0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Фусноти:

7573. ‘Et Jehovah dedit voces’: quod significet recessionem et separationem communicationis cum illis qui in bono et vero, constat a significatione ‘vocum’ quae tonitruum, quod sint vera Divina quae illustrant et perficiunt illos qui in caelo, et quae terrificant et devastant illos qui in inferno; et quia ¹ hos devastant, significant recessionem et separationem communicationis cum illis qui in bono et vero, nam sic devastantur; quomodo haec se habent, patet ab illis quae prius n. 7502, 7541, 7542, 7545, 7554, dicta sunt, quod nempe illi qui ab Ecclesia fuerunt, et inde cognitiones veri et boni ex Verbo hauserunt, sed vixerunt vitam mali, communicationem habeant cum caelo per vera et bona quae secum e mundo, cum fuerunt in Ecclesia, tulerunt (quod homo secum ferat in alteram vitam quicquid in mundo novit, immo quicquid vidit, audivit, cogitavit, locutus est, voluit, et egit, videatur n. 2474, 2475, 2481-2486, 7398); haec communicatio est quae aufertur cum devastantur; et cum communicatio ² ablata est, tunc quoque vera et bona ³ cum illorum cognitionibus sublata sunt; nam quicquid ⁴ sciunt spiritus, immo angeli, influit per caelum a Domino, ita per communicationes, videatur n. 6053-6058 ⁵ , 6189-6215, 6307-6327, 6466-6495 ⁶ , ⁷ , 6613-6626 ⁸ ; ex his patet quid intelligitur per recessionem et separationem communicationis cum illis qui in ⁹ vero et bono; se habet cum vero Divino ¹⁰ in caelo et in inferno, quod verum per ‘voces’ significatur, sicut cum tonitribus in terra; tonitrua super altis montibus non audiuntur nisi modo sicut mitis ¹¹ et tacitus sonus, at vero infra ad terram ¹² audiuntur ut clangor terribilis; ita verum Divinum in caelo est ¹³ mite et clemens, in inferno autem est terribile.

[2] Quod ‘voces’ quae tonitruum significent vera Divina, quae illustrant et perficiunt illos qui in caelo, et quae terrificant et devastant illos qui in inferno, patet ab his locis:

apud Esaiam,

Erit gaudium cordis, sicut incedentis cum fistula ad veniendum in montem Jehovae ad petram Israelis, tunc audiri faciet Jehovah gloriam vocis suae, et quietem brachium Ipsius videre faciet; in indignatione irae, et flamma ignis comedentis, dispersione, et inundatione, et lapide grandinis, nam a voce Jehovae consternabitur Aschur, 30:30, 31;

hic ‘vox Jehovae’ pro vero Divino quod illustrat et perficit illos qui in bono, ac terrificat et devastat illos qui in malo:

apud Joelem,

Coram Ipso commota est terra, sol et luna atrati sunt, et stellae contraxerunt splendorem suum; et Jehovah edit vocem Suam coram exercitu Suo, magna valde castra Ipsius, quia innumerus, qui facit verbum Ipsius; quoniam magnus dies Jehovae, et terribilis valde, 2:10, 11;

similiter:

[3] apud eundem,

Jehovah e Zione rugiet, et ex Hierosolyma dabit vocem Suam; et contremiscent caeli et terra; sed Jehovah refugium populo Suo, et munitio filiis Israelis, 4:16 [KJV 3:16];

‘vox Jehovae’ pariter pro vero Divino; quod ‘ex Hierosolyma’ est quia per illam significatur regnum spirituale Domini, in quo sunt illi qui in bono ex vero et in vero ex bono:

[4] apud Davidem,

Tonavit in caelis Jehovah, et Altissimus dedit vocem Suam, grandinem, et prunas ignis; ita ut miserit tela Sua, et disperserit illos, et fulmina multa, et conturbaverit illos, Ps. 18:14, 15 [KJV Ps. 18:13, 14];

‘dare vocem, grandinem, et prunas ignis’ pro devastatione veri et boni per falsa et mala cupiditatum:

apud eundem,

Stillarunt aquas nubes, vocem dederunt aetheres, etiam tela Tua iverunt, vox tonitru Tui in orbem, illustrarunt fulgura orbem, Ps. 77:17-19 [KJV Ps. 77:16-18];

‘vox’ pro vero Divino quod illustrat illos qui ab Ecclesia:

[5] apud eundem, Vox Jehovae super aquis, Deus gloriae tonare facit, Jehovah super aquis magnis: vox Jehovae in virtute: vox Jehovae cum honore: vox Jehovae frangens cedros, confregit Jehovah cedros Libani: vox Jehovae incidens flammae ignis: vox Jehovae trepidare facit desertum: vox Jehovae parturire facit cervas, et denudat silvas, Ps. 29:3-11;

ibi ‘vox Jehovae’ pro vero Divino ac illius potentia; ita quoque pro Verbo, nam hoc est verum Divinum:

[6] apud Johannem,

Angelus fortis descendens, clamavit voce magna; et cum clamavit, locuta sunt septem tonitrua voces suas; scripturus eram, sed audivi vocem e caelo dicentem mihi, Obsigna quae locuta septem tonitrua, et haec ne scribas, Apoc. 10:3, 4;

‘voces’ pro vero Divino, ‘tonitrua’ pro vehentibus illud, et ferentibus e caelo ¹⁴ in terram. Quod per ‘tonitrua et voces’ significentur Divina, non tonitrua et ¹⁵ sonitus, nemo non videre potest, et quia Divina significant ac ‘Jehovae voces’ vocantur, patet quod sint Divinum Verum; inde erat cum Jehovah descendit super monte Sinai, ac Divinum Verum promulgavit, quod ‘essent voces, fulmina, et tonitrua’, Exod. 19:16, 20:15;

et quod ‘locutus sit e medio ignis’, Deut. 4:11, 12, 5:19-22.

Фусноти: