Bible

 

4 Mosebok 3

Studie

   

1 Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt, vid den tid då HERREN talade med MoseSinai berg.

2 Dessa äro namnen på Arons söner: Nadab, den förstfödde, och Abihu, Eleasar och Itamar.

3 Dessa voro namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade mottagit handfyllning till att vara präster.

4 Men Nadab och Abihu föllo döda ned inför HERRENS ansikte, när de framburo främmande eld inför HERRENS ansikte i Sinais öken; och de hade inga söner. Sedan voro Eleasar och Itamar präster under sin fader Aron.

5 Och HERREN talade till Mose och sade:

6 Levi stam skall du låta få tillträde hit; du skall låta dem stå inför prästen Aron för att betjäna honom.

7 De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela menigheten har att iakttaga, inför uppenbarelsetältet, i det att de förrätta tjänsten vid tabernaklet.

8 Och de skola hava vården om alla uppenbarelsetältets tillbehör, och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de förrätta tjänsten vid tabernaklet.

9 Alltså skall du giva leviterna åt Aron och hans söner; de skola vara honom givna såsom gåva av Israels barn.

10 Men Aron och hans söner skall du anbefalla att iakttaga vad som hör till deras prästämbete. Om någon främmande kommer därvid, skall han dödas.

11 Och HERREN talade till Mose och sade:

12 Se, jag har själv bland Israels barn uttagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn, allt som öppnar moderlivet, så att leviterna skola tillhöra mig.

13 Ty mig tillhör allt förstfött; på den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, såväl människor som boskap. Mig skola de tillhöra. Jag är HERREN.

14 Och HERREN talade till Mose i Sinais öken och sade:

15 Mönstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras släkter; alla av mankön som äro en månad gamla eller därutöver skall du inmönstra.

16 och Mose inmönstrade dem efter HERRENS befallning, såsom honom hade blivit bjudet.

17 Och dessa voro Levis söner, efter deras namn: Gerson, Kehat och Merari.

18 Och dessa voro namnen på Gersons söner, efter deras släkter: Libni och Simei.

19 Och Kehats söner efter sina släkter voro Amram och Jishar, Hebron och Ussiel.

20 Och Meraris söner efter sina släkter voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas släkter, efter deras familjer.

21 Från Gerson härstammade libniternas släkt och simeiternas släkt; dessa voro gersoniternas släkter.

22 De av dem som inmönstrades, i det att man räknade alla dem av mankön som voro en månad gamla eller därutöver dessa inmönstrade utgjorde sju tusen fem hundra.

23 Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet, västerut.

24 Och hövding för gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.

25 Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet hava vården om själva tabernaklet och dess täckelse, om dess överdrag och om förhänget för ingången till uppenbarelsetältet,

26 vidare om förgårdens omhängen och om förhänget för ingången till förgården, som omgav tabernaklet och altaret, så ock om dess streck -- vad arbete nu kunde förekomma därvid.

27 Från Kehat härstammade amramiternas släkt, jishariternas släkt hebroniternas släkt och ussieliternas släkt; dessa voro kehatiternas släkter.

28 När man räknade alla dem av mankön som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde de åtta tusen sex hundra; dessa voro de som skulle hava vården om de heliga föremålen.

29 Kehats barns släkter hade sitt läger vid sidan av tabernaklet, söderut.

30 Och hövding för de kehatitiska släkternas stamfamilj; var Elisafan, Ussiels son.

31 De skulle hava vården om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehör till de heliga föremålen, som begagnades vid gudstjänsten, så ock om förhänget och om allt arbete därvid.

32 Men överhövding över alla leviterna var Eleasar, prästen Arons son; han var förman för dem som skulle hava vården om de heliga föremålen.

33 Från Merari härstammade maheliternas släkt och musiternas släkt; dessa voro merariternas släkter.

34 Och de av dem som inmönstrades, i det att man räknade alla dem av mankön som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde sex tusen två hundra.

35 Och hövding för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt läger vid sidan av tabernaklet, norrut.

36 Och Meraris barn fingo till åliggande att hava vården om bräderna till tabernaklet, om dess tvärstänger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehör och om allt arbete därvid,

37 så ock om stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, deras pluggar och streck.

38 Men mitt för tabernaklet, på framsidan, mitt för uppenbarelsetältet, österut, hade Mose och Aron och hans söner sitt läger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om någon främmande kom därvid, skulle han dödas.

39 De inmönstrade av leviterna som Mose och Aron inmönstrade efter deras släkter, enligt HERRENS befallning, alla av mankön som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde tillsammans tjugutvå tusen.

40 Och HERREN sade till Mose: Mönstra allt förstfött av mankön bland Israels barn, alla som äro en månad gamla eller därutöver, och räkna antalet av deras namn.

41 Och tag ut åt mig -- ty jag är HERREN -- leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn, så ock leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.

42 Och Mose mönstrade allt förstfött bland Israels barn, såsom HERREN hade bjudit honom.

43 Och de förstfödde av mankön, vart namn räknat särskilt, de som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde, så många som inmönstrades, tillsammans tjugutvå tusen två hundra sjuttiotre.

44 Och HERREN talade till Mose och sade:

45 Du skall uttaga leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn, så ock leviternas boskap i stället för dessas boskap; så att leviterna skola tillhöra mig. Jag är HERREN.

46 Men till lösen för de två hundra sjuttiotre personer med vilka antalet av Israels barns förstfödde överstiger leviternas antal,

47 skall du taga fem siklar för var person; du skall taga upp dessa efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugu gera.

48 Och du skall giva penningarna åt Aron och hans söner såsom lösen för de övertaliga bland folket.

49 Och Mose tog lösesumman av dem som voro övertaliga, när man räknade dem som voro lösta genom leviterna.

50 Av Israels barns förstfödde tog han penningarna, ett tusen tre hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.

51 Och Mose gav lösesumman åt Aron och hans söner, efter HERRENS befallning, såsom HERREN hade bjudit Mose.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 2252

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2252. That 'perhaps there may be fifty righteous persons in the midst of the city' means that the truths may be full of goods is clear from the meaning of 'fifty' as full, from the meaning of 'righteous' as good, dealt with in 612, 2235, from [the meaning] of 'midst' as that which is within, 1074, and from [the meaning] of 'the city' as truth, 402. Thus 'fifty righteous persons in the midst of the city' in the internal sense means that the truths may be full of goods. That this meaning exists within these words cannot be seen by anyone from the letter, for the historical details of the literal sense lead the mind in an altogether different direction or to think in a different way; but that these words are nevertheless perceived according to that meaning by those who possess the internal sense, I know for certain. Moreover the actual numbers mentioned, such as fifty here, and forty-five, forty, thirty, twenty, and ten in what follows, are never perceived as numbers by those who possess the internal sense but as real things or as states, as shown in 482, 487, 575, 647, 648, 755, 813, 1963, 1988, 2075.

[2] Indeed the ancients also used numbers to mark off one from another the states of their Church; and the nature of such numbers worked out by them becomes clear from the meaning of the numbers in the paragraphs that have just been mentioned. The meaning possessed by numbers was received by those people from the representatives which manifest themselves in the world of spirits. There when anything appears as that which is numbered, it does not mean something defined by means of numbers but means some real thing or else a state, as becomes clear from what has been presented in 2129, 2130, and also in 2089, regarding 'twelve' meaning all things of faith. It is similar with the numbers that now follow. This shows what the nature of the Word is in the internal sense.

[3] The reason 'fifty' means that which is full is that it is the number which comes after seven times seven, or forty-nine, and so marks the completion of the latter number. This explains why in the representative Church the feast of the seven sabbaths 1 was held on the fiftieth day, and why a jubilee was held in the fiftieth year. Regarding the feast of the seven sabbaths the following is said in Moses,

You shall count for yourselves from the day after the sabbath; from the day you bring the sheaf of the wave-offering, seven sabbaths shall there be complete. Until the day after the seventh sabbath you shall count fifty days, and offer a new gift to Jehovah. Leviticus 23:15-16.

Regarding the jubilee in the same book,

You shall count for yourself seven sabbaths of years, seven times seven years, and you shall have a time of seven sabbaths of years, forty-nine years. And you shall sanctify the fiftieth year and proclaim liberty in the land to all its inhabitants; it shall be a jubilee for you. Leviticus 25:8, 10.

From this it is evident that 'the fiftieth' means that which marks the full completion of the sabbaths.

[4] What is more, whenever 'fifty' is mentioned in the Word it means that which is full, as in the case of the numbering of the Levites aged thirty years and over up to fifty years of age, Numbers 4:23, 35, 39, 43, 47; 8:25. Here 'fifty' stands for the full or final state of that period of ministerial service. A man found lying with a young woman who was a virgin had to give to the young woman's father fifty pieces of silver, and she had to be his wife; nor could he divorce her, Deuteronomy 22:29. Here 'fifty pieces of silver' stands for a full fine and a full recompense. David's giving to Araunah fifty pieces of silver for the threshing-floor, where he built an altar to Jehovah, 2 Samuel 24:24, stands for a full price and a full payment. Absalom's making ready for himself a chariot and horses, and his having fifty men running before him, 2 Samuel 15:1, and Adonijah's likewise having chariots and horsemen, and fifty men running before him, 1 Kings 1:5, stand for their full dignity and majesty. For these people received from the ancients certain numbers which were representative and carried spiritual meanings and which were observed by them. Those numbers were also commanded in their religious observances, though the majority of the people did not know what was meant by them.

[5] In the same way, because 'fifty' means that which is full and this number was also representative, as has been stated, the same thing is meant in the Lord's parable concerning the steward, who said to the man owing oil,

How much do you owe my master? He said, A hundred baths of oil. Then he said to him, Take your bill, and sit down quickly and write fifty. Luke 16:5-6.

'Fifty' stands for the full discharge of the debt. Being a number it does indeed seem to imply nothing more than a number, when in fact in the internal sense this number is used in every case to mean that which is full, as also in Haggai,

One came to the winevat to draw fifty measures from the winevat, and there were only twenty. Haggai 2:16.

This means that instead of a full amount there was not much. 'Fifty' would not have been mentioned in the prophet if it had not carried this meaning.

Poznámky pod čarou:

1. Often referred to as the feast of weeks

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

Bible

 

Numbers 4:23

Studie

       

23 you shall count them from thirty years old and upward until fifty years old; all who enter in to wait on the service, to do the work in the Tent of Meeting.