0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

2280. ‘Forte inventi fuerint ibi viginti’: quod significet si non aliquid pugnae sed usque bonum, constat ex significatione ‘viginti’: sicut omnes numeri qui in Verbo nominantur, significant res et status, ut prius passim dictum et ostensum, videatur n. 2252, ita quoque viginti, quae quid significant, constare potest a derivatione ejus, nempe a bis decem: ‘decem’ in Verbo, sicut etiam ‘decimae’, significant ‘reliquias’, per quas significatur omne bonum et verum quod Dominus apud hominem ab infantia usque ad ultimum ejus aestatis insinuat, de quibus in versu sequente; ‘bis decem’ seu ‘binae decimae’, hoc est, viginti, simile significant sed in superiore gradu, nempe bonum.

[2] Triplicis generis bona per reliquias significantur, nempe bona infantiae, bona ignorantiae, et bona intelligentiae; bona infantiae sunt quae insinuantur homini a prima ejus nativitate usque ad aetatem qua incipit instrui et aliquid scire; bona ignorantiae sunt quando instruitur, et aliquid scire incipit; bona intelligentiae sunt quando reflectere potest quid bonum et quid verum: bonum infantiae est ab infantia hominis usque ad decimum annum aetatis ejus;

[3] bonum ignorantiae ab hac aetate usque ad annum ejus vigesimum; ab hoc anno incipit homo rationalis fieri, et facultatem reflectendi super bonum et verum habere ¹ , et sibi bonum intelligentiae comparare ² : bonum ignorantiae est quod significatur per ‘viginti’, quia illi qui in bono ignorantiae sunt, non in aliquam tentationem veniunt; nemo enim tentatur priusquam reflectere potest, et percipere suo modo quid bonum et verum; de his qui bona acceperunt per tentationes, actum est in versibus binis qui proxime praecedunt, de illis nunc in hoc versu qui non in tentationibus, et usque bonum habent:

[4] quia per ‘viginti’ significantur hi ³ , qui hoc bonum quod bonum ignorantiae vocatur, habent, inde est quod omnes illi qui exierunt Aegypto recensiti sint a filio viginti annorum et supra, ac, ut dicitur, omnis exiens in exercitum, per quos intellecti illi qui non amplius in bono ignorantiae essent, de quibus, Num. 1:20, 24, 26, 28, 30, 32, 34, 38, 40, 42, 45; 26:4;

et quod omnes illi qui supra viginti annos, mortui sint in deserto, Num. 14:29; 32:10, 11 ⁴ ; quia illis imputari potuit malum, et repraesentabant eos qui succumbunt in tentationibus: tum quod aestimatio facta sit masculi a filio quinque annorum ad filium viginti annorum, viginti sicli, Lev. 27:5;

et alia aestimatio a filio viginti annorum ad sexaginta, quinquaginta sicli, ibid. vers. 3.

[5] Cum bonis illis, nempe infantiae, ignorantiae et intelligentiae, ita se habet: bonum intelligentiae est optimum, nam hoc est sapientiae; bonum quod praecedit, nempe ignorantiae, est quidem bonum, sed quia parum intelligentiae inest, non vocari potest bonum sapientiae; bonum autem infantiae est quidem in se bonum, sed usque est minus bonam quam priora, nam adhuc non adjunctum est ei aliquid verum intelligentiae, ita non factum aliquod bonum sapientiae, sed est modo planum ut fieri possit; cognitiones boni et veri faciunt ut homo sicut homo sapiat; ipsa infantia per quam significatur innocentia, non est infantiae sed est sapientiae, ut melius constare potest ex illis quae de infantibus in altera vita, ad finem hujus capitis dicentur.

[6] Per ‘viginti’ in hoc versu non aliud bonum, ut dictum, significatur quam bonum ignorantiae; quod bonum non solum praedicatur esse apud eos qui sunt intra annum vigesimum, ut dictum, sed etiam apud omnes qui in bono charitatis sunt et simul in ignorantia veri, ut sunt illi intra Ecclesiam qui in bono charitatis, nec sciunt quid verum fidei, ex quacumque causa, ut sunt perplurimi ex illis qui sancte ⁵ de Deo et bene de proximo cogitant; tum quoque sunt omnes extra Ecclesiam qui gentes appellantur, et similiter in bono charitatis vivant; hi et illi, tametsi in veris fidei non sunt, usque quia in bono, in facultate sunt recipiendi vera fidei in altera vita, aeque ac infantes; intellectuale enim eorum nondum infectum est principiis falsi, nec voluntarium vita mali ita confirmatum [est], quia ignorant quod falsum et malum; et charitatis vita secum habet quod falsum et malum ignorantiae possit ⁶ facile flecti ad verum et bonum; non ita apud eos qui in contrariis vero se confirmarunt, et simul in contrariis bono vitam egerunt.

[7] Alioquin ‘binae decimae’ in Verbo bonum, tam caeleste quam spirituale, significant; bonum caeleste et inde spirituale per ‘duas decimas’, ex quibus unusquisque panis dispositionis et ⁷ facierum conficiebatur, Lev. 24:5;

et bonum spirituale per ‘duas decimas’ minhae super sacrificium arietis, Num. 15:6; 28:12, 20, 28; 29:3, 9, 14; de quibus, ex Divina Domini Misericordia, alibi.

脚注: