Bible

 

3 Mosebok 13

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

2 När någon på sin kropps hud får en upphöjning eller ett utslag eller en ljus fläck, och därav uppstår ett spetälskeartat ont på hans kropps hud, så skall han föras till prästen Aron eller till en av hans söner, prästerna.

3 Om då prästen, när han beser det angripna stället på hans kropps hud, finner att håret på det angripna stället har vitnat, och att det angripna stället visar sig djupare än den övriga huden på kroppen, så är han angripen av spetälska; och sedan prästen har besett honom skall han förklara honom oren.

4 Och om det är en vit fläck som synes på hans kropps hud, men den icke visar sig djupare än den övriga huden, och håret därpå icke har vitnat, så skall prästen hålla den angripne innestängd i sju dagar.

5 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom, finner att det angripna stället visar sig oförändrat, och att det onda icke har utbrett sig på huden, så skall prästen för andra gången hålla honom innestängd i sju dagar.

6 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom för andra gången, finner att det angripna stället har bleknat, och att det onda icke har utbrett sig på huden, så skall prästen förklara honom ren, ty då är det ett vanligt utslag, och sedan han har tvått sina kläder, är han ren.

7 Men om utslaget utbreder sig på huden, sedan han har låtit bese sig av prästen för att förklaras ren, och han nu för andra gången låter bese sig av prästen

8 och prästen då, när han beser honom, finner att utslaget har utbrett sig på huden, så skall prästen förklara honom oren, ty då är det spetälska.

9 När någon bliver angripen av spetälska, skall han föras till prästen.

10 Om då prästen, när han beser honom, finner en vit upphöjning på huden, och ser att håret där har vitnat, och att svallkött bildar sig i upphöjningen,

11 så är det gammal spetälska på hans kropps hud, och prästen skall förklara honom oren; han skall då icke stänga honom inne, ty han är oren.

12 Men om spetälskan så har brutit ut på huden, att på den angripne hela huden, från huvud till fötter, överallt där prästen ser, är betäckt av spetälska

13 och prästen alltså, när han beser honom, finner att spetälska betäcker hela hans kropp, så skall han förklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit; han är ren.

14 Men så snart svallkött visar sig på honom, är han oren.

15 När prästen ser svallköttet, skall han förklara honom oren; svallköttet är orent, det är spetälska.

16 Men om svallköttet förändrar sig och stället bliver vitt, så skall han komma till prästen.

17 Om då prästen, när han beser honom, finner att det angripna stället har blivit vitt, så skall prästen förklara den angripne ren, han är då ren.

18 När någon på sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit läkt,

19 men sedan, på det ställe där bulnaden var, en vit upphöjning eller en rödvit fläck visar sig, så skall han låta bese sig av prästen.

20 Om då prästen, när han beser honom, finner att stället visar sig lägre än den övriga huden, och att håret därpå har vitnat, så skall prästen förklara honom oren; ty då är han angripen av spetälska, som har brutit ut där bulnaden var.

21 Men om prästen, när han beser stället, finner att vitt hår saknas där, och att stället icke är lägre än den övriga huden, och att det är blekt, så skall prästen hålla honom innestängd i sju dagar.

22 Om då det onda utbreder sig på huden, så skall prästen förklara honom oren, ty då är han angripen.

23 Men om den ljusa fläcken bliver oförändrad där den är och icke utbreder sig, då är det ett märke efter bulnaden, och prästen skall förklara honom ren.

24 Men om någon på sin kropps hud får ett brännsår, och om av ärrbildningen i brännsåret sedan bliver en rödvit eller vit fläck

25 och prästen, när han beser stället, finner att håret på fläcken har vitnat, och att den visar sig djupare än den övriga huden, så är mannen angripen av spetälska, som har brutit ut där brännsåret var; och prästen skall förklara honom oren, ty då är han angripen av spetälska.

26 Men om prästen, när han beser stället, finner att vitt hår saknas på den ljusa fläcken, och att stället icke är lägre än den övriga huden, och att det är blekt, så skall prästen hålla honom innestängd i sju dagar.

27 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom, finner att det onda har utbrett sig på huden, så skall prästen förklara honom oren ty då är han angripen av spetälska.

28 Men om den ljusa fläcken bliver oförändrad där den är och icke utbreder sig på huden och förbliver blek, då är det en upphöjning efter brännsåret, och prästen skall förklara honom ren, ty det är ett märke efter brännsåret.

29 När på en man eller en kvinna något ställe på huvudet eller på hakan bliver angripet

30 och prästen, då han beser det angripna stället, finner att det visar sig djupare än den övriga huden och att gulaktigt tunt hår finnes där, så skall prästen förklara den angripne oren, ty då är det spetälskeskorv, huvud- eller hakspetälska.

31 Men om prästen, när han beser det angripna stället med skorven, finner, att om det än icke visar sig djupare än den övriga huden, svart hår likväl saknas där, så skall prästen hålla den av skorven angripne innestängd i sju dagar.

32 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser det angripna stället, finner att skorven icke har utbrett sig, och att där icke finnes något gulaktigt hår, och att skorven icke visar sig djupare än den övriga huden,

33 så skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga stället, och prästen skall för andra gången hålla den skorvsjuke innestängd i sju dagar.

34 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser den skorvsjuke, finner att skorven icke har utbrett sig på huden, och att den icke visar sig djupare än den övriga huden, så skall prästen förklara honom ren, och sedan han har tvått sina kläder, är han ren.

35 Men om skorven utbreder sig på huden, sedan han har blivit förklarad ren,

36 och prästen, när han beser honom, finner att skorven har utbrett sig på huden, så behöver prästen icke efterforska om där finnes något gulaktigt hår, ty han är oren.

37 Men om skorven visar sig oförändrad, och svart hår har vuxit upp på stället, då är skorven läkt, och han är ren, och prästen skall förklara honom ren.

38 När någon, man eller kvinna, på sin kropps hud får fläckar, vita fläckar,

39 och prästen, när han beser den angripne, finner att fläckarna på hans kropps hud äro blekvita, då är det ett ofarligt utslag som har kommit fram på huden; han är ren.

40 När på en mans huvud håret utan vidare faller av, är det vanlig bakskallighet; han är ren.

41 Och om håret utan vidare faller av på främre delen av huvudet, så är det vanlig framskallighet; han är ren.

42 Men när på det skalliga stället, baktill eller framtill, en rödvit fläck uppstår, då är det spetälska som har brutit ut på det skalliga stället baktill eller framtill.

43 Om alltså prästen, när han beser honom, finner att den upphöjda fläcken på det skalliga stället, baktill eller framtill, är rödvit, och att den visar sig lik spetälska på den övriga kroppens hud,

44 så är mannen spetälsk, han är oren; prästen skall strax förklara honom oren, ty han är angripen på sitt huvud.

45 Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna kläder, han skall hava sitt hår oordnat och skyla sitt skägg, och han skall ropa: »Oren! Oren

46 Så länge han är angripen av spetälska, skall han vara oren; oren är han. Han skall bo avskild; utanför lägret skall han hava sin bostad.

47 När en klädnad bliver angripen av spetälska, vare sig klädnaden är av ylle eller av linne,

48 eller när så sker med något vävt eller virkat tyg, vare sig av linne eller av ylle, eller med skinn eller med något, vad det vara må, som är förfärdigat av skinn,

49 och det angripna stället visar sig grönaktigt eller rödaktigt, på klädnaden eller skinnet, eller på det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad det vara må, då är stället angripet av spetälska och skall visas för prästen.

50 Och när prästen har besett det angripna stället, skall han hava den angripna saken inlåst i sju dagar.

51 Om han då, när han på sjunde dagen beser det angripna stället, finner att skadan har utbrett sig på klädnaden, eller på det vävda eller virkade tyget, eller på skinnet, vadhelst det vara må, som är förfärdigat av skinnet, så är stället angripet av elakartad spetälska; sådant är orent.

52 Och man skall bränna upp klädnaden, eller det vävda eller virkade tyget, vare sig det år av ylle eller av linne, eller skinnsaken som är angripen, vad det vara må; ty det är en elakartad spetälska; allt sådant skall brännas upp i eld.

53 Men om prästen, när han beser stället, finner att fläcken icke har utbrett sig på klädnaden, eller på det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad det vara må,

54 så skall prästen bjuda att man tvår den sak på vilken det angripna stället finnes, och han skall för andra gången hava den inlåst i sju dagar.

55 Om då prästen, när han efter tvagningen beser det angripna stället, finner att det angripna stället icke har förändrat sitt utseende, så är en sådan sak oren, om ock fläcken icke vidare har utbrett sig; du skall bränna upp den i eld; det är en frätfläck, vare sig den sitter på avigsidan eller på rätsidan.

56 Men om prästen, när han beser det angripna stället, finner att det efter tvagningen har bleknat, så skall han riva bort det från klädnaden eller skinnet, eller från det vävda eller virkade tyget.

57 Om likväl sedan en fläck åter visar sig på klädnaden, eller på det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad det vara må, så är det spetälska som har brutit ut; den sak på vilken det angripna stället finnes skall du bränna upp i eld.

58 Men om genom tvagningen fläcken har gått bort på klädnaden, eller på det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad det vara må, så skall det för andra gången tvås, och så bliver det rent.

59 Detta är lagen om det som bliver angripet av spetälska, antingen det är en klädnad av ylle eller linne, eller det är vävt eller virkat tyg, eller någon skinnsak, vad det vara må -- den lag efter vilken det skall förklaras rent eller orent.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 2906

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2906. 'The years of the life of Sarah' means when any Divine truth still existed on earth. This is clear from the meaning of 'a year' as a whole period of the Church from start to finish, and so of 'years' as periods, dealt with immediately above in 2905; and from the meaning of 'the life of Sarah' as states as regards Divine truth, also dealt with just above, in 2904. Thus here the end when no Divine truth at all existed any longer is meant, as also follows from the words that occur immediately before these.

[2] That 'a year' means the whole length of time a state of the Church lasts, from start to finish, or what amounts to the same, a whole period, and that consequently 'years' means the periods of time within the general whole, becomes clear from the following places in the Word: In Isaiah,

Jehovah has anointed Me to bring good tidings to the afflicted; He has sent Me to bind up the broken in heart, to proclaim liberty to captives, and opening of every kind to those that are bound, to proclaim the year of Jehovah's good pleasure, and the day of vengeance for our God. Isaiah 61:1-2.

This refers to the Coming of the Lord. 'The year of Jehovah's good pleasure' stands for the time of the new Church. In the same prophet,

The day of vengeance was in My heart, and the year of My redeemed has come. Isaiah 63:4.

This similarly refers to the Coming of the Lord. 'The year of the redeemed' stands for the time of the new Church. In the same prophet,

The day of Jehovah's vengeance, the year of retributions on account of the controversy of Zion. Isaiah 34:8.

Here the meaning is similar.

[3] That same period is also called 'the year of visitation': in Jeremiah,

I will bring evil to the men of Anathoth in the year of their visitation. Jeremiah 11:23.

In the same prophet,

I will bring upon Moab the year of their visitation. Jeremiah 48:44.

And plainer still in Ezekiel,

After many days you will be visited; in the latter years you will come upon the land that is brought back from the sword, that is gathered out of many peoples, upon the mountains of Israel, which will be a waste continually. Ezekiel 38:8.

'The latter years' stands for the final period of the Church when it becomes that which is not the Church, those who previously belonged to the Church having been rejected and others having been accepted from other places. In Isaiah,

Thus said the Lord to me, Within yet a year, according to the years of a hireling, and all the glory of Kedar will be brought to an end. Isaiah 21:16.

This too stands for the final period.

[4] In Ezekiel,

You have become guilty by your blood which you have shed, and defiled by your idols which you have made, and you have brought your days near, and you have come even to your years. Therefore I have made you a reproach to the nations and a mocking to all the lands. Ezekiel 22:4.

'Coming even to their years' stands for coming to the end when the Lord departs from the Church. In Isaiah,

Jehovah has now spoken, saying, In three years, as with the years of a hireling, the glory of Moab will grow worthless, with all its great multitude; and the residue will be tiny and of no account. Isaiah 16:14.

'In three years' also stands for the end of the previous Church - 'three' meaning that which has been completed and that which is a beginning, see 1825, 2788.

[5] Seven, and also seventy, have the same meaning, see 720, 728, 901. Consequently it is said in Isaiah,

And it will be on that day, that Tyre will pass into oblivion for seventy years, according to the days of one king. At the end of seventy years it will happen to Tyre according to the song of the harlot. And it will be at the end of seventy years, that Jehovah will visit Tyre, and she will return to hiring herself out as a harlot. Isaiah 23:15, 17.

'Seventy years' stands for a whole period, from the time a Church comes into being until the time it breathes its last, which is also 'the days of one king', for 'a king' means a Church's truth, see 1672, 1728, 2015, 2069. The captivity which the Jews were sent into lasting seventy years entails something similar. That captivity is also spoken of in Jeremiah as follows,

These nations will serve the king of Babel seventy years, and it will be, when the seventy years are fulfilled, that I will visit the king of Babel and this nation for their iniquity, said Jehovah. Jeremiah 25:11-12; 29:10.

[6] That 'a year', and also 'years', is a whole period of the Church, or the time it lasts, becomes clearer still in Malachi,

Behold, I am sending My angel, and he will prepare the way before Me; and suddenly there will come to His temple the Lord whom you are seeking, and the angel of the covenant in whom you delight. Behold, He is coming, said Jehovah Zebaoth. And who can endure the day of His coming? Then the offering of Judah and Jerusalem will be pleasing to Jehovah, as in the days of old, and as in ancient years. Malachi 3:1-2, 4.

This refers to the Coming of the Lord. 'The days of old' stands for the Most Ancient Church, 'ancient years' for the Ancient Church, 'the offering of Judah' for worship springing from celestial love, and 'the offering of Jerusalem' for worship springing from spiritual love. Here it is quite evident that neither Judah nor Jerusalem was meant. In David,

I have considered the days of old, and the years of long ago. Psalms 77:5.

Here 'the days of old' and 'the years of long ago' stand for the same two Churches, as is plainer still in Moses,

Recollect the days of old, understand the years of generation after generation; ask your father and he will show you, your elders and they will tell you, When the Most High gave to the nations an inheritance, and Himself separated the sons of man. Deuteronomy 32:7-8.

[7] That 'a year' or 'years' is a complete period of the Church is also evident in Habakkuk,

O Jehovah, I have heard Your fame; I was afraid. O Jehovah, revive Your work in the midst of the years, in the midst of the years make it known; in wrath You will remember mercy. God will come out of Teman, and the Holy One out of Mount Paran. Habakkuk 3:2-3.

This refers to the Coming of the Lord. 'In the midst of the years' stands for in the fullness of time. For what the fullness of time is, see just above in 2905.

[8] As 'a year' and 'years', when used in reference to the Lord's kingdom on earth, which is the Church, mean a complete period from start to finish, so when used in reference to the Lord's kingdom in heaven do they mean that which is eternal; as in David,

O God, Your years are from generation to generation. You are He, and Your years will have no end. The sons of Your servants will continue, and their seed will be established before You. Psalms 102:24, 27-28.

In the same author,

You will add days to the king's days; His years as generation after generation! And He will dwell for ever before God. Psalms 61:6-7.

Here 'years' stands for that which is eternal since these words refer to the Lord and His kingdom.

[9] The lambs offered in burnt offerings and sacrifices, which were to be in their first year, Leviticus 12:6; 14:10; Numbers 6:12; 7:15, 21, 33, 39, 45, 51, 57, 63, 69, 75, 81; and elsewhere, meant the celestial things of innocence in the Lord's kingdom, which are eternal. Hence burnt offerings of calves in their first year are referred to in Micah 6:6 as being most acceptable.

[10] That 'a year' in the internal sense does not mean a year is made additionally clear from the consideration that angels, who possess the internal sense of the Word, are not able to possess the idea of any year. But because a year is a complete period of time within the natural world, they have instead of the idea of a year the idea of that which is completed in relation to states of the Church, and of that which is eternal in relation to states in heaven. To them periods of time are states, 1274, 1382, 2625, 2788, 2837.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.