2362. Att orden ’se, jag har två döttrar som ännu inte vet av någon man’ betecknar böjelser för det goda och för det sanna är uppenbart av det som menas med ’döttrar’, behandlat i nr 489–491. ’Som inte vet av någon man’ betyder att de inte befläckats av något falskt, ty med ’man’ menas det förnuftssanna och också i motsatt mening det falska, nr 265, 749, 1007. Det finns två kategorier böjelse, böjelse för det goda och böjelse för det sanna, se nr 1997. Den första – böjelsen för det goda – bildar den himmelska Kyrkan och kallas i Ordet ’dottern Sion’ och också ’jungfrun dottern Sion’. Den andra – böjelsen för det sanna – bildar den andliga Kyrkan och kallas i Ordet ’dottern Jerusalem’, såsom hos Jesaja:

[2] Hon har föraktat dig och smädat dig, jungfrun dottern Sion. Hon skakar på huvudet efter dig, dottern Jerusalem. 37:22; 2 Konungaboken 19:21.

Hos Jeremia:

Vad skall jag likna dig vid, du dotter Jerusalem? Vad skall jag jämföra dig med och vad skall jag trösta dig med, du jungfru dotter Sion? Klagovisorna 2:13.

Hos Mika:

O du hjordens torn, du dotter Sions kulle, till dig skall det komma, och det förra herradömet skall komma, du dotter Jerusalems kungavälde. Mika 4:8.

Hos Sefanja:

Jubla, du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel! Var glad och fröjda dig av allt ditt hjärta, du dotter Jerusalem 3:14.

Hos Sakarja:

Fröjda dig storligen, du dotter Sion! Höj glädjerop, du dotter Jerusalem! Se, din konung skall komma till dig. Sakaria 9:9; Matteus 21:5; Johan 12:15.

[3] Att den himmelska Kyrkan, som är Herrens himmelska rike, kallas ’dotter Sion’ på grund av böjelsen för det goda, det vill säga på grund av kärleken till Herren Själv, se dessutom 10:32; 16:1; 52:2; 62:11; Jeremia 4:31; 6:2, 23; Klagovisorna 1:6; 2:1, 4, 7, 10; Mika 4:10, 13; Sakaria 2:10; Psaltaren 9:14. Och att den andliga Kyrkan, som är Herrens andliga rike, kallas ’dotter Jerusalem’ på grund av böjelsen för det sanna och på grund av människokärlek mot nästan, se Klagovisorna 2:15. Om dessa båda Kyrkor, hur beskaffad den ena och den andra är, handlar det på många ställen i del 1.

[4] Eftersom den himmelska Kyrkan existerar på grund av kärlek till Herren, vilken kärlek innebor i kärleken mot nästan, så liknas den i synnerhet med en ogift dotter eller jungfru. Ja, den kallas också ’jungfru’ såsom hos Johannes:

Dessa är de som inte har befläckat sig med kvinnor, ty de är jungfrur. Dessa är de som följer Lammet, vart Han går. Ty de är obefläckade inför Guds tron. Uppenbarelseboken 14:4-5.

För att detta också skulle förebildas i den Judiska Kyrkan anbefalldes prästerna att inte ta änkor, utan jungfrur till hustrur, 3 Mosebok 21:13–15; 44:22.

[5] Av innehållet i föreliggande vers kan man inse hur rent Ordet är i den invärtes meningen, trots att det ser annorlunda ut i bokstaven. För när man läser följande: ’Se, jag har två döttrar, som ännu inte vet av någon man. Dem vill jag föra ut till er, och ni kan göra med dem vad som är gott i era ögon – gör bara inte dessa män något’, då smyger sig inte annat än något orent in i föreställningarna, framför allt hos dem som för ett ont leverne. Men hur kyska dessa ord ändå är i den invärtes meningen framgår av den förklaring som redan givits, som är att de betecknar böjelserna för det goda och sanna samt den sällhet som de, vilka inte gör våld på Herrens Gudomliga och utgående Heliga, skulle förnimma av dessa böjelser.