Bible

 

Josua 15

Studie

   

1 Juda barns stam fick, efter sina släkter, sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ned i söder.

2 Och deras södra gräns begynte vid ändan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,

3 gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin, drog sig så upp söder om Kades-Barnea, gick därefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt böjde sig sedan mot Karka.

4 Vidare gick den fram till Asmon och därifrån ut till Egyptens bäck; sedan gick gränsen ut vid havet. »Detta», sade han, »skall vara eder gräns i söder

5 Gränsen i öster var Salthavet ända till Jordans utlopp. Och gränsen på norra sidan begynte vid den vik av detta hav, där Jordan har sitt utlopp.

6 Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gränsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.

7 Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken; sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så ut till Rogelskällan.

8 Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus' höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, västerut, i norra ändan av Refaimsdalen.

9 Och från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim.

10 Och från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ned till Bet-Semes och framom Timna.

11 Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut; därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framom berget Baala och därifrån ut till Jabneel; sedan gick gränsen ut vid havet.

12 Och gränsen i väster följde Stora havet; det utgjorde gränsen. Dessa voro Juda barns gränser runt omkring, efter deras släkter.

13 Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron.

14 Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.

15 Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.

16 Och Kaleb sade: ȁt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru

17 När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.

18 Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?»

19 Hon sade: »Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.» Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna.

20 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras släkter.

21 Och de städer som lågo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,

22 Kina, Dimona, Adada,

23 Kedes, Hasor och Jitnan,

24 Sif, Telem, Bealot,

25 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor,

26 Amam, Sema, Molada,

27 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,

28 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,

29 Baala, Ijim, Esem,

30 Eltolad, Kesil, Horma,

31 Siklag, Madmanna, Sansanna,

32 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio städer med sina byar.

33 I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,

34 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,

35 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,

36 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton städer med sina byar;

37 Senan, Hadasa, Migdal-Gad,

38 Dilean, Mispe, Jokteel,

39 Lakis, Boskat, Eglon,

40 Kabbon, Lamas, Kitlis,

41 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton städer med sina byar;

42 Libna, Eter, Asan,

43 Jifta, Asna, Nesib,

44 Kegila, Aksib och Maresa -- nio städer med sina byar;

45 Ekron med underlydande städer och byar;

46 från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod samt dithörande byar;

47 vidare Asdod med underlydande städer och byar, Gasa med underlydande städer och byar ända till Egyptens bäck och fram till Stora havet, som utgjorde gränsen.

48 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,

49 Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir,

50 Anab, Estemo, Anim,

51 Gosen, Holon och Gilo -- elva städer med sina byar;

52 Arab, Ruma, Esean,

53 Janum, Bet-Tappua, Afeka,

54 Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior -- nio städer med sina byar;

55 Maon, Karmel, Sif, Juta,

56 Jisreel, Jokdeam och Sanoa,

57 Kain, Gibea och Timna -- tio städer med sina byar;

58 Halhul, Bet-Sur, Gedor,

59 Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex städer med sina byar;

60 Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba -- två städer med sina byar;

61 I Öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,

62 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex städer med sina byar.

63 Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke fördriva; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, såsom de göra ännu i dag.

   

Komentář

 

Exploring the Meaning of Joshua 15

Napsal(a) New Christian Bible Study Staff, Julian Duckworth

Joshua 15: Judah’s territory and more about Caleb.

This chapter describes the territory given to the tribe of Judah, and lists many of its cities and borders. Judah received a major portion of the land of Canaan; its eastern border was the Salt Sea (the Dead Sea), and the western border was the Great Sea (the Mediterranean).

Although Judah was the fourth son of Jacob, he played a more significant role in many of the Old Testament stories than his older brothers did. So, it is not surprising that the tribe of Judah received extensive territory in the south of Canaan, which in later time became the nation of Judah, along with the tribe of Benjamin’s small territory. The name ‘Judah’ also eventually led to the name ‘Jewish’, coming from the Roman province of Judaea. The name ‘Judah’ also means “praise”, specifically praise of God (see Swedenborg’s work, Arcana Caelestia 456).

Praise itself is a commendation of a person’s good qualities. To give praise is part of our love for our neighbour; to receive praise underscores our sense of our own value. To praise the Lord is to give thanks to Him, and to affirm the difference that the Lord makes in our life. Ultimately, praise is part of our faith in the Lord to lead us through this life and for eternity.

This uplifting, positive spiritual meaning of Judah does not mean that Judah (the man in the Old Testament) was without faults. He had his flaws, as everyone does, but at times Judah changed the course of events for a better outcome. It was Judah who persuaded his brothers to sell Joseph rather than kill him, and he also offered himself as a hostage for the sake of his brothers (Arcana Caelestia 4815[2]).

Chapter 15 lists very many locations in Judah’s territory. Here are just a few of the places listed, along with their meaning and spiritual significance:

Judah = “praise”

Spiritually = our worship of God

Which includes these, and many more aspects…

Zin = “flat, level ground”

Spiritually = life under God’s guidance

Kadesh Barnea = “holy wanderings”

Spiritually = becoming purified

Beth Hoglah = “house of the partridge”

Spiritually = bringing to birth

En Rogel = “water spring of the foot”

Spiritually = life in everyday activities

Jerusalem = “dwelling place of peace; wholeness”

Spiritually = our highest spiritual state

Nephtoah = “to be open”

Spiritually = to be part of all life

Timnah = “allotted portion”

Spiritually = what the Lord has created me for

Mount Hebron, which was in the territory of Judah, was given to Caleb as an inheritance because of his faithfulness to God. We read in this chapter that he conquers the giants living there, and drives them away from Mount Hebron. Caleb makes a promise that whoever takes the nearby city of Kirjath-sepher will have his daughter, Achsah, for a wife. Caleb’s brother’s son, Othniel, captures the city and marries Achsah. Caleb blesses Achsah and gives her springs of water upon her request, and he also gives Othniel a field.

The spiritual meaning of this touching story is that our spiritual life is intended to come together to be like a family (Arcana Caelestia 3020), just as Caleb, Achsah and Othniel are all close members of a family. Spiritual life is about bringing together our beliefs, our loves and affections, our intentions, and our actions. These different aspects of spiritual life become like one family where everyone – or everything – is interwoven together.

Bible

 

Joshua 15:9

Studie

       

9 And the border was drawn from the top of the hill unto the fountain of the water of Nephtoah, and went out to the cities of mount Ephron; and the border was drawn to Baalah, which is Kirjath-jearim: