Bible

 

4 Mosebok 8

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 »Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp lamporna, skall detta ske så, att de sju lamporna kasta sitt sken över platsen framför ljusstaken

3 Och Aron gjorde så; han satte upp lamporna så, att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, såsom HERREN hade bjudit Mose.

4 Och ljusstaken var gjord på följande sätt: den var av guld i drivet arbete; också dess fotställning och blommorna därpå voro i drivet arbete. Efter det mönster som HERREN hade visat Mose hade denne låtit göra ljusstaken.

5 Och HERREN talade till Mose och sade:

6 Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.

7 Och på följande sätt skall du göra med dem för att rena dem: Du skall stänka reningsvatten på dem; och de skola låta raka hela sin kropp och två sina kläder och skola så rena sig.

8 Sedan skola de taga en ungtjur, med tillhörande spisoffer av fint mjöl, begjutet med olja; därjämte skall du taga en annan ungtjur till syndoffer.

9 Och du skall föra leviterna fram inför uppenbarelsetältet, och du skall församla Israels barns hela menighet

10 Och när du har fört leviterna fram inför HERRENS ansikte, skola Israels barn lägga sina händer på dem.

11 Och Aron skall vifta leviterna inför HERRENS ansikte såsom ett viftoffer från Israels barn, och de skola sedan hava till åliggande att förrätta HERRENS tjänst.

12 Och leviterna skola lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt HERREN, för att bringa försoning för leviterna.

13 Så skall du ställa leviterna inför Aron och hans söner och vifta dem såsom ett viftoffer åt HERREN.

14 På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, så att leviterna skola tillhöra mig.

15 Därefter skola leviterna gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet, sedan du har renat dem och viftat dem såsom ett viftoffer;

16 ty bland Israels barn äro de givna åt mig såsom gåva; i stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag uttagit dem åt mig.

17 Ty mig tillhör allt förstfött bland, Israels barn, både människor och boskap; på den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag det åt mig.

18 Och jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn.

19 Och jag har bland Israels barn givit leviterna såsom gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, på det att ingen hemsökelse må drabba Israels barn, därigenom att Israels barn nalkas helgedomen.

20 Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde så med leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose angående dem.

21 Och leviterna renade sig och tvådde sina kläder, och Aron viftade dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och Aron bragte försoning för dem och renade dem.

22 Därefter gingo leviterna in och förrättade sin tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Såsom HERREN hade bjudit Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.

23 och HERREN talade till Mose och sade:

24 Detta är vad som skall gälla angående leviterna: Den som är tjugufem år gammal eller därutöver skall infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet.

25 Men när leviten bliver femtio år gammal, skall han vara fri ifrån att tjäna med arbete; han skall då icke längre arbeta.

26 Han må betjäna sina bröder vid uppenbarelsetältet med att iakttaga vad som där är att iakttaga; men något bestämt arbete skall han icke förrätta. Så skall du förfara med leviterna i vad som angår deras åligganden.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2252

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2252. Att orden ’måhända finns det femtio rättfärdiga människor mitt i staden’ betecknar att sanningarna kan vara fulla av olika slags godhet är uppenbart av det som ’femtio’ betecknar som är fullt eller fullhet, av det som ’rättfärdighet’ står för som är godhet, se nr 612, 2235, av det som ’mitt i’ står för som är det som finns inuti, nr 1074, och av det som ’staden’ står för som är sanning, nr 402. Således förstås i den invärtes meningen med ’femtio rättfärdiga människor mitt i staden’ att sanningarna kan vara fulla av olika slags godhet. Att denna mening ligger i dessa ord kan ingen inse av bokstavsmeningen, ty det historiska i bokstavsmeningen leder tanken i en helt annan riktning eller till att tänka på ett annat sätt. Men att dessa ord dock uppfattas så av dem som har tillgång till den invärtes meningen vet jag förvisso. Talen som sådana, såsom här femtio, fyrtiofem, fyrtio, trettio, tjugo och tio uppfattas aldrig av dem som tal, utan som företeelser eller tillstånd enligt vad som visats i nr 482, 487, 575, 647, 648, 755, 813, 1963, 1988, 2075.

[2] Ty de gamle använde även tal för att ange tillståndet inom sin Kyrka. Hurdana de av dem utarbetade talen var kan man inse av den innebörd som talen hade enligt strax ovan anförda ställen. Denna innebörd av talen hade de från de förebildningar som finns i andarnas värld. När någonting där är liksom angivet till antal, då avses inte något bestämt tal, utan någonting verkligt existerande, eller ett tillstånd, något som är tydligt av vad ovan anförts i nr 2129 och 2130, och också i nr 2089 vad avser ’tolv’, att det betecknar allt i tron. Det förhåller sig likadant med talen som nu följer. Detta visar hurdant Ordet är i den invärtes meningen.

[3] Att ’femtio’ betecknar det som är fullt beror på att det är ett tal som följer efter sju gånger sju, eller fyrtionio, och alltså markerar en komplettering av sistnämnda tal. Detta förklarar varför i den förebildande Kyrkan de sju sabbaternas fest hölls på den femtionde dagen och varför jubelåret firades på det femtionde året. Om de sju sabbaternas fest heter det hos Mose:

Ni skall räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag ni bar fram viftofferskärven. Femtio dagar skall ni räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten, och då skall ni bära fram ett offer, en ny gåva åt Jehovah. 3 Mosebok 23:15-16.

Om jubelåret heter det hos densamme:

Ni skall räkna sju årssabbater, sju gånger sju år, och ni skall ha en tid av sju årssabbater, fyrtionio år. Och ni skall helga det femtionde året och proklamera frihet i landet för alla dess inbyggare.

3 Mosebok 25:8, 10.

Av detta är det tydligt att ’det femtionde’ betyder det som markerar sabbaternas fullhet.

[4] Varhelst talet ’femtio’ för övrigt förekommer i Ordet anger det vad som är fullt, eller komplett, såsom fallet var när det gällde leviternas inmönstring alltifrån deras trettionde intill deras femtionde år, 4 Mosebok 4:23, 35, 39, 43, 47; 8:25. Här står ’femtio’ för det fulla eller sista tillståndet på tjänstgöringsperioden som präst. En man som befanns ha legat med en ung kvinna som var jungfru måste ge den unga kvinnans fader femtio siklar silver och ta henne till hustru, och han skulle inte kunna förskjuta henne, 5 Mosebok 22:29. Här står ’femtio siklar silver’ för fullt straff och full gottgörelse. När David gav Arauna femtio siklar silver för tröskplatsen, där han byggde ett altare åt Jehovah, 2 Samuelsboken 24:24, då står detta för fulla värdet och för full betalning. Att Absalom skaffade sig vagn och hästar och hade femtio män som sprang före honom, 2 Samuelsboken 15:1, och att Adonia likaledes skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män som sprang före honom, 1 Konungaboken 1:5, står för deras fulla värdighet och storhet. Ty dessa människor hade från de gamle övertagit vissa tal, som var förebildande och bar på en andlig innebörd och som de iakttog. Dessa tal var också föreskrivna i deras religiösa ceremonier, men de flesta människor visste inte vad de betydde.

[5] Då nu ’femtio’ således står för det som är fullt, eller komplett, och detta tal, som framhållits, också var förebildande, så förstås med detsamma Herrens liknelse om förvaltaren, som sade till den som var skyldig olja:

Hur mycket är du skyldig min herre? Han sade: Hundra krus olja. Då sade han till honom: Tag ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. Lukas 16:5-6.

’Femtio’ står för full betalning av skulden. Eftersom det nu är ett tal, så ser det väl heller inte ut att vara annat än rätt och slätt ett tal, då likväl överallt i den invärtes meningen med detta tal menas det som är fullt, eller komplett, såsom också hos Haggai:

Man kom till vinpressen för att ösa upp femtio mått från vinpressen, och den gav endast tjugo. Hagg 2:16.

Med detta förstås att i stället för att vara fullt fanns det inte mycket. Talet ’femtio’ skulle inte ha förekommit hos profeten om det inte hade denna innebörd.

  
/ 10837  
  

Bible

 

3 Mosebok 23

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 Tala till Israels barn och säg till dem: Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga sammankomster; mina högtider äro dessa:

3 Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst; intet arbete skolen I då göra. Det är HERRENS sabbat, var I än ären bosatta.

4 Dessa äro HERRENS högtider, de heliga sammankomster som I skolen utlysa på bestämda tider:

5 I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden, är HERRENS påsk.

6 Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid; då skolen I äta osyrat bröd, i sju dagar.

7 På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

8 Och I skolen offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På den sjunde dagen skall åter hållas en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

9 Och HERREN talade till Mose och sade:

10 Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I inbärgen dess skörd, då skolen I bära till prästen den kärve som är förstlingen av eder skörd.

11 Och den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att I mån bliva välbehagliga; dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.

12 Och på den dag då I låten vifta kärven skolen I offra ett felfritt årsgammalt lamm till brännoffer åt HERREN,

13 och såsom spisoffer därtill två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en välbehaglig lukt, och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin.

14 Och intet av det nya, varken bröd eller rostade ax eller korn av grönskuren säd, skolen I äta förrän på denna samma dag, icke förrän I haven burit fram offergåvan åt eder Gud. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

15 Sedan skolen I räkna sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då I buren fram viftofferskärven;

16 femtio dagar skolen I räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten; då skolen I bära fram ett offer av den nya grödan åt HERREN.

17 Från de orter där I bon skolen I bära fram viftoffersbröd, två kakor av två tiondedels efa fint mjöl, bakade med surdeg: en förstlingsgåva åt HERREN.

18 Och jämte brödet skolen I föra fram sju felfria årsgamla lamm, en ungtjur och två vädurar, till att offras såsom brännoffer åt HERREN, med tillhörande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.

19 Därtill skolen I offra en bock till syndoffer och två årsgamla lamm till tackoffer.

20 Och prästen skall vifta dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med de båda lammen de skola vara helgade åt HERREN och tillhöra prästen.

21 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst att hållas av eder; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

22 Och när I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd, du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.

23 Och HERREN talade till Mose och sade:

24 Tala till Israels barn och säg: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skolen I hålla sabbatsvila, en högtid med basunklang, till att bringa eder i åminnelse inför HERREN, en helig sammankomst.

25 Ingen arbetssyssla skolen I då göra, och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.

26 Och HERREN talade till Mose och sade:

27 Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen; då skolen I hålla en helig sammankomst, och I skolen då späka eder; och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.

28 Och I skolen intet arbete göra på denna samma dag, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för eder inför HERRENS, eder Guds, ansikte.

29 Och var och en som icke späker sig på denna samma dag skall utrotas ur sin släkt.

30 Och var och en som gör något arbete på denna samma dag, honom skall jag förgöra ur hans folk.

31 Intet arbete skolen I då göra Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

32 En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka eder. På nionde dagen i månaden, om aftonen, skolen I hålla denna eder sabbatsvila, från afton till afton.

33 Och HERREN talade till Mose och sade:

34 Tala till Israels barn och säg: På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS lövhyddohögtid, i sju dagar.

35 På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

36 I sju dagar skolen I offra eldsoffer åt HERREN. På den åttonde dagen skolen I hålla en helig sammankomst och skolen offra eldsoffer åt HERREN. Då är högtidsförsamling; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

37 Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga sammankomster, och på vilka I skolen offra eldsoffer åt HERREN, brännoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de för den dagen bestämda offren --

38 detta förutom HERRENS sabbater, och förutom edra övriga gåvor, och förutom alla edra löftesoffer, och förutom alla frivilliga offer som I given åt HERREN.

39 Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när I inbärgen avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS högtid, i sju dagar. På den första dagen är sabbatsvila, på den åttonde dagen är ock sabbatsvila.

40 Och I skolen på den första dagen taga frukt av edra skönaste träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd, och skolen så vara glada i sju dagar inför HERRENS, eder Guds, ansikte.

41 I skolen fira denna högtid såsom en HERRENS högtid sju dagar om året. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte; i sjunde månaden skolen I fira den.

42 Då skolen I bo i lövhyddor i sju dagar; alla de som äro infödingar i Israel skola bo i lövhyddor,

43 för att edra efterkommande må veta huru jag lät Israels barn bo i lövhyddor, när jag förde dem ut ur Egyptens land Jag är HERREN, eder Gud.

44 Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS högtider.