1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

სქოლიოები:

5290. ‘Et praeficiat praefectos super terram’: quod significet ordinationem communium in naturali, constat ex significatione ‘praeficere’ quod sit ordinare; ex significatione ‘praefectorum’ quod sint communia, de qua sequitur; et ex significatione ‘terrae’ hic terrae Aegypti, quod sit mens naturalis, ut mox supra n. 5288; quod ‘praefecti’ sint communia, est quia communia sunt in quibus et sub quibus sunt particularia, videatur n. ¹ 917, 4269, 4325 fin. , 4329, 4345, 4383, 5208; per ‘principes’ autem significantur primaria, n. 1482, 2089, 5044.

სქოლიოები:

4269. ‘Et dicetis etiam, Ecce servus tuus Jacob post nos; quia dixit, Expiabo facies ejus in munere eunte ante me, et postea videbo facies ejus, forte suscipiet facies meas’: quod significet praeparationem ad sequentia; ‘et transivit munus ante eum’: quod significet effectum; tum ‘pernoctavit in nocte illa in castris’:

quod significet illa quae sequuntur, constare ¹ potest ex singulis verbis in sensu interno, quae quod sint praeparationis ut benigne recipiatur, patet. Sed singula quomodo se habent, non explicari possunt ² ad captum, nam quamdiu communia non nota sunt, singularia ejusdem rei non possunt in aliquam lucem sed in meram umbram cadere; communes notiones praecedent, quae nisi sunt, singularia non habent aliquod hospitium quo intrent; in hospitio ubi mera umbra, non apparent, et in hospitio ubi falsa, vel rejiciuntur vel suffocantur vel pervertuntur, ac ubi mala, ibi irridentur; satis est ut recipiantur haec communia, quod nempe regenerandus sit homo, antequam intrare possit in regnum Domini,

Joh. 3:3;

quod priusquam regeneratur, verum primo loco apparenter sit ³ , et bonum secundo; at cum regeneratur, quod invertitur ordo, et bonum primo loco sit et verum secundo; tum quando invertitur ordo, quod Dominus disponat et ordinet ita in naturali seu externo homine ut verum ibi a bono recipiatur et ut verum se submittat bono, ita ut homo non amplius ex vero agat sed ex bono, hoc est, ex charitate; tum quod ex charitate ⁴ agat cum vivit secundum vera fidei ac doctrinam amat propter vitam; processus illarum rerum ⁵ , quae de ordinatione, initiatione et submissione veri coram bono, in sensu interno hic ⁶ continentur ⁷ , coram angelis in clara luce apparet, nam talia sunt sapientiae angelicae, tametsi homo nihil illarum rerum ⁵ videt; at usque qui in simplici bono sunt ex simplici fide, illi in facultate sunt sciendi illa, si non capiunt illa in vita corporis ob curas mundanas et crassas inde ideas, usque in altera vita, ubi mundana et corporea ⁸ remota sunt, nam tunc illustrantur ac in intelligentiam et sapientiam angelicam veniunt.

სქოლიოები: