2455. Att orden ’hon blev en saltstod’ betyder att allt det goda i det sanna ödelades är uppenbart av det som förstås med ’saltstod’ och av det som förstås med ’salt’. På grundspråket uttrycks ’stod’ med ett ord, varmed menas någonting som står stilla, och inte med ett ord som betyder en stod som upprestes antingen till gudsdyrkan, till ett tecken, eller till ett vittnesbörd. Med ’saltstod’, som det talas om här, förstås följaktligen att den – sanningen betecknad med Lots hustru – stod som någonting ödelagt, nr 2454. Det sanna sägs vara ödelagt när det inte längre finns något gott i det – ödeläggelsen som sådan kallas ’salt’.

[2] Då nu det mesta i Ordet har dubbel betydelse, en ursprunglig och en motsatt, så har även ’salt’ det. I ursprunglig bemärkelse betyder salt böjelse för det sanna, i motsatt bemärkelse ödeläggelse av en sådan böjelse, det vill säga av det goda i det sanna. Att ’salt’ betecknar böjelse för det sanna, se 2 Mosebok 30:35; 3 Mosebok 2:13; Matteus 5:13; Markus 9:49-50; Lukas 14:34-35. Att det också betecknar ödeläggelse av böjelsen för det sanna, det vill säga för det goda som finns i det sanna, är uppenbart av följande ställen.

Hos Mose:

Hela landet skall vara svavel och salt, en förbränning. Det skall inte besås, inget skall gro i det och några örter skall inte heller komma upp i det, liksom vid omstörtningen av Sodom och Gomorra, eller Adma och Seboim. 5 Mosebok 29:23.

Här står ’svavel’ för ödeläggelse av det goda och ’salt’ för ödeläggelse av det sanna. Att ödeläggelse här avses framgår av varje detalj.

[3] Hos Sefanja:

Det skall gå Moab som Sodom, och Ammons söner som Gomorra, ett tillhåll för nässlor, och en saltgrop, en förödelse för evigt. 2:9.

Här står ’ett tillhåll för nässlor’ för det ödelagda goda och en ’saltgrop’ för det ödelagda sanna, ty ’ett tillhåll för nässlor’ syftar på Sodom, varmed, som visats, förstås det onda eller ödelagda goda, och ’en saltgrop’ syftar på Gomorra, varmed, som visats, förstås det falska eller ödelagda sanna. Att det är fråga om ödeläggelse är tydligt, ty det sägs ’en förödelse för evigt’.

Hos Jeremia:

Den som sätter kött till arm åt sig skall bli som en torr buske i ödemarken och skall inte se, när det goda kommer. Och han skall bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor. Jeremia 17:5-6.

Här står ’förbrända platser’ för ödelagd godhet och ’ett land med salthedar’ för ödelagd sanning.

[4] Hos David:

Jehovah förvandlade floderna till en öken, källsprången till torr mark, bördigt land till en salthed, för dess inbyggares ondskas skull. Psaltaren 107:33-34.

Här står ’bördigt land till en salthed’ för ödeläggelse av det goda som finns i det sanna.

Hos Hesekiel:

Dess gyttjepölar och dess träsk skall inte bli sunda, de skall utlämnas åt saltet. 47:11.

’Att utlämnas åt saltet’ står för att vara fullständigt ödelagd med hänsyn till det sanna. Eftersom ’salt’ betecknade ödeläggelse och ’städer’ lärobestämningar rörande det sanna, såsom visats i nr 402, 2268, 2428, 2451, så strödde man fordom salt över städer som blivit förstörda för att förhindra deras återuppbyggande, Domarboken9:45. Den nu lämnade redogörelsen har avseende på det fjärde tillståndet inom Kyrkan, som förebildades med ’Lot’, ett tillstånd i vilket allt sant har ödelagts vad avser det goda.