2836. Att orden ’och Abraham gav det stället namnet’ betyder beskaffenheten av deras tillstånd, det vill säga, tillståndet hos dem som är andliga och vilket bragtes till stånd i kraft av det Gudomliga Mänskliga är tydligt av det som förstås med ’att ge någon eller något ett namn’ som är att känna till hurdan en människa eller något är, berört i nr 144, 145, 1754, 1896, 2009, och av det som förstås med ’plats’ som är tillstånd, berört i nr 1273–1277, 1376–1381, 2625, och av det som ’Abraham’ förebildar som är Herren med hänsyn till det Gudomliga Mänskliga, berört i nr 2833. Av vad här anförts är uppenbart att ’Abraham gav platsen namnet’ betecknar hurdant tillståndet är hos dem som är andliga, ett tillstånd som åstadkommes i kraft av det Gudomliga Mänskliga. Det har redan påvisats att de människor som är andliga frälses genom Herrens Ankomst till världen, i nr 2661, 2716, och att de får upplysning från Herrens Gudomliga Mänskliga, nr 2716. I denna vers följer nu att de frälses som äger en tro som härflyter från människokärlek, det vill säga de hos vilka människokärlek finns. Det är detta tillstånd som orden i denna vers betecknar.