聖書

 

2 Mosebok 20

勉強

   

1 Och Gud talade alla dessa ord och sade:

2 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

3 Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

4 Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är nere på jorden, eller av det som är i vattnet under jorden.

5 Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärningbarn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig,

6 men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.

7 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.

8 Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.

9 Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;

10 men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar.

11 Ty på sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.

12 Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

13 Du skall icke dräpa.

14 Du skall icke begå äktenskapsbrott.

15 Du skall icke stjäla.

16 Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

17 Du skall icke hava begärelse till din nästas hus. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.

18 Och allt folket förnam dundret och eldslågorna och basunljudet och röken från berget; och när folket förnam detta, bävade de och höllo sig på avstånd.

19 Och de sade till Mose: »Tala du till oss, så vilja vi höra, men låt icke Gud Tala till oss, på det att vi icke må

20 Men Mose sade till folket: »Frukten icke, ty Gud har kommit för att sätta eder på prov, och för att I skolen hava hans fruktan för ögonen, så att I icke synden.»

21 Alltså höll folket sig på avstånd, under det att Mose gick närmare till töcknet i vilket Gud var.

22 Och HERREN sade till Mose: Så skall du säga till Israels barn: I haven själva förnummit att jag har talat till eder från himmelen.

23 I skolen icke göra eder gudar jämte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke göra åt eder.

24 Ett altare av jord skall du göra åt mig och offra därpå dina brännoffer och tackoffer, din småboskap och dina fäkreatur. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig.

25 Men om du vill göra åt mig ett altare av stenar, så må du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, så oskärar du den.

26 Icke heller må du stiga upp till mitt altare på trappor, på det att icke din blygd må blottas därinvid.

   

スウェーデンボルグの著作から

 

Apocalypse Explained#171

この節の研究

  
/ 1232に移動  
  

171. And who have not known the depths of Satan, as they speak. That this signifies being ensnared by them is evident from the circumstance that the loves of self and of the world reign in the hells, and that those loves are altogether opposite to love to the Lord and love towards the neighbour, which reign in heaven. Satan, by whom is meant hell (as may be seen above, n. 120), continually inspires the love of self and of the world, and a man also receives these loves with delight, because they are in him hereditarily, and consequently are his proprium; thus hell insinuates itself into man, and ensnares him. This is what is signified by the depths of Satan. There are also few who are acquainted with this fact, for those loves, being the hereditary proprium of man, draw his mind to themselves by allurements from delight, and thus draw him away from the delights of the loves of heaven, even until he does not know what heavenly delights are. The former delights, or those of the love of self and of the world, close the internal man, and open the external; and so far as the latter is opened, so far the former is closed, until at length a man is in total and thick darkness in regard to the things of heaven and the church, although he is in light (lumen) in regard to the things of self and of the world. (These things may be seen more fully described in the work, Heaven and Hell, in the article where it is shown that the Divine of the Lord in heaven is love to Him and charity towards the neighbour, n. 13-19; and in the article where it is shown, that all who are in the hells are in evils and thence in falsities from the loves of self and of the world, and that those loves are the infernal fire, n. 551-565 and n. 566-575; and also in The Doctrine of the New Jerusalem 65-83, where those two loves are treated of.)

  
/ 1232に移動  
  

Translation by Isaiah Tansley. Many thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.