87. Likadant är det med de övriga, såsom att där det sägs Fröjd det även sägs Glädje, såsom i följande: »Si Fröjd och Glädje att döda oxe« (Esaj. 22:13).

»Fröjd och Glädje skall nå [dem], fly skall sorg och suckan« (Esaj. 35:10; 51:11).

»Utrotad är ur vår Guds hus Glädje och Fröjd« (Joel 1:16).

»Avskaffas skall Fröjds röst och Glädjes röst« (Jerem. 7:34; 25:10).

»Den tionde [månaden]s fasta skall våra för Jehudahs hus till Fröjd och Glädje« (Sach. 8:19).

»Att vi må Fröjda oss i alla våra dagar, Gläd oss« (Psalm. 90:14, 15).

»Glädjen eder i Jerusalem, Fröjden eder i henne« (Esaj. 66:10).

»Fröjda dig och Gläd dig, Edoms dotter« (Klag. 4:21). Glädja sig skall Himlarna, och Fröjda sig skall jorden« (Psalm. 68:4 [96:11]).

»De skall låta mig höra Fröjd och Glädje« (Psalm. 51:10).

»Fröjd och Glädje skall finnas i Zion, bekännelse och sångs röst« (Esaj. 51:3).

»Det skall vara Glädje, och många skall Fröjda sig över Hans födelse« (Luk. 1:14).

»Jag skall låta upphöra Fröjds röst och Glädjes röst, brudgums röst och bruds röst« (Jerem. 7:34; 16:9; 25:10).

»Ännu skall höras på detta ställe Fröjds röst och Glädjes röst, och brudgums röst och bruds röst« (Jerem. 33:10, 1.1; och annanstädes).

Att det sägs bäggedera såväl fröjd som glädje, är emedan fröjd hör till det goda och glädje hör till det sanna, eller fröjd är kärlekens och glädje vishetens [sak], ty fröjd tillhör hjärtat och glädje själen, eller fröjd är viljans och glädje förståndets [tillhörighet]. Att Herrens och Församlingens äktenskap även är i dessa ting, är uppenbart utav det, att det sägs: fröjds Röst och glädjes röst, Brudgums röst och Bruds röst (Jerem. 7:34; 16:9; 25:10; 33:10, 11) och Herren är Brudgum och Församlingen är brud. Att Herren är Brudgum, kan ses (Matt. 9:15. Mark. 2:19, 20. Luk. 5:35) och att Församlingen är brud (Upp. 21:2, 9; 22:17) varför Johannes Döparen säger om Jesus:

»Den som har bruden är Brudgum« (Joh. 3:29).