Exploring the Meaning of Obadiah 1
വഴി New Christian Bible Study Staff
In Obadiah 1, the sole chapter in this book, there's a prophecy of destruction for Edom. The people of the land of Edom -- the Edomites -- were descendants of Esau, so they were cousins and neighbors of the Jewish people.
In Swedenborg's sketch of the internal sense of this part of the Word, (The Inner Meaning of the Prophets and Psalms 213), we find this:
- Edom represents people who are in self-intelligence and who pervert the sense of the letter of the word.
- In Obadiah 1:1-3, They must be combated, because they believe themselves to be more intelligent than others.
- In 1:4-5, They defend falsities by natural light, but they will perish, and with them, the falsities themselves.
- In 1:6, They have pride.
- In 1:7, They have no truths.
- In 1:8-9, They will perish on the day of judgment, because they have oppressed the church.
- In 1:10-14, They destroy the church still further, and this is their delight.
- In 1:15-16, Destruction will come upon them on the day of judgment.
- In 1:17, A new church will come into existence.
- In 1:18, in place of the former church, which is condemned.
- In 1:19-21, The new church will be in the understanding of truth, and those that are in it will be saved.
This story was written around 2600 years ago. There were people alive then who were impressed with their own intelligence. They didn't respect the Word's inner meaning, and twisted its literal meaning. In Obadiah 1:10, we see them even taking delight in destroying true ideas.
Today, maybe it's easier than ever to be impressed by our own intelligence, because we can do so much. We're putting vehicles on Mars, and making robots that can do back flips. But how should we regard the Word? We need to look at its deep meaning, to really understand spiritual truths -- so that we have the fundamental spiritual wisdom to hold and harness our intelligence -- and to be part of the Lord's church, where we're open to receiving his good and truth, and living by it.
Jesaja 34
1
Träden fram, I folk, och hören; I folkslag, akten härpå. Jorden höre och allt vad på den är, jordens krets och vad som alstras därav.
2
Ty HERREN är förtörnad på alla folk och vred på all deras här; han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas.
3
Deras slagna kämpar ligga bortkastade, och stank stiger upp från deras döda kroppar, och bergen flyta av deras blod.
4
Himmelens hela härskara förgås, och himmelen själv hoprullas såsom en bokrulle; hela dess härskara faller förvissnad ned, lik vissnade löv från vinrankan, lik vissnade blad ifrån fikonträdet.
5
Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned på Edom till dom, på det folk jag har givit till spillo.
6
Ja, ett svärd har HERREN, det dryper av blod och är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i fett ifrån vädurars njurar; ty HERREN anställer ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land.
7
Vildoxar fällas ock därvid, tjurar, både små och stora. Deras land dricker sig rusigt av blod, och deras jord bliver dränkt i fett.
8
Ty detta är en HERRENS hämndedag, ett vedergällningens år, då han utför Sions sak.
9
Då bliva Edoms bäckar förvandlade till tjära och dess jord till svavel; ja, dess land bliver förbytt i brinnande tjära.
10
Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall röken därav stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon gå där fram.
11
Pelikaner och rördrommar skola taga det i besittning, uvar och korpar skola bo däri; ty förödelsens mätsnöre och förstörelsens murlod skall han låta komma däröver.
12
Av dess ädlingar skola inga finnas kvar där, som kunna utropa någon till konung; och alla dess furstar få en ände.
13
Dess palatser fyllas av törne, nässlor och tistlar växa i dess fästen; och det bliver en boning för ökenhundar och ett tillhåll för strutsar.
14
Schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur, och gastar ropa där till varandra; ja, där kan Lilit få ro, där kan hon finna en vilostad.
15
Där reder pilormen sitt bo och lägger sina ägg och kläcker så ut ynglet och samlar det i sitt skygd; ja, där komma gamarna tillhopa, den ene möter där den andre.
16
Söken efter i HERRENS bok och läsen däri; icke ett enda av de djuren skall utebliva, det ena skall icke fåfängt söka det andra. Ty det är hans mun, som bjuder det, det är hans Ande, som samlar dem tillhopa.
17
Det är han, som kastar lott för dem, hans hand tillskiftar dem deras mark efter mätsnöre; till evig tid skola de hava den till besittning, från släkte till släkte bo därpå.
