Om du verkligen hatar någon, betyder det att du skulle döda dem och förstöra deras rykte om du skulle kunna göra det utan återverkningar - inte ett särskilt trevligt sätt att vara under även de mest extrema omständigheterna. I själva verket är hat något som Herren aldrig känner, och inte heller änglar.

Hat är alltså något av en enkelriktad gata. Onda människor kan hata och hatar faktiskt bra människor och allt som är bra med dem. Om man tar det till en abstrakt nivå kan man säga att ondskan själv har hatet mot det goda i sig och vill förstöra det framför alla andra önskemål. Bra människor kan dock inte hata. De kan känna en aversion av motvilja eller motvilja mot det onda och dess kontrast till det goda, men vill reformera det, inte förstöra det. Bra kan också känna en motvilja mot att ha andliga tillstånd ur ordning eftersom det kommer att hindra människor från att växa andligt och omfamna det som är bra.

Detta är naturligtvis en strid som pågår inuti var och en av oss hela tiden. Vi har alla bra i oss och dåliga i oss, och de är i konflikt. Och medan det dåliga som finns i oss hatar och vill förstöra det som är bra i oss, kanske den goda delen avvisas av det dåliga, men vill ändra det snarare än att förstöra det.

När ordet ”hat” används i Bibeln är den inre innebörden ofta mycket mildare, vilket representerar den motvilja som det goda i oss känner för den oordning som orsakas av det dåliga i oss.

(Odkazy: Himmelska Hemligheter 3488 [3-4], 3605, 3855, 4681, 6422, 6558, 8711, 8878)

4681. 'And they hated him, and could not speak peaceably to him' means contempt and aversion, that is to say, contempt for Divine Truth represented by 'Joseph', and an aversion to it. This is clear from the meaning of 'hating' as holding in contempt, for in the internal sense 'hatred' does not mean hatred as this exists with people given to hatred (for as this word rises up to heaven it takes on a milder meaning, because in heaven they do not know what hatred is, and therefore it is contempt that is meant by it); and from the meaning of 'not being able to speak peaceably to him' as being averse, for speaking peaceably is wishing another person well. Indeed by peace the ancients understood in the highest sense the Lord Himself, in the internal sense His kingdom and life in that kingdom, which is a state of salvation. But in the external sense they understood a comparable state in the world, which is a state of healthiness. The reverse of this is meant by being 'unable to speak peaceably to him', that is, not wishing him well, and so being averse, in this case to Divine Truth.