Bible

 

3 Mosebok 14

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 Detta vare lagen om huru man skall förfara, när den som har haft spetälska skall renas: Han skall föras till prästen;

3 och prästen skall gå ut utanför lägret. Om då prästen, när han beser den spetälske, finner att han är botad från den spetälska varav han var angripen,

4 så skall prästen bjuda att man för dens räkning, som skall renas, tager två levande rena fåglar, cederträ, rosenrött garn och isop.

5 Och prästen skall bjuda att man slaktar den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten i.

6 Sedan skall han taga den levande fågeln, så ock cederträet, det rosenröda garnet och isopen, och detta alltsammans, jämväl den levande fågeln, skall han doppa i den fågelns blod, som har blivit slaktad över det friska vattnet.

7 Och han skall stänka sju gånger på den som skall renas från spetälskan; och sedan han så har renat honom, skall han slappa den levande fågeln fri ute på marken.

8 Och den som skall renas skall två sina kläder och raka av allt sitt hår och bada sig i vatten, så bliver han ren och får sedan gå in i lägret. Dock skall han stanna utanför sitt tält i sju dagar.

9 Och på sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, både huvudhåret och skägget och ögonbrynen: allt sitt hår skall han raka av. Och han skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten, så bliver han ren.

10 Och på åttonde dagen skall han taga två felfria lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön, så ock tre tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och därtill en log olja.

11 Och prästen som förrättar reningen skall ställa den som skall renas och allt det andra fram inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.

12 Och prästen skall taga det ena lammet och offra det till ett skuldoffer, jämte tillhörande log olja, och vifta detta såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.

13 Och man skall slakta lammet på samma plats där man slaktar synd- och brännoffersdjuren, på en helig plats; ty skuldoffret tillhör prästen, likasom syndoffret; det är högheligt.

14 Och prästen skall taga något av skuldoffrets blod, och därmed skall prästen bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.

15 Sedan skall prästen taga av tillhörande log olja och gjuta i sin vänstra hand,

16 och prästen skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har i sin vänstra hand och stänka något av oljan med sitt finger sju gånger inför HERRENS ansikte.

17 Och med det som bliver över av oljan i hans hand skall prästen bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå skuldoffersblodet.

18 Och det som sedan är över av oljan i prästens hand skall han gjuta på dens huvud, som skall renas; så skall prästen bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte.

19 Därefter skall prästen offra syndoffret och bringa försoning för den som skall renas, så att han bliver fri ifrån sin orenhet; sedan skall han slakta brännoffersdjuret.

20 Och prästen skall offra brännoffret på altaret och tillika spisoffret. När så prästen bringar försoning för honom, då bliver han ren.

21 Men om han är fattig och icke kan anskaffa så mycket, så skall han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det för att bringa försoning för sig, och allenast en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och därtill en log olja,

22 så ock två turturduvor eller två unga duvor, efter som han kan anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till brännoffer.

23 Och han skall, för att förklaras ren, bära allt detta till prästen på åttonde dagen, till uppenbarelsetältets ingång, inför HERRENS ansikte.

24 Och prästen skall taga skuldofferslammet och tillhörande log olja, och detta skall prästen vifta såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.

25 Och man skall slakta skuldofferslammet, och prästen skall taga av skuldoffrets blod och bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.

26 Sedan skall prästen gjuta något av oljan i sin vänstra hand,

27 och prästen skall stänka med sitt högra pekfinger något av oljan som han har i sin vänstra hand sju gånger inför HERRENS ansikte.

28 Och prästen skall med oljan som han har i sin hand bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå skuldoffersblodet.

29 Och det som är över av oljan i prästens hand skall han gjuta på dens huvud, som skall renas, till att bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte.

30 Därefter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;

31 efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer, tillika med spisoffret. Så skall prästen bringa försoning inför HERRENS ansikte för den som skall renas.

32 Detta är lagen om den som har varit angripen av spetälska, men icke kan anskaffa vad som rätteligen hör till hans rening.

33 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

34 När I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till besittning, och jag låter något hus i det land I fån till besittning bliva angripet av spetälska,

35 så skall husets ägare gå och anmäla det för prästen och säga: »Det synes som om mitt hus vore angripet av spetälska.»

36 Då skall prästen bjuda att man, innan prästen går in för att bese det angripna stället, utrymmer huset, för att icke allt som är i huset skall bliva orent. Och därefter skall prästen gå in för att bese huset.

37 Om han då, när han beser det angripna stället, finner att det angripna stället på husets vägg bildar grönaktiga eller rödaktiga fördjupningar, som visa sig lägre än den övriga väggen,

38 så skall prästen gå ut ur huset, till dörren på huset, och stänga huset för sju dagar.

39 Om då prästen, när han på sjunde dagen kommer igen och beser det, finner att fläcken har utbrett sig på husets vägg,

40 så skall prästen bjuda att man bryter ut de stenar som äro angripna, och kastar dem utanför staden på någon oren plats.

41 Men huset skall man skrapa överallt innantill och kasta det avskrapade murbruket utanför staden på någon oren plats.

42 Och man skall taga andra stenar och sätta in dem i de förras ställe och taga annat murbruk och rappa huset därmed.

43 Om likväl en fläck åter kommer fram på huset, sedan man har brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan det har blivit rappat,

44 så skall prästen gå in och bese det, och om han då finner att fläcken har utbrett sig på huset, så är detta en elakartad spetälska på huset, det är orent.

45 Och man skall riva ned huset, med dess stenar och trävirke och allt murbruk på huset, och föra bort alltsammans utanför staden till någon oren plats.

46 Och om någon har gått in i huset under den tid det skulle vara stängt, så skall han vara oren ända till aftonen.

47 Och om någon har legat i huset, skall han två sina kläder, och om någon har ätit i huset, skall också han två sina kläder.

48 Men om prästen, när han går in och beser huset, finner att fläcken icke har utbrett sig på huset, sedan det har blivit rappat, så skall han förklara huset rent, ty då är det onda hävt.

49 Och han skall till husets rening taga två fåglar, cederträ, rosenrött garn och isop.

50 Och han skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten i.

51 Sedan skall han taga cederträet, isopen, det rosenröda garnet och den levande fågeln, och doppa alltsammans i den slaktade fågelns blod och det friska vattnet, och stänka på huset sju gånger.

52 Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnet och med den levande fågeln, cederträet, isopen och det rosenröda garnet.

53 Och han skall släppa den levande fågeln fri ute på marken utanför staden. När han så bringar försoning för huset, då bliver det rent.

54 Detta är lagen om allt slags spetälskesjukdom och spetälskeskorv,

55 om spetälskakläder och på hus,

56 om upphöjningar på huden, utslag och ljusa fläckar,

57 till undervisning om när något är orent eller rent. Detta är lagen om spetälska.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 2906

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2906. 'The years of the life of Sarah' means when any Divine truth still existed on earth. This is clear from the meaning of 'a year' as a whole period of the Church from start to finish, and so of 'years' as periods, dealt with immediately above in 2905; and from the meaning of 'the life of Sarah' as states as regards Divine truth, also dealt with just above, in 2904. Thus here the end when no Divine truth at all existed any longer is meant, as also follows from the words that occur immediately before these.

[2] That 'a year' means the whole length of time a state of the Church lasts, from start to finish, or what amounts to the same, a whole period, and that consequently 'years' means the periods of time within the general whole, becomes clear from the following places in the Word: In Isaiah,

Jehovah has anointed Me to bring good tidings to the afflicted; He has sent Me to bind up the broken in heart, to proclaim liberty to captives, and opening of every kind to those that are bound, to proclaim the year of Jehovah's good pleasure, and the day of vengeance for our God. Isaiah 61:1-2.

This refers to the Coming of the Lord. 'The year of Jehovah's good pleasure' stands for the time of the new Church. In the same prophet,

The day of vengeance was in My heart, and the year of My redeemed has come. Isaiah 63:4.

This similarly refers to the Coming of the Lord. 'The year of the redeemed' stands for the time of the new Church. In the same prophet,

The day of Jehovah's vengeance, the year of retributions on account of the controversy of Zion. Isaiah 34:8.

Here the meaning is similar.

[3] That same period is also called 'the year of visitation': in Jeremiah,

I will bring evil to the men of Anathoth in the year of their visitation. Jeremiah 11:23.

In the same prophet,

I will bring upon Moab the year of their visitation. Jeremiah 48:44.

And plainer still in Ezekiel,

After many days you will be visited; in the latter years you will come upon the land that is brought back from the sword, that is gathered out of many peoples, upon the mountains of Israel, which will be a waste continually. Ezekiel 38:8.

'The latter years' stands for the final period of the Church when it becomes that which is not the Church, those who previously belonged to the Church having been rejected and others having been accepted from other places. In Isaiah,

Thus said the Lord to me, Within yet a year, according to the years of a hireling, and all the glory of Kedar will be brought to an end. Isaiah 21:16.

This too stands for the final period.

[4] In Ezekiel,

You have become guilty by your blood which you have shed, and defiled by your idols which you have made, and you have brought your days near, and you have come even to your years. Therefore I have made you a reproach to the nations and a mocking to all the lands. Ezekiel 22:4.

'Coming even to their years' stands for coming to the end when the Lord departs from the Church. In Isaiah,

Jehovah has now spoken, saying, In three years, as with the years of a hireling, the glory of Moab will grow worthless, with all its great multitude; and the residue will be tiny and of no account. Isaiah 16:14.

'In three years' also stands for the end of the previous Church - 'three' meaning that which has been completed and that which is a beginning, see 1825, 2788.

[5] Seven, and also seventy, have the same meaning, see 720, 728, 901. Consequently it is said in Isaiah,

And it will be on that day, that Tyre will pass into oblivion for seventy years, according to the days of one king. At the end of seventy years it will happen to Tyre according to the song of the harlot. And it will be at the end of seventy years, that Jehovah will visit Tyre, and she will return to hiring herself out as a harlot. Isaiah 23:15, 17.

'Seventy years' stands for a whole period, from the time a Church comes into being until the time it breathes its last, which is also 'the days of one king', for 'a king' means a Church's truth, see 1672, 1728, 2015, 2069. The captivity which the Jews were sent into lasting seventy years entails something similar. That captivity is also spoken of in Jeremiah as follows,

These nations will serve the king of Babel seventy years, and it will be, when the seventy years are fulfilled, that I will visit the king of Babel and this nation for their iniquity, said Jehovah. Jeremiah 25:11-12; 29:10.

[6] That 'a year', and also 'years', is a whole period of the Church, or the time it lasts, becomes clearer still in Malachi,

Behold, I am sending My angel, and he will prepare the way before Me; and suddenly there will come to His temple the Lord whom you are seeking, and the angel of the covenant in whom you delight. Behold, He is coming, said Jehovah Zebaoth. And who can endure the day of His coming? Then the offering of Judah and Jerusalem will be pleasing to Jehovah, as in the days of old, and as in ancient years. Malachi 3:1-2, 4.

This refers to the Coming of the Lord. 'The days of old' stands for the Most Ancient Church, 'ancient years' for the Ancient Church, 'the offering of Judah' for worship springing from celestial love, and 'the offering of Jerusalem' for worship springing from spiritual love. Here it is quite evident that neither Judah nor Jerusalem was meant. In David,

I have considered the days of old, and the years of long ago. Psalms 77:5.

Here 'the days of old' and 'the years of long ago' stand for the same two Churches, as is plainer still in Moses,

Recollect the days of old, understand the years of generation after generation; ask your father and he will show you, your elders and they will tell you, When the Most High gave to the nations an inheritance, and Himself separated the sons of man. Deuteronomy 32:7-8.

[7] That 'a year' or 'years' is a complete period of the Church is also evident in Habakkuk,

O Jehovah, I have heard Your fame; I was afraid. O Jehovah, revive Your work in the midst of the years, in the midst of the years make it known; in wrath You will remember mercy. God will come out of Teman, and the Holy One out of Mount Paran. Habakkuk 3:2-3.

This refers to the Coming of the Lord. 'In the midst of the years' stands for in the fullness of time. For what the fullness of time is, see just above in 2905.

[8] As 'a year' and 'years', when used in reference to the Lord's kingdom on earth, which is the Church, mean a complete period from start to finish, so when used in reference to the Lord's kingdom in heaven do they mean that which is eternal; as in David,

O God, Your years are from generation to generation. You are He, and Your years will have no end. The sons of Your servants will continue, and their seed will be established before You. Psalms 102:24, 27-28.

In the same author,

You will add days to the king's days; His years as generation after generation! And He will dwell for ever before God. Psalms 61:6-7.

Here 'years' stands for that which is eternal since these words refer to the Lord and His kingdom.

[9] The lambs offered in burnt offerings and sacrifices, which were to be in their first year, Leviticus 12:6; 14:10; Numbers 6:12; 7:15, 21, 33, 39, 45, 51, 57, 63, 69, 75, 81; and elsewhere, meant the celestial things of innocence in the Lord's kingdom, which are eternal. Hence burnt offerings of calves in their first year are referred to in Micah 6:6 as being most acceptable.

[10] That 'a year' in the internal sense does not mean a year is made additionally clear from the consideration that angels, who possess the internal sense of the Word, are not able to possess the idea of any year. But because a year is a complete period of time within the natural world, they have instead of the idea of a year the idea of that which is completed in relation to states of the Church, and of that which is eternal in relation to states in heaven. To them periods of time are states, 1274, 1382, 2625, 2788, 2837.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.