119. Därav kommer det, att i Ordet Herren med hänsyn till kärleken jämföres med solen och med hänsyn till tron med månen, samt även att kärleken från Herren till Herren betecknas med solen och tron från Herren på Herren betecknas med månen, såsom på följande ställen:

»Månens ljus skall vara såsom solens ljus, och solens ljus skall vara sjufalt klarare, såsom sju dagars ljus.» (Jesaja 30:26)

»När jag utsläcker dig, skall jag övertäcka himlarna och förmörka stjärnorna; jag skall övertäcka solen med moln, och månen skall inte låta sitt ljus lysa. Ljusets alla ljus i himlarna skall jag förmörka över dig och låta mörker komma över ditt land.» (Hesekiel 32:7-8)

»Jag skall förmörka solen i dess uppgång, och månen skall inte låta sitt ljus skina.» (Jesaja 13:10)

»Solen och månen skola förmörkas, och stjärnorna skola hålla tillbaka sin glans. Solen skall vändas i mörker och månen i blod» (Joel 2:2, 10, 31; 3:15)

»Solen blev svart som en säck av hår, och månen blev som blod, och stjärnorna föll till jorden.» (Uppenbarelseboken 6:12-13)

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt ljus, och stjärnorna skola falla från himlen.» (Matteus 24:29) Så även annorstädes. På dessa ställen betecknas med solen kärleken och med månen tron och med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna ¹ . De sägas förmörkas, mista sitt ljus och falla från himlen, när de inte finnas mer. Att Herren synes som en sol i himlen, är även tydligt av Hans förvandling inför Petrus, Jakob och Johannes, i det att »Hans ansikte sken som solen» (Matteus 17:2). Herren syntes så för dessa lärjungar, när de voro bortförda från kroppen och voro i himlens ljus. Detta är orsaken till, att de forngamle, hos vilka det var en förebildande kyrka, vände ansiktet till solen i öster, när de voro i gudsdyrkan. Från dem härleder det sig, att man har givit templen riktningen mot öster.

Poznámky pod čarou: