¹ En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han sade till honom: »Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

² Då sade han: »Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.»

³ Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg till den plats som Gud hade sagt honom.

⁴ När nu Abraham på tredje dagen lyfte upp sina ögon och fick se platsen på avstånd,

⁵ sade han till sina tjänare: »Stannen I här med åsnan; jag och gossen vilja gå ditbort. När vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.»

⁶ Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda tillsammans.

⁷ Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du, min son?» Han sade: »Se, här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?»

⁸ Abraham svarade: »Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.» Så gingo de båda tillsammans.

⁹ När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.

¹⁰ Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.

¹¹ Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och sade: »Abraham! Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

¹² Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.»

¹³ När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons ställe.

¹⁴ Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser ; nu för tiden heter den Berget där HERREN låter se sig .

¹⁵ Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen

¹⁶ och sade: »Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son

¹⁷ därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar.

¹⁸ Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.»

¹⁹ Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba.

²⁰ En tid härefter blev så berättat för Abraham: »Se, Milka har ock fött barn åt din broder Nahor.»

²¹ Barnen voro Us, hans förstfödde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader,

²² vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.

²³ Men Betuel födde Rebecka. Dessa åtta föddes av Milka åt Nahor, Abrahams broder.

²⁴ Och hans bihustru, som hette Reuma, födde ock barn, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

¹ Och HERREN sade till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.

² Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som icke äro rena ett par, hanne och hona,

³ sammalunda av himmelens fåglar sju par, hankön och honkön, för att behålla deras släkten vid liv på hela jorden.

⁴ Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.»

⁵ Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.

⁶ Noa var sex hundra år gammal, när floden kom med sitt vatten över jorden.

⁷ Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten.

⁸ Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av allt som krälar på marken

⁹ gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom Gud hade bjudit Noa.

¹⁰ Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.

¹¹ I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig,

¹² och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

¹³ På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem,

¹⁴ därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig på jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad fåglar heter, av alla slag.

¹⁵ De gingo in till Noa i arken, två och två av allt kött som hade i sig någon livsande.

¹⁶ Och de som gingo ditin voro hankön och honkön av allt slags kött, såsom Gud hade bjudit honom. Och HERREN stängde igen om honom.

¹⁷ Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.

¹⁸ Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet.

¹⁹ Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes.

²⁰ Femton alnar högt steg vattnet över bergen, så att de övertäcktes.

²¹ Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, så ock alla människor.

²² Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt av livsande i sin näsa.

²³ Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med honom i arken.

²⁴ Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar.