2252. Att orden ’måhända finns det femtio rättfärdiga människor mitt i staden’ betecknar att sanningarna kan vara fulla av olika slags godhet är uppenbart av det som ’femtio’ betecknar som är fullt eller fullhet, av det som ’rättfärdighet’ står för som är godhet, se nr 612, 2235, av det som ’mitt i’ står för som är det som finns inuti, nr 1074, och av det som ’staden’ står för som är sanning, nr 402. Således förstås i den invärtes meningen med ’femtio rättfärdiga människor mitt i staden’ att sanningarna kan vara fulla av olika slags godhet. Att denna mening ligger i dessa ord kan ingen inse av bokstavsmeningen, ty det historiska i bokstavsmeningen leder tanken i en helt annan riktning eller till att tänka på ett annat sätt. Men att dessa ord dock uppfattas så av dem som har tillgång till den invärtes meningen vet jag förvisso. Talen som sådana, såsom här femtio, fyrtiofem, fyrtio, trettio, tjugo och tio uppfattas aldrig av dem som tal, utan som företeelser eller tillstånd enligt vad som visats i nr 482, 487, 575, 647, 648, 755, 813, 1963, 1988, 2075.

[2] Ty de gamle använde även tal för att ange tillståndet inom sin Kyrka. Hurdana de av dem utarbetade talen var kan man inse av den innebörd som talen hade enligt strax ovan anförda ställen. Denna innebörd av talen hade de från de förebildningar som finns i andarnas värld. När någonting där är liksom angivet till antal, då avses inte något bestämt tal, utan någonting verkligt existerande, eller ett tillstånd, något som är tydligt av vad ovan anförts i nr 2129 och 2130, och också i nr 2089 vad avser ’tolv’, att det betecknar allt i tron. Det förhåller sig likadant med talen som nu följer. Detta visar hurdant Ordet är i den invärtes meningen.

[3] Att ’femtio’ betecknar det som är fullt beror på att det är ett tal som följer efter sju gånger sju, eller fyrtionio, och alltså markerar en komplettering av sistnämnda tal. Detta förklarar varför i den förebildande Kyrkan de sju sabbaternas fest hölls på den femtionde dagen och varför jubelåret firades på det femtionde året. Om de sju sabbaternas fest heter det hos Mose:

Ni skall räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag ni bar fram viftofferskärven. Femtio dagar skall ni räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten, och då skall ni bära fram ett offer, en ny gåva åt Jehovah. 3 Mosebok 23:15-16.

Om jubelåret heter det hos densamme:

Ni skall räkna sju årssabbater, sju gånger sju år, och ni skall ha en tid av sju årssabbater, fyrtionio år. Och ni skall helga det femtionde året och proklamera frihet i landet för alla dess inbyggare.

3 Mosebok 25:8, 10.

Av detta är det tydligt att ’det femtionde’ betyder det som markerar sabbaternas fullhet.

[4] Varhelst talet ’femtio’ för övrigt förekommer i Ordet anger det vad som är fullt, eller komplett, såsom fallet var när det gällde leviternas inmönstring alltifrån deras trettionde intill deras femtionde år, 4 Mosebok 4:23, 35, 39, 43, 47; 8:25. Här står ’femtio’ för det fulla eller sista tillståndet på tjänstgöringsperioden som präst. En man som befanns ha legat med en ung kvinna som var jungfru måste ge den unga kvinnans fader femtio siklar silver och ta henne till hustru, och han skulle inte kunna förskjuta henne, 5 Mosebok 22:29. Här står ’femtio siklar silver’ för fullt straff och full gottgörelse. När David gav Arauna femtio siklar silver för tröskplatsen, där han byggde ett altare åt Jehovah, 2 Samuelsboken 24:24, då står detta för fulla värdet och för full betalning. Att Absalom skaffade sig vagn och hästar och hade femtio män som sprang före honom, 2 Samuelsboken 15:1, och att Adonia likaledes skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män som sprang före honom, 1 Konungaboken 1:5, står för deras fulla värdighet och storhet. Ty dessa människor hade från de gamle övertagit vissa tal, som var förebildande och bar på en andlig innebörd och som de iakttog. Dessa tal var också föreskrivna i deras religiösa ceremonier, men de flesta människor visste inte vad de betydde.

[5] Då nu ’femtio’ således står för det som är fullt, eller komplett, och detta tal, som framhållits, också var förebildande, så förstås med detsamma Herrens liknelse om förvaltaren, som sade till den som var skyldig olja:

Hur mycket är du skyldig min herre? Han sade: Hundra krus olja. Då sade han till honom: Tag ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. Lukas 16:5-6.

’Femtio’ står för full betalning av skulden. Eftersom det nu är ett tal, så ser det väl heller inte ut att vara annat än rätt och slätt ett tal, då likväl överallt i den invärtes meningen med detta tal menas det som är fullt, eller komplett, såsom också hos Haggai:

Man kom till vinpressen för att ösa upp femtio mått från vinpressen, och den gav endast tjugo. Hagg 2:16.

Med detta förstås att i stället för att vara fullt fanns det inte mycket. Talet ’femtio’ skulle inte ha förekommit hos profeten om det inte hade denna innebörd.