2814. Att orden ’och lade honom på altaret, ovanpå veden’ betyder i det Mänskliga Gudomliga, till vilket hör rättfärdighet, framgår av det som förstås med ’altaret’ som är Herrens Gudomliga Mänskliga, just ovan behandlat i nr 2811, och av det som förstås med ’veden till brännoffret’ som är den förtjänst som följer med rättfärdighet, behandlat i nr 2784, 2798, 2812. Det Gudomliga sanna i Herrens Gudomliga mänskliga som undergick frestelser – och som det här handlat om – är inte själva det Gudomliga Sanna, ty detta Sanna är upphöjt över all frestelse. Fastmer är det det sanna i förnuftet, sådant som det existerar hos änglarna och som består i vad som synes vara sant (consistent in apparentiis veri) – och är det som kallas ’Människosonen’ men före härliggörelsen – medan det Gudomliga Sanna i Herrens förhärligade Gudomliga Mänskliga är över allt det som blott synes vara (est super apparentias). Detta Gudomliga Sanna kan omöjligen falla inom området för någon förståndsgrad överhuvudtaget, än mindre inom området för mänsklig fattningsförmåga, ja, inte ens inom änglarnas – och kan alltså inte inledas i något som helst slag av frestelse. I himlen ter det sig som ljus som kommer från Herren. Om detta Gudomliga Sanna, eller om den förhärligade Människosonen, heter det hos Johannes:

Jesus sade: Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i Honom. Om Gud är förhärligad i Honom, skall Gud också förhärliga Honom i Sig, och skall genast förhärliga Honom. Johan 13:31-32.

För att man skall ha en distinkt föreställning om detta djupa arkanum, bör det sanna hos Herren som kunde frestas, och som undergick frestelser, kallas det Gudomliga sanna i Herrens Gudomliga mänskliga, men det Sanna som inte kunde frestas, eller undergå någon som helst frestelse, därför att det var förhärligat, kallas det Gudomliga Sanna i Herrens Gudomliga Mänskliga, något som också uppmärksammats på flera ställen i det föregående.