in the work Heaven and Hell, where the wisdom of the angels of heaven is considered: 265-275; their speech: 234-245; their connection with people: 291-302; their connection through the Word: 303-310.

The Word is understood differently by the angels in heaven and by people on earth; and an internal or spiritual sense exists for the angels, while for men there is an external or natural sense: 1887, 2395. The angels perceive the Word in its internal sense, not its external, from the experience of those from heaven who talked with me when I read the Word: 1769-1772. Angelic ideas ¹ and angelic speech are spiritual, while human ideas and speech are natural, and likewise the internal sense, which is spiritual, is for angels, as shown to me by my own experience: 2333. Nevertheless the literal sense of the Word ² serves as a means of communicating the spiritual ideas of angels, in the same way that words of speech serve for the sense of a thing with people: 2143. Those things which belong to the internal sense of the Word fall into such things as are in the light of heaven, and so into the perception of angels: 2618-2619, 2629, 3086. Likewise those things which the angels perceive from the Word are very precious to them: 2540-2541, 2545, 2551. Angels understand not even one expression of the literal sense of the Word: 64-65, 1434, 1929. Nor do they know the names of persons and places mentioned in the Word: 1434, 1888, 4442, 4480. Names cannot enter heaven or be pronounced there: 1876, 1888. All names in the Word signify spiritual realities, and in heaven they are converted into the ideas of spiritual reality: 768, 1888, 4310, 4442, 5225, 5287, 10329. Also, angels abstract spiritual realities from people and their names: 4380, 8343, 8985, 9007. How elegant the internal sense of the Word is, even where no names occur, is seen in examples from the Word: 1224, 1888, 2395. Also, several names in succession express one thing in the internal sense: 5095. Also, all numbers in the Word signify things: 482, 487, 647-648, 755, 813, 1963, 1988, 2075, 2252, 3252, 4264, 6175, 9488, 9659, 10217, 10253. Spirits too perceive the Word in its internal sense, in so far as their internal parts are opened to heaven: 1771. The literal sense of the Word, which is natural, may be transmuted in a moment of time into spiritual form among the angels, because correspondence exists: 5648. And this is without their hearing or knowing what is in the literal or external sense: 10215. Thus, the literal or external sense exists only with man and progresses no further: 2015.

There is an internal sense of the Word, and also an innermost or supreme sense, about which see 9407, 10604, 10614, 10627. The spiritual angels, that is those who are in the Lord's spiritual kingdom, perceive the Word in its internal sense, and the celestial angels, who are in the Lord's celestial kingdom, perceive the Word in its innermost sense: 2157, 2275.

The Word is for people and also for angels, being appropriate for both: 7381, 8862, 10322. It is the Word which unifies heaven and earth: 2310, 2495, 9212, 9216, 9357. The linking of heaven with people exists through the Word: 9396, 9400-9401, 10452. The Word is called a covenant [contract]: 9396-since a covenant signifies a linking together: 665-666, 1023, 1038, 1864, 1996, 2003, 2021, 6804, 8767, 8778, 9396, 10632. There is an internal sense of the Word because the Word came down ³ from the Lord through the three heavens right as far as humans: 2310, 6597. It has become appropriate for the angels of the three heavens and also for humans: 7381, 8862. It is from this that the Word is divine: 4989, 9280, and holy: 10276, and spiritual: 4480, and inspired by the Divine: 9094. That is inspiration: 9094.

Furthermore, people who have been regenerated are actually in the internal sense of the Word even though they do not know this, since their internal being is opened, which has spiritual perception: 10400. But in their case the spiritual essence of the Word flows into natural ideas and is thus established in a natural sense, since while they live in the world they think as natural beings, as far as perception is concerned: 5614. The light of truth among those who are enlightened comes from their internal being, and thus through their internal being from the Lord: 10691, 10694. Also along that course flows what is holy, among those who hold the Word holy: 6789. Since regenerated people are actually in the internal sense of the Word, and in its holiness, although they do not know that, after death they arrive at that of themselves, and are no longer in the literal sense: 3226, 3342-3343. The ideas of an internal person are spiritual, but while people live in the world they are not aware of them since people are in their natural mode of thought, to which they impart their reasoning faculty: 10236, 10240, 10551. But after death people come into them as their own because they belong properly to their spirit, and at that time they not only think but also talk as from them: 2470, 2472, 2476, 10568, 10604. It is for this reason that it is said that regenerated people do not know that they are in the spiritual sense of the Word, and that from this enlightenment comes to them.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ: