Bible

 

1 Mosebok 40

Studie

   

1 En tid härefter hände sig att den egyptiske konungens munskänk och hans bagare försyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten.

2 Och Farao blev förtörnad på sina två hovmän, överste munskänken och överste bagaren,

3 och lät sätta dem i förvar i drabanthövitsmannens hus, i samma fängelse där Josef satt fången.

4 Och hövitsmannen för drabanterna anställde Josef hos dem till att betjäna dem; och de sutto där i förvar en tid.

5 Medan nu den egyptiske konungens munskänk och bagare sutto fångna i fängelset, hade de båda under samma natt var sin dröm, vardera med sin särskilda betydelse.

6 Och när Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedrövade.

7 Då frågade han Faraos hovmän, som med honom sutto i förvar i hans herres hus: »Varför sen I så sorgsna ut i dag

8 De svarade honom: »Vi hava haft en dröm, och ingen finnes, som kan uttyda den.» Josef sade till dem: »Att giva uttydningen är ju Guds sak; förtäljen drömmen för mig.»

9 Då förtäljde överste munskänken sin dröm för Josef och sade till honom: »Jag drömde att ett vinträd stod framför mig;

10 på vinträdet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, så slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.

11 Och jag hade Faraos bägare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos bägare och gav Farao bägaren i handen.»

12 Då sade Josef till honom: »Detta är uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar;

13 om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och sätta dig åter på din plats, så att du får giva Farao bägaren i handen likasom förut, då du var hans munskänk.

14 Men tänk på mig, när det går dig väl, så att du gör barmhärtighet med mig och nämner om mig för Farao och skaffar mig ut från detta hus;

15 ty jag är med orätt bortförd från hebréernas land, och icke heller här har jag gjort något varför jag borde sättas i fängelse

16 Då nu överste bagaren såg att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: »Också jag hade en dröm. Jag tyckte att jag bar tre vetebrödskorgar på mitt huvud.

17 Och i den översta korgen funnos bakverk av alla slag, sådant som Farao plägar äta; men fåglarna åto därav ur korgen på mitt huvud

18 svarade Josef och sade: »Detta är uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar;

19 om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och taga det av dig; han skall upphänga dig på trä, och fåglarna skola äta ditt kött

20 tredje dagen därefter, då det var Faraos födelsedag, gjorde denne ett gästabud för alla sina tjänare. Då upphöjde han, bland sina tjänare, såväl överste munskänkens huvud som överste bagarens.

21 Han insatte överste munskänken åter i hans ämbete, så att han fick giva Farao bägaren i handen;

22 men överste bagaren lät han upphänga, såsom Josef hade sagt dem i sin uttydning.

23 Men överste munskänken tänkte icke på Josef, utan glömde honom.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 5096

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

5096. Who were bound in the prison house. That this signifies which were among falsities, is evident from the signification of “being bound in a prison house,” as being to be among falsities (see n. 4958, 5037, 5038, 5085). They who are in falsities, and still more they who are in evils, are said to be “bound,” and in “prison”—not that they are in any bond, but for the reason that they are not in freedom, for those who are not in freedom are interiorly bound. For they who have confirmed themselves in falsity are no longer in any freedom to choose and receive truth; and they who have much confirmed themselves therein are not even in freedom to see truth, still less to acknowledge and believe it; for they are in the persuasion that falsity is truth, and truth falsity. This persuasion is such that it takes away all freedom to think anything else, and consequently holds the very thought in bonds and as it were in prison. This has become evident to me from much experience with those in the other life who have been in persuasion of falsity through confirmations in themselves.

[2] They are such as not at all to admit truths, but to reflect or strike them back again, and this with hardness according to the degree of the persuasion, especially when the falsity is from evil, or when evil has persuaded them. These are they who are meant in the Lord’s parable in Matthew:

Some seeds fell upon the hard way, and the birds came and devoured them (Matthew 13:4).

The “seeds” are Divine truths; the “hard rock” is persuasion; the “birds” are principles of falsity. They who are such do not even know that they are in bonds or in prison, for they are affected with their own falsity, and love it for the sake of the evil from which it springs; hence they suppose that they are in freedom, for whatever is of the affection or love appears free. But they who are not in confirmed falsity-that is, in the persuasion of falsity-easily admit truths, and see and choose them, and are affected with them, and afterward see falsities as it were beneath themselves, and also see how they who are in the persuasion of falsity are bound. These are in so much freedom that in view and thought they can as it were range through the whole heaven to innumerable truths; but no one can be in this freedom unless he is in good; for from good man is in heaven, and in heaven truths appear from good.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.