Bible

 

1 Mosebok 23

Studie

   

1 Och Sara blev ett hundra tjugusju år gammal; så gammal blev Sara.

2 Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne.

3 Därefter stod Abraham upp och gick bort ifrån den döda och talade så till Hets barn:

4 »Jag är en främling och gäst hos eder. Låten mig nu få en egen grav hos eder, så att jag kan föra min döda dit och begrava henne.»

5 svarade Hets barn Abraham och sade till honom:

6 »Hör oss, herre. Du är en Guds hövding bland oss; begrav din döda i den förnämligaste av våra gravar. Ingen av oss skall vägra att giva dig sin grav till att där begrava din döda.»

7 Men Abraham stod upp och bugade sig för landets folk, Hets barn;

8 och han talade med dem och sade: »Om I tillstädjen att jag för ut min döda och begraver henne, så hören mig och läggen eder ut för mig hos Efron, Sohars son,

9 så att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhör honom, och som ligger vid ändan av hans åker. Mot full betalning i eder krets må han giva mig den till egen grav

10 Men Efron satt där bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i närvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade:

11 »Icke så, min herre. Hör mig: Jag skänker dig åkern; grottan som finnes där skänker jag dig ock; jag skänker dig den inför mina landsmäns ögon; begrav där din döda.»

12 Men Abraham bugade sig för landets folk;

13 och han talade till Efron i närvaro av landets folk och sade: »Värdes dock höra mig. Jag vill betala åkerns värde; tag emot det av mig, och låt mig där begrava min döda.»

14 svarade Efron Abraham och sade till honom:

15 »Min herre, hör mig. Ett jordstycke till ett värde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.»

16 Och Abraham förstod Efron och vägde upp åt honom den summa som Efron hade uppgivit i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.

17 Så skedde det att Efrons åker i Makpela, gent emot Mamre, själva åkern med grottan som fanns där och alla träd på åkern, så långt dess område sträckte sig runt omkring, blev överlåten åt Abraham till egendom

18 inför Hets barns ögon, inför alla som bodde inom hans stadsport.

19 Därefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan på åkern i Makpela, gent emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land.

20 Åkern med grottan som fanns där blev så av Hets barn överlåten åt Abraham till egen grav.

   

Bible

 

Domarboken 2:1

Studie

       

1 Och HERRENS ängel kom från Gilgal upp till Bokim. Och han sade: »Jag förde eder upp ur Egypten och lät eder komma in i det land som jag med ed hade lovat åt edra fäder; och jag sade: 'Jag skall icke bryta mitt förbund med eder till evig tid.

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2816

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2816. Att orden ’Abraham räckte ut sin hand’ betecknar frestelse ända till den yttersta graden av makt är tydligt av tankekedjan, ty det handlar här om Herrens svåraste och innersta frestelser. De verser som föregår denna handlade om förberedelsen av det Gudomliga mänskliga för att tillåta och uthärda dessa frestelser, vilket i bokstavsmeningen uttrycks med att ’Abraham räckte ut sin hand’. Med ’hand’ förstås makt, se nr 878, här den yttersta graden av makt, ty det fattades nu inte mer än handlingen. Enligt den invärtes meningen var det Herrens Gudomliga som ledde det mänskliga /hos Honom/ in i de svåraste frestelser, ty med ’Abraham’ förstås Herren med hänsyn till det Gudomliga – och så skedde nu genom det Gudomliga ända till den yttersta graden av makt. Det verkliga förhållandet är att Herren tillät frestelser emot Sig för att därigenom driva ut allt som var blott mänskligt, och detta ända till dess att ingenting annat än Gudomligt var kvar.

[2] Att Herren tillät frestelser emot Sig, även den yttersta, som var den på korset, framgår av Herrens egna ord, hos Matteus:

Jesus började förklara för sina lärjungar att Han måste lida mycket och dödas. Petrus tog Honom då avsides och började förebrå Honom och sade: Skona Dig, Herre! Något sådant får inte hända Dig! Men Han vände sig om och sade till Petrus: Gå bort bakom Mig, Satan! Du är Mig en förargelseklippa, ty du förstår inte vad Gud, utan vad människan tillhör. Matteus 16:2123.

Och ännu tydligare hos Johannes:

Ingen tar Mitt liv39 ifrån Mig, utan Jag lägger ned det av Mig Själv. Jag har makt att lägga ned det, och Jag har makt att ta det tillbaka. Johan 10:18.

Och hos Lukas:

Måste inte Kristus lida detta och gå in i Sin härlighet? Lukas 24:26.

  
/ 10837