2252. Att orden ’måhända finns det femtio rättfärdiga människor mitt i staden’ betecknar att sanningarna kan vara fulla av olika slags godhet är uppenbart av det som ’femtio’ betecknar som är fullt eller fullhet, av det som ’rättfärdighet’ står för som är godhet, se nr 612, 2235, av det som ’mitt i’ står för som är det som finns inuti, nr 1074, och av det som ’staden’ står för som är sanning, nr 402. Således förstås i den invärtes meningen med ’femtio rättfärdiga människor mitt i staden’ att sanningarna kan vara fulla av olika slags godhet. Att denna mening ligger i dessa ord kan ingen inse av bokstavsmeningen, ty det historiska i bokstavsmeningen leder tanken i en helt annan riktning eller till att tänka på ett annat sätt. Men att dessa ord dock uppfattas så av dem som har tillgång till den invärtes meningen vet jag förvisso. Talen som sådana, såsom här femtio, fyrtiofem, fyrtio, trettio, tjugo och tio uppfattas aldrig av dem som tal, utan som företeelser eller tillstånd enligt vad som visats i nr 482, 487, 575, 647, 648, 755, 813, 1963, 1988, 2075.

[2] Ty de gamle använde även tal för att ange tillståndet inom sin Kyrka. Hurdana de av dem utarbetade talen var kan man inse av den innebörd som talen hade enligt strax ovan anförda ställen. Denna innebörd av talen hade de från de förebildningar som finns i andarnas värld. När någonting där är liksom angivet till antal, då avses inte något bestämt tal, utan någonting verkligt existerande, eller ett tillstånd, något som är tydligt av vad ovan anförts i nr 2129 och 2130, och också i nr 2089 vad avser ’tolv’, att det betecknar allt i tron. Det förhåller sig likadant med talen som nu följer. Detta visar hurdant Ordet är i den invärtes meningen.

[3] Att ’femtio’ betecknar det som är fullt beror på att det är ett tal som följer efter sju gånger sju, eller fyrtionio, och alltså markerar en komplettering av sistnämnda tal. Detta förklarar varför i den förebildande Kyrkan de sju sabbaternas fest hölls på den femtionde dagen och varför jubelåret firades på det femtionde året. Om de sju sabbaternas fest heter det hos Mose:

Ni skall räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag ni bar fram viftofferskärven. Femtio dagar skall ni räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten, och då skall ni bära fram ett offer, en ny gåva åt Jehovah. 3 Mosebok 23:15-16.

Om jubelåret heter det hos densamme:

Ni skall räkna sju årssabbater, sju gånger sju år, och ni skall ha en tid av sju årssabbater, fyrtionio år. Och ni skall helga det femtionde året och proklamera frihet i landet för alla dess inbyggare.

3 Mosebok 25:8, 10.

Av detta är det tydligt att ’det femtionde’ betyder det som markerar sabbaternas fullhet.

[4] Varhelst talet ’femtio’ för övrigt förekommer i Ordet anger det vad som är fullt, eller komplett, såsom fallet var när det gällde leviternas inmönstring alltifrån deras trettionde intill deras femtionde år, 4 Mosebok 4:23, 35, 39, 43, 47; 8:25. Här står ’femtio’ för det fulla eller sista tillståndet på tjänstgöringsperioden som präst. En man som befanns ha legat med en ung kvinna som var jungfru måste ge den unga kvinnans fader femtio siklar silver och ta henne till hustru, och han skulle inte kunna förskjuta henne, 5 Mosebok 22:29. Här står ’femtio siklar silver’ för fullt straff och full gottgörelse. När David gav Arauna femtio siklar silver för tröskplatsen, där han byggde ett altare åt Jehovah, 2 Samuelsboken 24:24, då står detta för fulla värdet och för full betalning. Att Absalom skaffade sig vagn och hästar och hade femtio män som sprang före honom, 2 Samuelsboken 15:1, och att Adonia likaledes skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män som sprang före honom, 1 Konungaboken 1:5, står för deras fulla värdighet och storhet. Ty dessa människor hade från de gamle övertagit vissa tal, som var förebildande och bar på en andlig innebörd och som de iakttog. Dessa tal var också föreskrivna i deras religiösa ceremonier, men de flesta människor visste inte vad de betydde.

[5] Då nu ’femtio’ således står för det som är fullt, eller komplett, och detta tal, som framhållits, också var förebildande, så förstås med detsamma Herrens liknelse om förvaltaren, som sade till den som var skyldig olja:

Hur mycket är du skyldig min herre? Han sade: Hundra krus olja. Då sade han till honom: Tag ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. Lukas 16:5-6.

’Femtio’ står för full betalning av skulden. Eftersom det nu är ett tal, så ser det väl heller inte ut att vara annat än rätt och slätt ett tal, då likväl överallt i den invärtes meningen med detta tal menas det som är fullt, eller komplett, såsom också hos Haggai:

Man kom till vinpressen för att ösa upp femtio mått från vinpressen, och den gav endast tjugo. Hagg 2:16.

Med detta förstås att i stället för att vara fullt fanns det inte mycket. Talet ’femtio’ skulle inte ha förekommit hos profeten om det inte hade denna innebörd.

2235. Att ’rättfärdighet’ hänför sig till det goda och ’dom’ till det sanna framgår av det som ’rättfärdighet’ och ’dom’ står för. Rättfärdighet och dom nämns många gånger tillsammans i Ordet, men vad de betecknar i den invärtes meningen har hittills inte varit känt. I den närmast invärtes meningen sägs ’rättfärdighet’ om det som är rättvist och ’dom’ om det som är rättrådigt. Det som är rättvist förekommer när något bedöms från det goda och i överensstämmelse med samvetet, men det som är rättrådigt när det bedöms utifrån lagen, således också i överensstämmelse med samvetet, eftersom lagen är normgivande för detsamma. Men i invärtes mening är ’rättfärdighet’ det som härflyter från det goda och ’dom’ det som härflyter från det sanna. Gott är allt som hör till kärlek och människokärlek, samt allt som hör till tron därifrån. Det sanna har sitt väsen från det goda och kallas det sanna som kommer av det goda, precis som tron kommer av kärlek, och dom av rättfärdighet.

[2] Att det är detta som förstås med ’rättfärdighet och dom’ kan utläsas av följande ställen i Ordet. Hos Jeremia:

Så sade Jehovah: Utöva dom och rättfärdighet och ryck den plundrade ur förtryckarens hand. Ve den, som inte bygger sitt hus på rättfärdighet och sina överrum på dom! Åt och drack inte din fader och utövade dom och rättfärdighet? Då gick det honom väl. Jeremia 22:3, 13, 15.

’Dom’ står för det som hör samman med det sanna, ’rättfärdighet’ för det som hör samman med det goda. Hos Hesekiel:

Om den ogudaktige vänder sig bort från sin synd och utövar dom och rättfärdighet, då skall alla de synder som han har begått inte tillräknas honom. Dom och rättfärdighet har han då utövat, och han skall förvisso leva. När den ogudaktige omvänder sig från sin ogudaktighet och utövar dom och rättfärdighet, då skall han få leva. Hesekiel 33:14, 16, 19.

[3] Hos Amos:

Må domen flyta som vatten, och rättfärdigheten lik en mäktig ström. Amos 5:24.

Här är innebörden densamma. Hos Jesaja:

Så sade Jehovah: Ge akt på dom och utöva rättfärdighet, ty Min frälsning är nära, och snart blir Min rättfärdighet uppenbarad. 56:1.

Hos densamme:

På friden skall ingen ända vara, på Davids tron och på hans rike, till att stadfästa det och upprätthålla det i dom och rättfärdighet från nu och till evig tid. 9:7.

Här står ’dom’ och ’rättfärdighet’ för det sanna i tron och för det goda i människokärleken. Hos samme profet:

Jehovah är hög, ty Han bor i höjden. Han har uppfyllt Sion med dom och rättfärdighet. 33:5.

’Dom’ står för tron, ’rättfärdighet’ för kärleken, ’Sion’ för Kyrkan. ’Dom’ nämns först, därför att kärleken kommer genom tron. Men när ’rättfärdighet’ nämns först, då är det därför att tron härflyter från kärleken – såsom hos Hosea:

Jag vill trolova dig med Mig för evig tid, och Jag skall trolova dig med Mig i rättfärdighet och dom, i barmhärtighet och förbarmande, och Jag skall trolova dig med Mig i tro, och du skall lära känna Jehovah. Hosea 2:19-20.

Här nämns ’rättfärdighet’ först, liksom också ’barmhärtighet’, som tillskrivs kärleken, medan ’dom’ nämns därefter, liksom också ’förbarmande’, som tillskrivs tron, som härflyter från kärleken. Och båda kallas ’tro’ eller trohet.

[4] Hos David:

O Jehovah, Din barmhärtighet är i himlarna, Din sanning sträcker sig allt upp till skyarna. Din rättfärdighet är som Guds berg, Dina domar lika de stora djupen. Psaltaren 36:5-6.

Här är både ’barmhärtighet’ och ’rättfärdighet’ attribut till kärleken, medan ’sanning’ och ’domar’ är attribut till tron. Hos densamme:

Må sanning växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ned från himlen. Jehovah skall förvisso ge vad gott är, och vårt land skall ge sin gröda. Psaltaren 85:12, 13.

Här står ’sanning’, som bildar tron, för dom, och ’rättfärdighet’ för kärlek eller barmhärtighet. Hos Sakarja:

Jag skall leda dem, och de skall bo mitt i Jerusalem. Och de skall vara Mitt folk, och Jag skall vara deras Gud i sanning och rättfärdighet. Sakaria 8:8.

Även av detta ställe framgår att ’dom’ står för sanning och ’rättfärdighet’ för godhet, eftersom sanning här nämns i stället för dom. Likaledes hos David:

Den som vandrar ostraffligt och utövar rättfärdighet och talar sanning. Psaltaren 15:2.

[5] Eftersom tron har sin grund i det goda, eller eftersom det sanna är grundat i det goda, så kallas allt sant som har sitt upphov i det goda på olika ställen ’rättfärdighetens domar’, vilket innebär att ’domar’ praktiskt taget har samma innebörd som bud, såsom hos Jesaja:

Må de söka Mig dag ut och dag in och vilja ha kunskap om Mina vägar, liksom ett folkslag som utövar rättfärdighet och inte åsidosätter sin Guds dom. Må de fråga Mig om rättfärdighetens domar, må de önska Guds annalkande. 58:2.

Att ’domar’ betecknar nästan detsamma som bud kan man finna hos David:

Sju gånger om dagen prisade jag Dig för Din rättfärdighets dom. Alla Dina bud är rättfärdighet. Psaltaren 119:164, 172.

Det sägs i synnerhet om Herren att Han utövar ’dom och rättfärdighet’, när Han skapar människan på nytt, såsom hos Jeremia:

Må den som berömmer sig berömma sig av att han förstår och känner Mig, att Jag är Jehovah som utövar barmhärtighet, dom och rättfärdighet på jorden, ty i detta finner Jag Mitt välbehag. Jeremia 9:24.

Här beskrivs barmhärtigheten, som hör till kärleken, med ’dom och rättfärdighet’. Hos samme författare:

Jag skall låta uppstå en telning åt David, och han skall regera som konung och handla förståndigt och utöva dom och rättfärdighet i landet. Jeremia 23:5; 33:15.

[6] Följaktligen heter det hos Johannes:

Om Jag inte lämnar er, kommer inte Hjälparen till er. Och när Han kommer, skall Han överbevisa världen om vad synd och rättfärdighet och dom är: Om synd, därför att de inte tror på Mig. Om rättfärdighet, därför att Jag går till Fadern, och ni ser Mig inte längre. Om dom därför att denna världens furste är dömd. Johan 16:7–11.

’Synd’ står här för all otro. ’Han skall överbevisa om rättfärdighet’ betyder om allt som strider emot det goda, då Herren likväl förenade det Mänskliga med det Gudomliga för att frälsa världen, vilket betecknas med att ’Jag går till Fadern, och ni skall inte se Mig längre’. ’Om dom’ betyder om allt som står i strid med det sanna, då likväl de olika slagen av ondska hade kastats ned i sina egna helveten, så att de inte vidare kunde göra någon skada, vilket betecknas med att ’denna världens furste är dömd’. Med orden ’Han skall överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom’ menas allmänt sett all otro mot det goda och sanna, och alltså att ingen människokärlek och tro finns. Ty i gamla tider förstods med rättfärdighet och dom med avseende på Herren all barmhärtighet och nåd, men med avseende på människan all människokärlek och tro.