¹ Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och äta.

² När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.»

³ Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han och de som följde honom blevo hungriga:

⁴ huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden, fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna?

⁵ Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld?

⁶ Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.

⁷ Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt dem skyldiga, som äro utan skuld.

⁸ Ty Människosonen är herre över sabbaten.»

⁹ Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.

¹⁰ Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för.

¹¹ Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det?

¹² Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»

¹³ Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra. --

¹⁴ Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom.

¹⁵ Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla,

¹⁶ men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom.

¹⁷ Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:

¹⁸ »Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken.

¹⁹ Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna,

²⁰ Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger.

²¹ Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»

²² Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.

²³ Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?»

²⁴ Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.»

²⁵ Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd.

²⁶ Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd?

²⁷ Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.

²⁸ Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --

²⁹ Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus.

³⁰ Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.

³¹ Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten.

³² Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande.

³³ I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.

³⁴ I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.

³⁵ En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.

³⁶ Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.

³⁷ Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.»

³⁸ Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av dig.»

³⁹ Men han svarade och sade till dem: »Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas' tecken.

⁴⁰ Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.

⁴¹ Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.

⁴² Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.

⁴³ När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen.

⁴⁴ Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt,

⁴⁵ då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.»

⁴⁶ Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.

⁴⁷ Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.»

⁴⁸ Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

⁴⁹ Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

⁵⁰ Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»

¹ At that time, Jesus went on the Sabbath day through the grain fields. His disciples were hungry and began to pluck heads of grain and to eat.

² But the Pharisees, when they saw it, said to him, "Behold, your disciples do what is not lawful to do on the Sabbath."

³ But he said to them, "Haven't you read what David did, when he was hungry, and those who were with him;

⁴ how he entered into the house of God, and ate the show bread, which was not lawful for him to eat, neither for those who were with him, but only for the priests?

⁵ Or have you not read in the law, that on the Sabbath day, the priests in the temple profane the Sabbath, and are guiltless?

⁶ But I tell you that one greater than the temple is here.

⁷ But if you had known what this means, 'I desire mercy, and not sacrifice,' you would not have condemned the guiltless.

⁸ For the Son of Man is Lord of the Sabbath."

⁹ He departed there, and went into their synagogue.

¹⁰ And behold there was a man with a withered hand. They asked him, "Is it lawful to heal on the Sabbath day?" that they might accuse him.

¹¹ He said to them, "What man is there among you, who has one sheep, and if this one falls into a pit on the Sabbath day, won't he grab on to it, and lift it out?

¹² Of how much more value then is a man than a sheep! Therefore it is lawful to do good on the Sabbath day."

¹³ Then he told the man, "Stretch out your hand." He stretched it out; and it was restored whole, just like the other.

¹⁴ But the Pharisees went out, and conspired against him, how they might destroy him.

¹⁵ Jesus, perceiving that, withdrew from there. Great multitudes followed him; and he healed them all,

¹⁶ and commanded them that they should not make him known:

¹⁷ that it might be fulfilled which was spoken through Isaiah the prophet, saying,

¹⁸ "Behold, my servant whom I have chosen; my beloved in whom my soul is well pleased: I will put my Spirit on him. He will proclaim justice to the nations.

¹⁹ He will not strive, nor shout; neither will anyone hear his voice in the streets.

²⁰ He won't break a bruised reed. He won't quench a smoking flax, until he leads justice to victory.

²¹ In his name, the nations will hope."

²² Then one possessed by a demon, blind and mute, was brought to him and he healed him, so that the blind and mute man both spoke and saw.

²³ All the multitudes were amazed, and said, "Can this be the son of David?"

²⁴ But when the Pharisees heard it, they said, "This man does not cast out demons, except by Beelzebul, the prince of the demons."

²⁵ Knowing their thoughts, Jesus said to them, "Every kingdom divided against itself is brought to desolation, and every city or house divided against itself will not stand.

²⁶ If Satan casts out Satan, he is divided against himself. How then will his kingdom stand?

²⁷ If I by Beelzebul cast out demons, by whom do your children cast them out? Therefore they will be your judges.

²⁸ But if I by the Spirit of God cast out demons, then the Kingdom of God has come upon you.

²⁹ Or how can one enter into the house of the strong man, and plunder his goods, unless he first bind the strong man? Then he will plunder his house.

³⁰ "He who is not with me is against me, and he who doesn't gather with me, scatters.

³¹ Therefore I tell you, every sin and blasphemy will be forgiven men, but the blasphemy against the Spirit will not be forgiven men.

³² Whoever speaks a word against the Son of Man, it will be forgiven him; but whoever speaks against the Holy Spirit, it will not be forgiven him, neither in this age, nor in that which is to come.

³³ "Either make the tree good, and its fruit good, or make the tree corrupt, and its fruit corrupt; for the tree is known by its fruit.

³⁴ You offspring of vipers, how can you, being evil, speak good things? For out of the abundance of the heart, the mouth speaks.

³⁵ The good man out of his good treasure brings out good things, and the evil man out of his evil treasure brings out evil things.

³⁶ I tell you that every idle word that men speak, they will give account of it in the day of judgment.

³⁷ For by your words you will be justified, and by your words you will be condemned."

³⁸ Then certain of the scribes and Pharisees answered, "Teacher, we want to see a sign from you."

³⁹ But he answered them, "An evil and adulterous generation seeks after a sign, but no sign will be given it but the sign of Jonah the prophet.

⁴⁰ For as Jonah was three days and three nights in the belly of the whale, so will the Son of Man be three days and three nights in the heart of the earth.

⁴¹ The men of Nineveh will stand up in the judgment with this generation, and will condemn it, for they repented at the preaching of Jonah; and behold, someone greater than Jonah is here.

⁴² The queen of the south will rise up in the judgment with this generation, and will condemn it, for she came from the ends of the earth to hear the wisdom of Solomon; and behold, someone greater than Solomon is here.

⁴³ But the unclean spirit, when he is gone out of the man, passes through waterless places, seeking rest, and doesn't find it.

⁴⁴ Then he says, 'I will return into my house from which I came out,' and when he has come back, he finds it empty, swept, and put in order.

⁴⁵ Then he goes, and takes with himself seven other spirits more evil than he is, and they enter in and dwell there. The last state of that man becomes worse than the first. Even so will it be also to this evil generation."

⁴⁶ While he was yet speaking to the multitudes, behold, his mother and his brothers stood outside, seeking to speak to him.

⁴⁷ One said to him, "Behold, your mother and your brothers stand outside, seeking to speak to you."

⁴⁸ But he answered him who spoke to him, "Who is my mother? Who are my brothers?"

⁴⁹ He stretched out his hand towards his disciples, and said, "Behold, my mother and my brothers!

⁵⁰ For whoever does the will of my Father who is in heaven, he is my brother, and sister, and mother."