2839. Att orden ’på berget skall Jehovah se /till det/’ står för människokärlek, genom vilken det är av Herren ombesörjt att de frälses, det vill säga de som är andliga, är uppenbart av det som förstås med ’berg’ som kärlek och människokärlek, behandlat i nr 795, 796, 1430. ’Jehovah skall se /till det/’ är Herrens Försyn, eller det av Herren ombesörjda, något som just ovan förklarats i nr 2837. Här sägs människokärlek, inte kärlek, på grund av den skillnad som föreligger mellan människokärlek och kärlek, behandlat i nr 2023. Att de som är andliga frälses genom människokärlek, inte genom en från människokärlek skild tro, är uppenbart av många ställen i Ordet. Med människokärlek och med tro förhåller det sig sålunda. Människokärlek utan tro är inte äkta människokärlek, och tro utan människokärlek är inte tro. För att människokärlek verkligen skall föreligga måste det finnas tro, och för att tro verkligen skall föreligga måste det finnas människokärlek. Det absolut väsentliga är emellertid människokärleken, ty i någon annan jordmån kan inte denna säd – som är tron – plantas in. Av en inbördes och ömsesidig förbindelse den ena med den andra består det himmelska äktenskapet, det vill säga Herrens rike. Om inte tron plantas in i människokärlek är den enbart en kunskap, ty den sträcker sig ju då inte utöver minnet, därför att någon hjärtats känsla inte existerar, som kan ta emot den. Men plantad in i människokärleken, det vill säga i levnaden, blir tron förståndighet och vishet. Människokärlek utan tro, sådan som hos barn och rättskaffens hedningar, är blott en jordmån, som tro kan plantas in i, om inte under kroppslivet, så dock i livet efter detta, se nr 1802, 2280, 2289–2309, 2417, 2589–2604.