Arcana Caelestia # 2838
2838. Att orden ’såsom det i dag heter’ betyder det som är för evigt är uppenbart av det som menas med ’i dag’ i Ordet, varom följer. Man läser ofta i Ordet ’ända till denna dag eller till i dag’ såsom något som föregått:
Han är Mohabs fader ända till denna dag, och Ammons fader ända till denna dag. 1 Mosebok 19:37-38.
och sedan:
Namnet på staden är Beer-Seba ända till denna dag. 1 Mosebok 26:33.
dessutom:
Ända till denna dag äter inte Israels barn nerven i höften som förvreds, nerven som är över höftledsskålen. 1 Mosebok 32:32.
och likaså:
Denna är Rakels gravvård ända till denna dag. 1 Mosebok 35:20.
Josef gjorde det till en stadga /som gäller/ ända till denna dag. 1 Mosebok 47:26.
I historisk mening syftar ’ända till denna dag’ och ’i dag’ på den tid då Mose levde, men i invärtes mening betecknar dessa uttryck det beständiga och eviga i ett tillstånd. Med ’dag’ förstås tillstånd, se nr 23, 487, 488, 493, 893, och därför också ’i dag’, som är innevarande tid. Det som i världen är temporärt är i himlen evigt. För att uttrycka att något är evigt, så tilläggs därför ’i dag’ eller ’denna dag’, oaktat det för dem som endast är medvetna om den historiska meningen inte förefaller att innebära något ytterligare. Samma språkbruk förekommer på andra ställen i Ordet, såsom Jos 4:9; 6:25; 7:26; Domarboken1:21, 26, och på andra ställen.
[2] Att med ’i dag’ betecknas det som är ständigt och evigt kan man se hos David:
Jag skall berätta om vad som är beslutat: Jehovah har sagt till mig: Du är Min Son, i dag har Jag fött Dig. Psaltaren 2:7.
Här står ’i dag’ tydligt för det som är evigt.
Hos samme författare:
Evinnerligen, O Jehovah, står Ditt Ord fast i himlen. Från släkte till släkte varar Din trofasthet. Du har grundat jorden, och den består. Vad Dina domar angår, så består också de i dag. Psaltaren 119:89–91.
Också här står ’i dag’ tydligt för det som är evigt.
Hos Jeremia:
Förrän Jag danade dig i moderlivet, kände Jag dig, och förrän du lämnade modersskötet heliggjorde Jag dig. Jag har satt dig till en profet för folkslagen. Jag har denna dag (i dag) satt dig över folkslag och över konungariken. Jag har i dag gjort dig till en befäst stad och till en järnpelare och till murar av brons. Jeremia 1:5, 10, 18.
Detta syftar i bokstavsmeningen på Jeremia, men i den invärtes meningen förstås Herren. ’Jag har denna dag (i dag) satt dig över folkslag och över konungariken, och Jag har i dag gjort dig till en befäst stad’ betyder av evighet. Om Herren kan inte utsägas annat än det som är evigt.
[3] Hos Mose:
Ni står i dag allesammans inför Jehovah, er Gud, för att ni må träda in i Jehovahs, er Guds, förbund, i det edsförbund som Jehovah, er Gud, i dag vill sluta med er, så att Han må stadfästa er i dag Sig till ett folk, och så att Han skall vara Gud för er. Och det är inte endast med er som Jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, utan Jag gör det både med dem som i dag står här med oss inför Jehovah, vår Gud, och med dem som inte är med oss här i dag. 5 Mosebok 29:10, 12–15.
Här förstås i bokstavsmeningen med ’i dag’ den dåvarande tiden, när Mose talade till folket. Ändå är det uppenbart att detta inbegriper senare tider och det som är oupphörligt. Ty att sluta förbund med någon och med dem som var där och med dem som inte var där anger det som är ständigt återkommande. Själva den evärdliga fortvaron är vad som avses i den invärtes meningen.
[4] Att ’dagligen’ och ’i dag’ betecknar det som är beständigt är uppenbart också av offret, som förrättades varje dag. Detta offer kallades det ständigt återkommande eller oupphörliga offret, just därför att ’dag’, ’dagligen’ och ’i dag’ har den nämnda innebörden, 4 Mosebok 28:3, 23; 8:13; 11:31; 12:11. Detta torde ännu tydligare framgå med mannat som regnade ned från himlen, varom det heter hos Mose:
Se, Jag skall låta bröd regna från himlen, och folket skall gå ut och samla för varje dag så mycket som behövs. Och de skall inte lämna något kvar till i morgon. Det som de ändå lämnade kvar till morgonen växte det maskar i och ruttnade, med undantag dock för det som de samlade dagen före sabbaten. 2 Mosebok 16:4, 19-20, 23.
Detta inträffade, därför att ’mannat’ betecknade Herrens Gudomliga Mänskliga, Johan 6:31-32, 49-50, 58, och därför att Herrens Gudomliga Mänskliga betecknade himmelsk mat, som inte är något annan än kärlek och människokärlek jämte alla slag av godhet och sanning i tron. I himlen ger Herren varje ögonblick denna mat till änglarna, således beständigt och evigt, se nr 2493. Det är också det som förstås i Herrens Bön med ’Giv oss i dag vårt dagliga bröd’, Matteus 6:11; Lukas 11:3, det vill säga varje instundande ögonblick för evigt.
2 Mosebok 16
1
Därefter bröt Israels barns hela menighet upp från Elim och kom till öknen Sin, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egyptens land.
2
Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i öknen;
3
Israels barn sade till dem: »Ack att vi hade fått dö för HERRENS hand i Egyptens land, där vi sutto vid köttgrytorna och hade mat nog att äta! Men I haven fört oss hitut i öknen för att låta hela denna hop dö av hunger.»
4
Då sade HERREN till Mose: »Se, jag vill låta bröd från himmelen regna åt eder. Och folket skall gå ut och samla för var dag så mycket som behöves. Så skall jag sätta dem på prov, för att se om de vilja vandra efter min lag eller icke.
5
Och när de på den sjätte dagen tillreda vad de hava fört hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest för var dag samla in.»
6
Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: »I afton skolen I förnimma att det är HERREN som har fört eder ut ur Egyptens land,
7
och i morgon skolen I se HERRENS härlighet, HERREN har nämligen hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi, att I knorren mot oss?»
8
Och Mose sade ytterligare: »Detta skall ske därigenom att HERREN i afton giver eder kött att äta, och i morgon bröd att mätta eder med då nu HERREN har hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi? Det är icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.»
9
Och Mose sade till Aron: »Säg till Israels barns hela menighet Träden fram inför HERREN, ty han har hört huru I knorren.»
10
När sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet i molnskyn.
11
Och HERREN talade till Mose och sade:
12
»Jag har hört huru Israels barn knorra. Tala till dem och säg: Vid aftontiden skolen I få kött att äta och i morgon skolen I få bröd att mätta eder med; så skolen I förnimma att jag är HERREN, eder Gud.»
13
Och om aftonen kommo vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg dagg fallen runt omkring lägret.
14
Och när daggen som hade fallit gick bort, se, då låg över öknen på jorden något fint, såsom fjäll, något fint, likt rimfrost.
15
När Israels barn sågo detta, frågade de varandra: »Vad är det?» Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: »Detta är brödet som HERREN har givit eder till föda.
16
Och så har HERREN bjudit: Samlen därav, var och en så mycket han behöver till mat; en gomer på var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en åt så många som han har i sitt tält.»
17
Och Israels barn gjorde så, och den ene samlade mer, den andre mindre.
18
Men när de mätte upp det med gomer-mått, hade den som hade samlat mycket intet till överlopps, och de som hade samlat litet, honom fattades intet; var och en hade så mycket samlat, som han behövde till mat.
19
Och Mose sade till dem: »Ingen må behålla något kvar härav till i morgon.
20
Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvar till följande morgon. Då växte maskar däri, och det blev illaluktande. Och Mose blev förtörnad på dem.
21
Så samlade de därav var morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.
22
På den sjätte dagen hade de samlat dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Och menighetens hövdingar kommo alla och omtalade detta för Mose.
23
Då sade han till dem: »Detta är efter HERRENS ord; i morgon är sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka, men allt som är till överlopps skolen I ställa i förvar hos eder till i morgon.»
24
Och de ställde det i förvar till följande morgon, såsom Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask däri.
25
Och Mose sade: »Äten det i dag, ty i dag är HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna på marken.
26
I sex dagar skolen I samla därav, men på sjunde dagen är sabbat; då skall intet vara att finna.»
27
Likväl gingo några av folket på den sjunde dagen ut för att samla, men de funno intet.
28
Då sade HERREN till Mose: »Huru länge viljen I vara motsträviga och icke hålla mina bud och lagar?
29
Se, HERREN har givit eder sabbaten; därför giver han eder på den sjätte dagen bröd för två dagar. Så stannen då hemma, var och en hos sig; ingen må gå hemifrån på den sjunde dagen.»
30
Alltså höll folket sabbat på den sjunde dagen.
31
Och Israels barn kallade det manna . Och det liknade korianderfrö, det var vitt, och det smakade såsom semla med honung.
32
Och Mose sade: »Så har HERREN bjudit: En gomer härav skall förvaras åt edra efterkommande, för att de må se det bröd som jag gav eder att äta i öknen, när jag förde eder ut ur Egyptens land.
33
Och Mose sade till Aron: »Tag ett kärl och lägg däri en gomer manna, och ställ det inför HERREN till att förvaras åt edra efterkommande.»
34
Då gjorde man såsom HERREN hade bjudit Mose, och Aron ställde det framför vittnesbördet till att förvaras.
35
Och Israels barn åto manna i fyrtio år, till dess de kommo till bebott land; de åto manna, till dess de kommo till gränsen av Kanaans land. --
36
En gomer är tiondedelen av en efa.
